Supernaturalpowers - Joina!<3

Zara suckade. Toppen hon ska äntligen få lämna ungdomsanstalten tänkte hon och tände en ny cigg.
" När ger vi oss av då?" frågade hon och tog ett bloss.

Nu skulle man tydligen lämna detta stället.
-När.åker vi?

Jag vaknade av att en ljuvlig doft fyllde mina näsborrar.
Solen strömmade in genom de nerdragna persiennerna och gjorde min säng randig av sol.
"Jag har bakat scones åt dig, gubben.", hörde jag mammas mjuka röst.
Jag satte mig upp och mamma klev in, med ett par rutiga ugnsvantar på händerna och en bricka med scones, sylt, och ett glas juice.
"Åh.", sade jag förtjust.Och tog belåtet emot brickan.
Mamma gick fram till fönstret och drog upp persiennerna, och satte sig vid mitt skrivbord.
"Tack, mamma.Jag älskar dig.", spann jag medan jag bredde sylt på ett bröd.Idag var allt perfekt, jag skulle åka till en skola där alla andra också hade krafter som jag!Sconesen smakade ljuvligt, och efter att ha packat ner det sista i väskan, borstat tänderna och klätt mig satte jag mig till slut i bilen, fylld med en energisk lycka och entusiasm - Mot SKOLAN!

Zara packade ner sina kläder och sina cigaretter och allt sånt som hon hade och tog ett äpple på vägen ut.
Hon skulle äntligen få lämna anstalten och får vara fri. Hon gick på bussen och såg en kille med brunt hår.
" Får jag sätta mig? frågade Zara killen.

(Är det Caspar?)

( Ja)

"Javisst.", sade jag genast.
Jag kände hur jag blev lätt illamående, den här tjejen verkade dölja mycket.Trots sminket såg jag att hon var vacker, otroligt vacker, faktiskt när jag tänkte efter den vackraste jag sett.
Anyway, hon slog sig ner, och satte på sig sina svarta headphones. Jag slet blicken från henne och betraktade en lyktstolpe med massor av namntaggar på.
"Jag heter Caspar, och du?", frågade jag i lite lagom intresserad ton.

" Zara" sa jag och lutade mig bakåt på sätet och suckade. Jag tog fram mitt cigarett paket och tog upp en cigg.
" Ska du ha?" frågade jag Caspar och räckte fram paketet medans jag tog upp en tändare och tände min cigg.

(Meh! Lugna ner er några kilon!! Ni sticker ifrån mig jue!!)

Jag sitter i mitt sovrum och läser en bok. Den handlar om kärlek och vampyrer , jag vet. Jättelarvigt! Min styvmamma ropar nerifrån köket att jag ska komma mrn jag ignorerar henne. Jag har ännu inte riktigt kunnat förlåta dom för att dom tog mig från mina egna föräldrar. Innerst inne vet jag att jag är orättvis, dom räddade faktiskt mitt liv när dom tog hand som mig, men det hindrar mig inte från att vara arg. Jag sätter hörlurarna i öronen och försöker ignorera ljuden av att någon springer uppför trappan.
"Clary, gumman."
Jag suckar och sätter mig upp, utan att ta av mig hörlurarna.
"Vad är det?"
Jag ser hur min mamma rör på läpparna, men den skräniga låten jag lyssnar på har just övergått till refräng, och jag hör henne inte. Med en till suck så tar jag av mig hörlurarna och lägger dom vid sidan av mig på sängen.
"Vad sa du?"
"Det är en kvinna nere i köket som vill prata med dig."
Jag rynkar förbryllat på pannan. Vem skulle vilja prata med mig?
"Jag kommer", muttrar jag, sätter fötterna på en plats på golvet som inte är överströdd av skräp, och går ner för trappan till köket. Inne i rummet så väntar mig en överraskning. En kvinna sitter faktiskt vid matbordet, jag hade hela tiden trott att det var ännu ett av mammas patetiska försök att få till ett 'snack' mellan oss.
"Vad vill du då?" frågar jag, i en röst som jag hoppas inte låter för oartig.
"Är du Clarissa Adams?"
Jag rodnar av ilska.
"Clary", säger jag argt. "Jag heter Clary!"
"Clary", upprepar kvinnan. "Jag är Mrs, Collins." (A/N, jag fattade inte vad du sa, så nu får det vara en annan kvinna!) "Du har troligen inte hör talas om mig, men tro mig när jag säger att jag vet väldigt mycket om dig."
"Jag går ner till källaren och plockar fram någonting att äta." mumlar mamma. Jag tror nog att hon förstår att det är någonting väldigt viktigt som Collins nu kommer säga.
"Jaha", säger jag och försöker låta som om jag inte bryr mig. "Varför har ni iakttagit mig så noga då?"
"Jo, Clary", börjar Collins försiktigt. "Jag är lärare på en skola för personer med speciella krafter. Krafter som du verkar ha fått en del av."
Jag stirrar på henne. Så jag är inte galen? En del av mig vill bara vråla på kvinnan som påstår att jag på något sätt är onormal medans den andra delen, den starkare delen, sjuder av äventyrslust och spänning. Jag har nog märkt det. Ofta när jag blir arg så blir jag brännande het om händerna och en gång .... En gång så skickade jag faktiskt iväg ett eldklot mot min klasskamrat. Hon lyckades hoppa undan det, men sedan dess var hon min bundsförvant. Hon är nämligen den enda som vet ... Inte ens mina styvföräldrar vet ... Jag har hur många imponernade repliker som helst i hjärnan som jag bara vill ha fram, istället så står jag bara där med öppen mun och glor på henne.

(A/N, ni kan spela på att jag kommer typ några dagar senare till skolan eller ngt om ni har lust! Jag kommer nog råka dra ut på det här ännu längre än jag redan gjort xD Kändes bara som om era karaktärer accepterade det lite för lätt ... Aja, ni kan köra att jag kommer senare till skolan om ni vill, så slipper ni vänta )

(H@nna, du fattade nog precis xD för det blev perfekt, Caspar visste redan om sina krafter, men Clary bor ju med en ny familj så de blir ju lite trassligt med krafterna o de.. )

Tjejen tog fram en cigg, herregud, jag hade aldrig rökt förut!Men jag ville absolut inte att den här Zara skulle få veta det.Innan jag hunnit tänka hörde jag mig själv säga:
"Visst.", jag tog en och höll upp den mot hennes tändare, satte den till munnen och tog ett djupt bloss.BLÄ!Hostandes hukade jag mig fram över sätet.Fan.Jag kände för att spy.
Zara betraktade mig med en värderande blick.
"Du har aldrig rökt förut.", sade hon med ett flin på läpparna, flinet var inte hånande.
"Kanske inte.", svarade jag, blossande röd om kinderna.Helt utpumpad lutade jag mig mot fönstret och stirrade ut, motorn hade startat och medans vi samtalat hade antalet tonåringar i bussen ökat.Långsamt rullade bussen ut från parkeringen.