Cirkeln roll (PRS)

Anne Potter GÖR DIN MALL

sry jag har varit allmänt lat..

Namn: Rebecca (Becca) Johnson
Ålder: 16
Kön: Kvinna
Utseende: Platinablont hår, stora blågröna ögon.
Kraft: Vattem
Personlighet: Rebecca är "bad girl". Hon är ofta ute och festar, dricker och sånt som bad Girls gör haha. Men bakom bad girl attityden gömmer det sig en liten och svag människa som bryr sig mycket om andra.
Övrigt: Bisexuell.

Jahaa hörrni, hur gör vi nu då? XD Före böckerna utspelas antar jag!

Ja cx
Vem börjar? ^-^ *pax inte*

Ha ha, du kommer undan med att inte börja du! :3
Jag kan börja! Men jag tänker: Hur börjar vi??
Ska var och för sig vara hemma hos sig, ska de kallas av sina krafter någonstans eller ska de bara vara i skolan tillsammans allihopa? Jag skulle nästan säga att vara PÅVÄG till skolan skulle vara en grej kanske? ^3^

Det kan du bestämma, så får vi andra haka på tycker jag iaf

Namn: Klara Smith
Ålder: 17
Kön: Tjej
Utseende: Ganska så lockigt brunt hår, hon är inte så jättelång men inte super kort häller utan typ 166 cm ungefär. Hon har ett fint leende som själv också gillar. Klär sig färgglatt och med mycket mönster.
Kraft: Jord
Personlighet: Hon gillar att hoppa runt och är allmänt jobbig ibland (pratar super mycket).
Övrigt: -

(Förlåt att jag skrev sent )

OKI DOKI, då börjar man väl då! ♥ ( HAHAHA alltså den där dansande gifen på Harry, Harmonie och Ron i Pinkie's signatur jagar min blick! X'D JAG KAN INTE LÅTA BLI ATT TITTA... )
Förlåt förresten, att jag bara hoppade in sådär förut.. O-O Det var innan jag visste var "PRS" innebar, då jag var ganska ny här igen. Dx Hoppas jag inte gjorde någon upprörd..??
_________________



Wiggo kånkar sig själv och sin fullproppade ryggsäck iväg till skolan tidigt på morgonkvisten, hans ben känns tunga där han går men det visar han inte för omvärlden. Han går med en rak hållning och tysta fotsteg över trottoaren, korsar vägen och passerar igenom skolgrindarnas gap. När han kommer in på den fortfarande tystlåtna skolgården stannar han och tittar runt. Wiggo rundar matsalens byggnad med lika tysta fotsteg som förut, sätter sig sedan på huk.
Han tar av sig ryggsäcken och lägger den på marken innan han tar upp ett gem ur den. Med gemet låser han upp ett källarfönster, ett källarfönster som leder till ett övergivet källarförråd matpersonalen inte längre använder. När han kryper in genom det lilla fönstret landar han med en duns på det kalla betonggolvet. Det är dammigt och luktar blött spån, men det ignorerar Wiggo då hans ansikte lyser upp i ett stort leende när han ser den svarta, långhåriga honkatten ligga i korgen som han själv har byggt åt henne.
Han hittade henne skadad precis utanför matsalen för en vecka sedan och kunde inte låta bli än att följa den haltande katten till dess gömställe för att vårda den. Det var en vildkatt, men även vilda katter kan bli vänliga mot en med lite tid och omsorg, det har han själv upplevt förut. "Hej, Iris" viskar han mjukt till katten, ber om tillåtelse att få röra vid katten genom att bara ge den en välbemötande blick och drar sedan sin hand försiktigt över dess toviga päls. Iris var vad han hade döpt katten, han tyckte att det passade då hennes ena pupill var mindre än den andra. "Jag har mat till dig idag med, två mål. Sedan kommer jag ikväll och ger dig kvällsmat, okej? Du ska inte behöva vara hungrig." fortsätter han medan han plockar upp två burkar mjuk kattmat och ställer dem på det hårda golvet. Han bråkar med att få upp konservburkarna en stund tills han tillslut får upp dem och häller upp de två portionerna kattmat på en och samma handduk. Wiggo drar handduken längst golvet så att den placeras närmare Iris. "Varsågod." säger han till sist och kollar till kattens skadade ben lite snabbt innan han packar ihop de tomma burkarna i hans ryggsäck, trär armarna i väskans öglor, klättrar ut genom det lilla fönstret och låser igen med gemet.
Kvickt tar han sig upp på fötterna igen och korsar skolgården med raska, tippande tår. När han öppnar skolans dörrar och kliver in ser han den kvinnliga SO läraren gå förbi.
Innan deras blickar möts för han sin blick till golvet, vänder huvudet nedåt och låter hans svarta, vilda hår täcka hans ögon. Han blir därmed samma osociala, tysta Wiggo han alltid är runt alla andra.

Becca-

Jag slänger min röda Fjällräven ryggsäck över axeln och börjar gå mot djävulens byggnad, aka skolan. Samtidig som jag börjar närma mig skolan plingar min mobil till. Ett sms från Therese.

BECCA!! vi möts vid trädet va?

Jag ler för mig själv och skickar ett enkelt "ja" tillbaka. "Trädet" är egentligen ett kodnamn för en buske på skolgården. När vi var mindre klagade vi på att det inte fanns några träd på skolgården och då svarade lärarna att det hade planterats ett träd vid busken. Här står vi, några år senare och det har fortfarande inte synts till något träd på gården.
"BECCA!", ropar någon bakom mig. Therese går ikapp mig och ger mig en stor kram. Hon vinkar till sin pappa som åker iväg med bilen samtidigt som hon försiktigt langar upp ett paket cigaretter. Jag flinar och tar upp tändaren.

(förlåt för kort och slarvigt, jag har huvudvärk på hög nivå)

Chris ~
Fler och fler människor börjar välla in på skolgården. Fast det stör mig inte alldeles för mycket. Skjulets fuktiga väggar isolerar ljudet rätt så bra för att vara ett ruckel. En liten suck slinker ur mig och jag lutar mig bakåt.
"Sitt still! Äsch, jag ger upp", suckar Jennifer tillslut och släpper blyertspennan så att den rullar över ritblocket och faller ner på trägolvet med ett klirr.
"Varför det?", frågar jag blygt.
Även om Jennifer och jag har varit vänner i snart ett år är jag fortfarande blyg omkring henne. Men hon gillar att prata, så jag tror inte hon har något emot det.
"Det är skit svårt att rita av dig! Det är som om dina ansiktsdrag förändras varannan sekund", klagar hon och skrynklar ihop pappret.
Är det något fel på mitt ansikte...?
"Mh...", mumlar jag och hon ställer sig upp.
"Jaja! Kom nu, annars kommer vi komma försent", ler hon så att de bruna ögonen glittrar och drar upp mig från marken.

(Kort men whatever cx)