En berättelse: Ynk eller inte?

WÄÄÄÄ
Så sorgligt

Men, jättebra kapitel!

Tack True Potterhead !!!!!
Gud vad snälla ni är!!!


Kapitel 8.


Buttert la jag mig i sängen.
Mina flyktplaner hade funkat perfekt fram tills att jag kom ut på skolgården och sprang rakt in i Hagrid. När han sett min väska anade han sig snabbt till min plan. Han förstod också varför jag hade tänkt fly. Jag visste att jag hade haft tur som stött ihop med Hagrid och inte professor Mcgonegoll som definitivt skulle ha gett mig straffkommendering och inte bjuda mig på te och ge mig stöd som Hagrid hade gjort. Jag fick väl fly imorgon då.
Morgonen där på gick jag tystlåtet vid Hermiones sida från frukosten och vinkade adjö vid dörren in till klassrummet där trollformelläran hölls. Snabbt satte jag mig på platsen längst bak och tog fram böckerna och trollstaven.
Professor Flitwick harklade sig och började tala med sin pipiga röst:
– Ja mina vänner! Vissa av er har fått bra kläm på Wingardium Leviosa och vissa kanske… behöver öva mer…
Inbillade jag mig bara att allas blickar – inklusive Flitwicks – gled mot mig? Nej, såklart inte!
– I vilket fall som helst så fortsätter vi med denna besvärjelse ännu en lektion!
Flitwick gick runt och delade ut dem sedvanliga fjädrarna och besvärjelserna började snabbt flyga omkring i rummet. Flitwick placerade en fjäder p bordet framför mig. Jag suckade tungt och började mina sedvanliga meningslösa försök. Jag riktade trollstaven mot fjädern och mumlade:
– Wingardium Leviosa.
Fjädern låg kvar.
Plötsligt blev jag arg. Arg på att jag inte fick vara en riktig häxa. Arg på fjädern…
– Wingardium Leviosa! Skrek jag pekade ilsket med trollstaven mot fjädern. Chokad såg jag hur fjädern flög upp i luften och svävade.
– Bronzelda! Bravo! Ja vad ska man säga! Jag visste väl att du…
Flitwick rusade fram till mig och berömde och pratade och hela klassen stirrade på mig. Men jag varken såg eller hörde. Det ända jag såg var den vita fjädern som svävade i luften på grund av att jag hade trollat!
Jag hade klarat det!

Du är jätteduktig på att skriva. *Bevakar*

Tusen tack Marina Granger!


Kapitel 9

Jag slog upp ögonen med ett ryck mitt i natten. Och sen började jag gråta. Det hade bara varit en dröm! En fantastisk dröm som aldrig skulle gå i uppfyllesle... Jag skulle aldrig få trolla... Aldrig
Nej! Jag ville! Och jag skulle! På ett eller annat sätt. Jag såg mig om i mörkret. Nej... Hogwarts var inte mitt hem. Det var inte här jag hörde hemma. Jag skulle lära mig magi. Men inte här. Jag rotade tyst igenom min koffert och la upp allt jag behövde på sängen. Jag kände mig fruktansvärt hemsk och taskig när jag gick från säng till säng i rummet och norpade deras pengar. Jag hittade även en tygväska som jag tog. Jag la ner trollstaven och pengarna i väskan sen drog jag av mig pjamasen och tog på mig en tygklänning innan jag gick ut genom dörren. När jag tillslut kom ner i sällskapsrummet hade jag varit inne i alla rum och tagit alla pengar jag kunde hitta. Nu hade jag i alla fall pengar så att det räckte. Jag tassade igenom alla mörklagda korridorer och kom tillslut ut ur slottet. Det tog mig en hel timme att gå till hogsmeade. Jag funderade ett tag och gick sedan bort till bostadsområdena där jag snabbt hittade vad jag sökte. Jag gick in i det stora stallet och hämtade ett träns. Sen valde jag en av hästarna och snart red jag iväg genom natten. Först då insåg jag vad jag hade gjort. Jag hade rymt från Hogwarts, jag hade stulit pengar från oskyldiga elever och jag hadde stulit en hel häst!!! Jag var en tjuv! Jag stirrade ner på de vita stoet jag snott. Nej. Nu startade jag ett nytt liv. Som rymling. Ingick det inte att sno då? Nu gjorde jag i alla fall det! Det har var mitt liv nu! Och till min stora förvåing gillade jag det! Jag hadde alltid varit blyg och tillbakadragen. Men nu! Jag var fri glad och förendrad! jag drev stoet snabbare genom mörkret genom skogen över en sjö. Tillslut gryde morgonen vid horrisonten.

Jättespännande! *bevakar*

Jättespännande! "bevakar"

Ja tack!! Vad snälla ni är!!!!!

Kapitel 10.

När solen steg upp var jag långt inne i skogen. Mitt nya vita sto hade jag döpt till SunMoon
eftersom jag hade snott henne i tiden mellan månen och solen. Varje gång jag tänkte på att jag hade rymt och stulit bubblade det av glädje i mig! Så skönt det var att lägga allt bakom sig! Det var visserligen inget samvetsrent liv jag levde nu och jag visste att det inte var rätt men jag älskade det!!!!!
- Fri som en fågel friii som en fågel!!!! sjöng jag när jag red fram genom skogen. Jag var en rymling som livnärde sig själv!
- Friiiiiiiiiiii! skrattade jag högt. Från början hade jag inte haft något egentligt mål men nu kom jag fram till att jag behövde slå mig ner någon stans. I närheten av en by helst! Så att jag kunde skaffa mat lätt. Det tog ett tag och solen stod högt på himlen när jag kom till utkanten av en liten trollkarlsstad.

Du har två st kapitel 9 Cx Jättebra!

Jättebra!!

Oj! Hoppsan! Ändrar! Tack!♥♥♥