Kampen om makten

"De tankar och känslor jag har ska vara instängda. Det är farligt att släppa ut dem." svarar hon lågt, något stött över hans skratt åt henne. Hans konstiga beteende förstod hon sig inte på, han betedde sig så underligt. Långsamt började hon plocka reda på disken och fick dem med ett svep rena och instoppade i ryggsäcken. På så vis försökte hon lugna känslorna inom henne. Som hon sa fick hon inte få ut dem, att visa negativa känslor var strängt förbjudet. Glädje fick man visa och kärlek enbart till den som de valt ut till en att gifta sig med. Allt var för att hålla upp ett perfekt paradis som till ytan skulle verka underbar, men på botten var förruttnande och hemsk.
Hon slutar med ens det hon håller på med, sina tankar då Keegan plötsligt kommer emot henne och de ord han säger gör henne förvånad och på sin vakt. Visst, enligt mänskliga mått visste hon att hon var vacker så som alla änglar var. Kanske för vissa änglar med, men hennes utseende tillhörde inte kungahuset utan folket så som hennes mor varit tjänare.
Men den attraktivaste varelse? Xenia flämtar till och känner åter den oerhörda dragningen efter honom. Något osäkert och skyggt blickar hon upp mot himmelen, kunde de se henne nu? För detta var förbjudet, det visste hon. Men hela hennes väsen ville ha honom, hans beröring, hans värme fick henne att rysa av välbehag. Sakta sluter hon lätt ögonen med en flämtning innan hon möter hans glödande isblåa blick full av längtan.
"I tältet." ber hon nästan viskande fram. Hon kände än att hon hade hela himmelens makt över sig, alla lagar och regler. Detta var fel, men hon tänkte göra det. I tältet som var från underjorden borde hon vara skyddad från dem.

Keegan ser att Xenia kvickt blickar upp mot himlen med osäkerhet i ögonen. Han förstår vad hon troligen tänker, han förstår att hon troligtvis är rädd för vad de ska tycka om de bevakar över henne ifrån där de högfärdigt sitter. Han själv brydde sig inte det minsta om vad de tyckte, han kunde inte tänka sig att någon skulle bry sig om vad han gjorde tillsammans med himmelens "bidrag" som de gillade att uttrycka det i underjorden. Han är mycket medveten om himmelens bestraffningar om man gör felsteg, det skulle inte förvåna om det är än värre för kungligheter. Bara tanken på reglerna där uppe får honom att bli argsint och trotsig, men han borstar av sig det snabbt då hela hans väsen är fullkomligt ockuperat av kvinnan han har framför sig.
Hans ben känns plötsligt svaga av hennes ömsinta viskning, han får inte fram något svar till henne. Det är som om hans sedan länge nedkylda inre väcktes till liv och värms upp, han brukar aldrig känna mycket av värmen han själv frånger. Nu känner han den mer än någonsin, det blir nästan olidligt varmt inom honom. Hans hud lyser upp hela hans befintlighet men han hoppas att hon inte blir avtrubbad av hans övertydliga känslor. "Kom...", viskar han tillbaka, hans röst låter sensitiv. Keegan förflyttar sin hand från Xenias hår, går fram till tältet, drar upp den nattsvarta dragkedjan och håller undan tyget åt henne. "Du är säker från dem härinne." viskar han ännu lägre med en hänförd blick riktad mot henne. "De kan omöjligen se igenom det här tyget, du är trygg där inne." fortsätter han. Hela hans kroppsspråk tilltalar henne med endast lust och längtan nu, han vill så gärna ha henne och nu kan han med viss möjlighet få henne.

Xenia ler svagt då Keegan öppnar dörren till tältet för henne. Sakta reser hon sig upp och går försiktigt mot tältet. Hon var mån om att inte visa att det var något särskilt även om hela hennes väsen längtade efter honom. Hans hud var lockande för henne, liksom hans röst nu.
Hon hoppades att han förstod henne, att hon inte kunde visa allt vad hon kände, inte utanför tältet. Men hans ord lugnade henne, hans ord sa henne att han visste vad hon inte kunde göra.
"Tack" viskar hon ömt och kryper in samtidigt som hon tar hans hand så hon kan dra med honom in.
"Lovar du? Att de inte kan se?" andas hon fram i hänförelse av hans glödande hy och drar igen dragkedjan så de är helt instängda.
"Keegan" hennes röst var som beslöjad av rörelse, men sakta tar hon sig fram till den glödande mannen som finns i det mörka tältet. Hon drar sig närmare honom, lägger sin hand mot hans kind och känner värmen från den.
"Det bränns inte va?" viskar hon fram en aningen oroligt, samtidigt som hon sakta för handen längst hans käke. Hennes blick glöder av trå, av blotta närvaron av honom. Att han ville ha henne var det ända hon inte förstod, varför?

