Öppet fantasyrollspel!

Jättebra! Lider dock av hjärnsläpp och ingen fantasi idag, så jag ska nog inte börja.

Då får väll jag börja



Jag gör upp en eld och gör mig redo för natten. Bredvid mig sitter Gray och gnager på ett ben. Jag har levt likadant i fyra år nu gått omkring och klarat mig så gott det går. Ibland är livet nästan lätt medan det andra gånger är svårt men så länge jag har Gray är allt bra.
Jag tar fram min ryggsäck och letar igenom den tills jag hittar några vild äpplen och lite kött. Jag värmer köttet och ger det mesta av det till Gray resten äter jag skälv tillsammans med ett av äpplena. När jag ätit klart släcker jag elden och kryper ner under mina fällar med Gray imorgon ska jag fortsätta söderut.

Jag skriver nästa!

Jag ser mig omkring. Ny kväll, ny stad, nya möjligheter. Om det var någonting jag lärt mig under tiden jag bott på jorden, är det att allt som betyder något för alla dessa själviska, ytliga människor är utseende och pengar. Och pengar var något som var svårt att skaffa fram när man var 14 och ett barn i deras ögon. Inte för att jag behövde pengar till mat direkt, jag dör inte av att gå utan det, jag bara känner mig väldigt obekväm, men om jag vill ta mig runt behöver jag resepengar. Det finns alltså bara ett alternativ
"Hej frun, skulle ni kunna undan vara lite småmynt, snälla? Jag har inte ätit idag..."
Jag log hånfullt när hon gick iväg, så lätt manipulerad. Jag såg mig runt, ett par människor till och jag kunde fortsätta. Vart? Jag har inte en aning.

ok jag är nästa,

Jag tittade ned mot dalen.Hm, inga människor inatt. Jag
skådade mot stjärnorna.
-Saturnus reser i afton, med ringar lysandes,(snabb
översättning: ''Den som reser i mörkret färdas ensam,
den som färdas på dagen finner alltid sitt mål'' med de
orden somnade jag.

Jag stirrar ut över skogen, jag tittar på solen som går ner den hade aldrig bränt mig. Jag hör ljudet från sovande varelser, hoppar ner från trädet och rör mot ljudet.

När jag vaknade upp igen var alting kolsvart. Jag går ut i en liten gläntadär ljuset från den stigande solen. jag kollar ner på mina håriga fingrar och ser blod. nån har dött inatt, och imorgon skulle det bara bli värre.. om ynka fem dagar skulle månen nå fasen helmåne och då fanns det ingeting jag kunde göra för att hålla hungern inom mig.
Jag gick och satte mig på en sten for att vila.

"Kom Gray, vi måste ge oss iväg", säger jag och börjar springa.
Precis som dom flesta andra alver är jag bra på att springa och kan nästan hålla samma tempo som Gray om jag anstränger mig.

Vi färdas genom skogen tills vi kommer fram till en källa. Jag fyller min vattensäck och hoppar i vattnet för att bada.
Men då hör jag ett konstigt ljud från några björkar en bit bort.
Det låter inte som ett djur och vanliga människor brukar inte vistas i dom här trakterna. Då är det enda alternativet att det är ett annat magiskt väsen...

Jag har inte tillräckligt för ett hotell. Jag missade sista tåget, och jag har inte råd med ett hotell. Jag kan inte resa vidare, och inte en chans att jag sover på en gata. Jag ser ner på min nötta läder ryggsäck.
"Jag antar att jag campar inatt.."

Jag hade gått hela dagen och var utmattad, utsvulten och törstig.Fenix hade ett sår på benet när jag vaknade, så jag kunde inte rida. Min far lärde mig en trollformel en gång som botade enkla sår, men jag kunde inte minnas den. Far var ute på ett uppdrag från vår byäldste, så jag fick klara mig själv. Jag hade bara lite nötter och växter kvar, men ville inte äta de än. Då såg jag vatten glittra längre fram. Drömmer jag? tänkte jag och använde mina sista krafter för att börja springa. En varg skällde till.
-Gray! hörde jag en röst ropa. Rösten lät bekant. Det var ingen människa eller vampyr. Det var en alvs röst.

Jag vet att det är JÄÄÄÄÄÄTTELÅÅÅNGT men jag kunde inte sluta!

Jag kryper in bakom en buske och försöker vara så tyst som möjligt men jag förstår snart att den som jag hade hört har set mig. Så det är lika bra att kliva fram även om jag helst vill hålla mig gömd.
"Vem där?" frågar jag och kliver fram med Gray vid min sida och bågen i handen.