Prs med Snivillinus
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > Prs med Snivillinus
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Majaluna
Elev |
Jag ser skeptiskt på Rose när hon haltar och jag går fram till mannen som står på kanten av plattformen. Vänta... plattformen? Jag inser plötsligt att det inte är någon plattform, det är ett hustak! Jag får nästan svindel. Mannen som talar har tatueringar över halva sitt ansikte och över hela sina bara armar. Piercingar täcker hans ögonbryn och överläpp samt näsborrar. Han bär De tappras svarta kläder. "Vem blir förste hopparen?", frågar han och ler elakt. Mitt hjärta hoppar över ett slag. Hoppare? Vi ska väl inte hoppa från ett hustak??
31 mar, 2015 22:08 |
|
Borttagen
|
Meningen sjunker långsamt in. Hopparen. Vi ska hoppa. Killen som landade på mig - en stor monstruös sak med berg av muskler - räcker upp handen. Sen rusar han fram och försvinner ner i vem - vet - vad.
"Nästaa?" frågar mannen. 31 mar, 2015 22:19 |
|
Majaluna
Elev |
Jag ser mig omkring och mitt hjärta rusar i mitt bröst. Utan att ha en aning om varför hör jag min egen röst säga: "Jag." Några skrattar och jag andas häftigt. Varför, varför, varför? Det bara slank ur mig. Jag kliver upp på kanten och försöker få mina ben att sluta darra. Någon busvisslar och folk skrattar. Jag söker efter Teds ansikte i hopen men hittar det inte. Jag ser nedåt och får svindel. Det är svart och många, många meter ner. Det syns inget slut. En avgrund. Jag andas fortare och fortare och svarta fläckar börjar dyka upp i mitt synfält. Jag är så, så feg, jag kommer att dö, jag kommer att... Någon skriker: "Hoppa då, fegis!" men jag hoppar inte: mina ben viker sig under mig och jag faller ner i svärta.
31 mar, 2015 22:24 |
|
Borttagen
|
Jag ser Day falla. Han vågade. Jag måste också våga. Mansrösten ekar igen.
"Näst..." Han hinner inte säga klart meningen förrän jag säger ett lågsmält - jag - och springer mot avgrunden och det svarta hålet jag är inte rädd. Har aldrig varit rädd för höjder - eller att hoppa - tåget var en annan sak, men det här klarar jag. Jag svingar mig upp i luften och känner molekylerna väsa när jag faller neråt och det svarta omsluter mig. 31 mar, 2015 22:28 |
|
Majaluna
Elev |
När jag vaknar ligger jag på marken och någon viskar mitt namn.
"Daniel? Day?" Jag blinkar och ser upp i Teds ansikte. Varför är det alltid hans ansikte? Omgivningen snurrar när Ted hjälper mig på fötter och så minns jag - avgrunden. Jag får återigen svindel. Som svar på mina tankar säger Ted: "Du svimmade på kanten och föll ner i nätet. Nätet. Såklart fanns det ett nät. "Carl drog dig ur nätet innan nästa hoppare skulle landa på dig, han såg att något var fel. En man i bakgrunden säger: "Ingen orsak" trots att jag inte tackat. "T-", börjar jag men känner hur rösten sviktar. "Alla har snart hoppat", säger Ted, "du måste skärpa dig innan Spencer har hoppat, han kommer sist för han är instruktör." Jag förstår att Ted pratar om mannen med tatueringarna och piercingarna. Ted lyckas få mig att stå själv och jag börjar söka efter Rose så fort Ted gått. Hur klarade hon hoppet?
31 mar, 2015 22:35 |
|
Borttagen
|
Det slår mig medan jag faller, att tänk om jag hamnar på marken? Mer hinner jag inte tänka förrän jag fångas upp av ett stort nät. Såklart det fanns ett nät. Nätet vänds plötsligt upp och ner och jag faller till marken med en duns. Jag kravlar mig undan och ställer mig upp - och där ligger Day - som i en pöl - på marken. Bredvid honom står en kille som jag inte har sett förut. Jag rusar fram till dem och knäböjer bredvid Day. Sen frågar jag:
"Är du okej?" 31 mar, 2015 22:40 |
|
Majaluna
Elev |
Jag nickar åt Rose och reser mig upp.
"Jag är okej", säger jag trots att världen fortfarande snurrar. "Jag är så sjukt höjdrädd bara, ehm"
31 mar, 2015 22:42 |
|
Borttagen
|
"Jag förstår" säger jag och ler mot Day. Nätet dunsar plötsligt till bakom mig och jag vänder mig om, lagom till att se den piercade mannen graciöst hoppa ur nätet. Han höjer sina händer och ropar:
"Jahapp, kom igen nu, söla inte! Nu ska vi.. INÅT! 31 mar, 2015 22:44 |
|
Majaluna
Elev |
Jag och Rose följer efter den piercade mannen - Spencer - som leder oss inåt i den höga byggnaden vars tak vi just hoppat från.
31 mar, 2015 22:47 |
|
Borttagen
|
Det är mörkt och tyst i huset (eller vad det nu är) och mannen - Spencer hette han visst - leder oss genom miljoner gångar medan han ropar åt oss då och då.
"Höger! Vänster! Vänster! Höger!" Osv. Jag och Day går bakerst i ledet av ungdomar. "Day, vart ska vi?" viskar jag. 31 mar, 2015 22:51 |
Du får inte svara på den här tråden.



Mugglarportalen