När Xenia drar Keegan med sig in i tältet sveper en livlig känsla igenom honom, den livliga känslan nästan stämplar ett lyckligt men avslappnat leende på hans läppar, det bara dök upp utan att han kunde kontrollera det. "Jag lovar, ingen ser oss", viskar han med en viss betoning av upprymdhet i rösten innan han för henne till sig med sin hand runt hennes midja. Xenias beröring får hela hans kropp att pulsera, den nätta oron han hör i hennes fråga väcker hans instinkter att skydda henne, ingenting ska göra henne illa i denna stund, inte heller han själv.
Han har den vackraste kvinnan han någonsin har sett rakt framför sig, han håller om henne och är så ivrig inför blotta tanken om att veta vad som komma hända härnäst. "Jag kan inte lova något, jag har hört att jag är ganska het" får han fram och småskrattar därefter. Keegan lyfter upp hela henne i sin famn, faller smidigt ned på sina knän och placerar varsamt ned Xenia på tältets mjuka underlag. Han lägger sig bredvid henne innan han sätter sin ena arm på andra sidan av henne, låter sin kropp möta hennes och lutar sig slutligen över henne. Hennes läppar ser så inbjudande ut, han möter hennes blick och de skogsgröna ögonen som han aldrig kommer tröttna på att se in i. Hans glödande hud reflekteras i dem, det känns som att han drunknar i det gröna och innan han hinner tänka en annan tanke lutar han sig in för att kyssa henne. Allt känns rätt, även om han vet att det egentligen är fel för de båda, särskilt för henne. Hur kan något som är fel, kännas så rätt?

"Du är het." ler Xenia, hennes händer söker sig till hans hår och gräver sig in där. Hon kan inte vänta innan deras läppar äntligen möts. Det hela var så intensivt, så hett, så fel men ändå så rätt. Det kändes som om hela hennes väsen hade väntat på just honom.
Då de äntligen slutar för att andas, flämtar hon lätt men hennes ögon glöder av lust och åtrå.
"Du vet att jag aldrig gjort det va? Inte ens en kyss." sa hon med plötsligt allvar. Han hade talat som i att många tyckte han var het och då hade han gjort det med andra.
Hon hade inte gjort det, det fick hon inte försen hon var gift och då med den make hon var tronlovad till. Det fanns inget som hon bestämde i det hela, allt skulle bara leda till vackra avkommor. Hennes egen roll i det hela spelade ingen roll, hon var för ful för dem. De hoppades väl på att hon skulle få vackra barn och att hennes man skulle få pli på henne.
Handen hennes söker dig trevande längst Keegans ryggrad ovanför de spännen och läderremmar han bar. Försiktigt börjar hon att lossa en av dem. Hon såg hela tiden på Keegan, om hon fick göra så för han. Kanske han ville att hon skulle ligga tyst och stilla, vissa föredrog det. De flesta ville ha det så, det hela skulle vara vackert och prydligt, det hela var för att få barnen.

Keegan känner sig hel, vågor av värme forsar igenom hela honom medan mötet varar. När kyssen bryts hör han henne flämta och han ryser. "Det hade jag redan förstått, tror du att du kommer ångra dig?", viskar han fram. Han ville egentligen inte fråga för han vill inte väcka någon ångest för henne, han vill inte att hon ska ångra sig, inte nu. Han vill bara ha henne, girig som han känner sig trots att girighet är naturligt, girighet är en tillhörighet om man existerar, när man vet vad man vill ha. Keegan visste exakt vad han ville ha och han har alltid fått det han vill oavsätt men uppenbarligen skulle han låta den här kvinnan få ge sitt svar nu, tydligen hade han plötsligt fått en medkänsla nog för det.
De gröna ögonen han fortfarande ser in i är omöjliga att slita sig från. Han känner hennes hand på sin rygg och nu på hans spännen. Hela hans ansiktsuttryck tas över av ett leende, ännu fler vågor av värme sveper igenom kroppen. Hon vågade ta initiativ, det var mer än han hade förväntat sig av henne och mycket glad var han för att hon gjorde det. Keegan lättar på armarna, gräver ned sitt ansikte i Xenias nacke och börjar ömsint att kyssa hennes hals, han känner den behagliga doften av hennes hår, vilket gör honom ännu mer lustfylld. Samtidigt trevar han med sin ena hand efter knapparna på hennes vita, åtsittande blus. Han har lärt sig tekniken och knäpper smidigt upp dem, en efter en tills blusen nu är helt öppen. Han fortsätter kyssa henne runt halsen, sedan nedåt över hennes bröstkorg och mage. Handen som nyss hade knäppt upp blusen söker nu girigt efter hennes mjuka, bara hud. Han smeker henne längs midjan och klämmer till lite lätt när han kommer till hennes höftben. Det här känns det som att han kan göra föralltid.
____________________

