Spegel spegel...

Clares perspektiv

29'e juli

Kära dagbok!
Jag har det lite jobbigt nu...
Vi har precis flyttat och pappa och mamma bråkar.
Jag vet inte vad jag ska göra!

Förresten, det bor en tjej på andra sidan vägen, hon verkar trevlig och så...men när hon kom över till vårat hus och knackade på var jag så ledsen att jag bara stängde dörren.
Vet inte om hon kommer att förlåta mig.
Jag är lite osäker om hon kommer att förstå brevet.

Jag lade ifrån mig dagboken och pennan, sköt iväg stolen från bänken, och reste mig upp.

"Mamma!" ropade jag.

"Älskling, vad är det?" fick jag till svar.

"Har posten kommit?"

"Kom!"

Bra!

Bra! *bevakar*
När kommer nästa kapitel?

Snart kommer nästa kapitel.

Yeeey! *längtar*

Emilys perspektiv

Jag sprang ner för trappan och gick till köket.
Mamma satt på en stol och höll ett brev i handen.

"Vad är det?", frågar jag.

"Emily det här är ett brev från en skola som heter Hogwarts.Du är antagen till att gå på den skolan. Det är skola för magi. Du är en mugglarfödd häxa med stor begåvning står det.
Du har magi inom dig. Visst är det otroligt?", säger mamma glatt.

Jag tar ett steg bakåt.

"Vad är det är du inte glad. Jag är stolt över dig.", säger mamma.

"Så har du aldrig sagt till mig. Stolt?", säger jag.

"Det är väl klart att jag är stolt över dig.", sa hon och log.

"Du hade inte varit stolt över mig om jag inte
fått det där brevet.", sa jag kallt.
Mamma kollade på mig och såg lite nervös ut.

"Det enda du bryr dig om är mina betyg att jag ska gå på en bra skola. Du bryr dig inte om mig. Det har du aldrig gjort.
Jag tänker inte börja på den där skolan. Aldrig någonsin.
Jag vill inte att du ska vara stolt över mig för att jag har nån magi. Jag vill att du ska vara stolt för den jag är.", fräser jag åt henne.
Jag springer ut ur köket och tar på mig mina skor.
Just nu ville jag inte vara där. Så jag gick ut och smällde dörren.

Allt det här kanske var lite överdrivet. Men hon brukar aldrig göra något för mig. Min mor har alltid varit annorlunda mot mig sedan... Pappa dog.
Det var som att mor inte visste hur man skulle visa att man tycker om någon. Som om att hon inte kunde gilla någon inte ens mig efter att pappa dött.

Superbra!!
Längtar redan till nästa kapitel

Super BRAAAA!!!!

Clare


Jag hoppade ner för trappan två steg i taget. Undrar vad mamma vill?
När jag väl kom ner satt mamma vid köksbordet och otåligt trummade med fingrarna i bordet.
"Vad var det?" Frågade jag och gäspade.
"Jo...vi har fått post, eller ska jag säga att du har fått post..." började hon "Du har fått ett brev från en skola..." "Jaaa..."sa jag "Den skolan kallas Hogwarts och är en skola för barn med speciella talanger!"fortsatte hon glatt. Va? Undrade jag. Vadå speciella talanger. Jag frågade. "Det är så att du är ett sådant barn."mumlade hon, ändå hörbart "Du är en häxa med magiska talanger och förmågor!"
"Va?"ropade jag ut bara som en reflex "Har jag magiska förmågor???"ropade jag glatt "Ja det har du, älskling." Sa mamma mjukt "Jag var rädd att du skulle bli arg! Det är ovanligt med häxor och trollkarlar!"
"Det är lugnt mamma! Det är säkert kul!"sa jag och sprang upp till mitt rum.
Var det verkligen sant, det hon sa? Jag hade väl mest 'trott' på hennes historia för att göra henne glad...
Tänk om det faktiskt var sant! Näe... Det finns inte magi! Trollkarlar och häxor är bara fantasi och påhitt! Varför skulle någon tro på sådant?
Men varför skulle mamma ljuga?

JÄTTEBÄST!!