Vid hans fråga glimmar det till av ångest i hennes blick, precis som han fruktat. Hon visste att detta var fel på så många plan, detta var bland det värsta hon kunde göra. Hon bedrog sin tillkommande, hon hade dessutom köttsligt umgänge med en från den undre världen. Hon skulle knappt bli förlåten om det varit en ängel.
"Kommer det synas att jag gjort det? Du vet, min make." frågar hon och ser frågande på honom, han var mästaren i detta inte hon. I detta fall var hon ovetande som den fagraste ängel och hon visste att detta bara var något smutsigt och skamfyllt.
Men då han fortsatte försvann hennes tvivel för stunden. Hela hennes kropp tycktes reagera på hans minsta beröring och hans kyssar, hans läppar var himmelska. Men hennes händer fortsatte att knäppa upp spännen, hans blick och leende gav henne godkänt. Snart hade hon fått upp all och hon drog försiktigt av dem, ville se hans bara bringa röra vid den. Hon kände över hans muskler, kände hans värme och hon andas allt tyngre ju hetare kyssarna blir. Detta kunde väl ändå inte vara smutsigt och skamligt? Eller?

------------

Blus/Skjorta och byxor har hon på sig. Så alldeles rätt

Keegan stoppar för någon sekund, skrattar kort och smeker henne lätt på kinden. "Nej, hjärtat. Det kommer inte att synas på dig, din make kommer aldrig att få veta.", får han fram mellan de lätta men uppspelta flämtningarna. Han blinkar charmant åt henne innan han sänker sig tillbaka och fortsätter kyssa henne över magen. Han fumlar fram med handen efter hennes byxlinning och drar fingret hela vägen från Xenias ena höftben till det andra, tills han tillslut smidigt knäpper upp hennes byxor och varsamt klär av henne dem. Han stryker den fagra ängeln längs utsidan låret och börjar kyssa dem också. Hennes hud är mjuk, lagom varm och oerhört behaglig att ta på. Han anar en aningen söt smak på sina läppar där han kysser henne, aldrig har han känt en sensation i kroppen lik denna. Aldrig har något känts lika uppfyllande som nu.

Xenia vet inte hur hon skall tolka det, hjärtat? Ingen hade kallat henne för det förr, inte ens hennes far.
"Hjärtat?" sa hon något frågande även om det försvann något då han fortsatte kyssa hennes bara kropp. Hans läppar, händer hon kunde inte tänka på annat, visste inte vad han gjorde med henne. Aldrig förr hade hon känt något sådant förr, inte känt sig så..... ja? Så älskad och sedd. Hon låg nu naken framför honom, framför den stora demonen. Hennes hand far sökande över hans varma behagliga rygg, till hans hår. Hon hade inte en aning om vad hon borde göra för att behaga honom. Hennes ögon var halvslutna som i extas att omslutas av alla känslor han frambringade i henne.

Han hör att Xenia mumlar något han inte kan tyda. Det måste ha varit något obetydligt då det snabbt försvann mellan djupa andetag. Andetag i rytm med hans egna. De båda ligger nakna, skyddade från både himmel och underjord, ingenting kan se den låga som nu finns mellan de båda.
Keegan hör hela sin kropp pulsera då han är i rörelse. Hud mot hud, andetag för andetag. Hans ena hand klämmer girigt på Xenias lår, hans andra stödjer upp hans kropp, spänd men inte ansträngd. Hon är enastående vacker där hon ligger, uppenbarad framför honom. Känslan i hela hans kropp är brännande men otroligt behaglig. Känner hon likadant? Han vill veta hur hon känner, han vill höra hennes röst.
Någoting väller nu upp inom honom, det är som om han är fängslad bakom en port, en port som inte lär hålla honom inne länge till. Den här känslan är han bekant med, han har dock ovanligt lite kontroll övrt den. Han kastar en blick mot ängeln, studerar hennes ansiktsuttryck med halvöppna ögon.