Prs med AuroraAlexius

Aurora satt vid slytherin bordet med Celine och Mimmi framför dig och dom pratade glatt med varandra.
" Jag kan inte förstå att vi lät Eric leka med oss" sa Mimmi tyst.

"Du kommer sätta i halsen", sa Gideon med sjungande röst när Will kastade i sig maten. Will bara gjorde en flinande grimas åt honom.
"Hur känns det?" frågade Elsa Dorian.
"Bra", sa Dorian, "Tror jag"
"Det kommer gå superbra", flikade Will in och svalde sin sista tugga. "Vi ses om en stund då"
Han plockade upp sin kvast och vinkade hejdå åt sina vänner. På väg ut ur Stora salen kastade han en blick mot Slytherinbordet. Nästan omedvetet sökte han efter Aurora med blicken. Han fick syn på henne där hon satt med sina två dryga vänner.
Will såg genast bort när Aurora lyfte på huvudet. Vad höll han på med egentligen? Han skakade på huvudet åt sig själv och skyndade ut från Stora salen och ner mot quidditchplanen.

Aurora kollade upp och kollade på Will. Hon reste sig snabbt från bordet och började springa mot quidditchplanen eftersom att hon hade kollat att Gryffindor skulle vara vi planen ikväll. Hon gick snabbt och satt sig så hon såg planen bra och väntade på att Will skulle komma. Hon började fläta sitt hår och sjung på en vacker men sorlig melodi.

Annabelle Wilkes - sökare och kapten för Gryffindors quidditchlag - avslutade sin genomgång och de tog sina kvastar och gick ut på planen. Där ute stod en stor samling människor som var där för att pröva ut för en av de lediga platserna som jagare eller vaktare. Will flinade och nickade åt Dorian som nu definitivt var grön i ansiktet.
Annabelle började genast skrika på dem att dela upp sig efter den position de sökte och hon instruerade Will att vara ansvarig för gänget som sökte till de två lediga platserna som jagare.
Will sköt upp i luften och njöt av att vara tillbaka på quidditchplanen, även om det bara var för att hitta nya lagkamrater - något som både var tidskrävande och jobbigt då de flesta var helt värdelösa. Han tittade upp och såg Aurora som satt på läktaren rakt framför honom. Vad tusan gjorde hon här?
Han stirrade som förhäxat på henne tills Annabelle skrek åt honom att vakna upp från sina drömmerier. Han ruskade på sig och vände koncentrationen till uttagningen, även om hans blick hela tiden sökte sig tillbaka till Aurora.

Aurora kollade tyst på Will och kollade på hela deras uttagning.
Hon log mot Will snabbt när han kollade på henne och vände sin blick mot dom som skulle göra uttagningen.
Kom igen Dorian tänkte Aurora i huvudet och höll tummarna för honom. Hon kollade snabbt på Will och sen bort igen.
Hon såg att det var Dorians tur.
" Du klarar det Dorian" sa Aurora och log till emot honom.

Will såg spänt på när det blev Dorians tur. Hans vän flög upp och stannade framför målstolparna. Will kastade klonken från en hand till den andra.
"Redo?" ropade han bort till Dorian. Hans svarthåriga vän nickade bestämt.
Will tog klonken i ett fast grepp och susade iväg mot Dorian. Han fintade och kastade.

När uttagningen var slut hade de lyckats hitta två hyfsat bra jagare, och precis som Will hoppats på hade Dorian blivit vaktare. Han hade lyckats fånga alla kast utom ett - det första som Will kastade. Men efter det hade han tagit sig samman och snyggt och prydligt fångat alla andra.
"Grattis!" sa Will med ett brett leende och dunkade Dorian i ryggen.
"Tack", flinade Dorian något fåraktigt. "Jag trodde aldrig att jag skulle klara det. Speciellt inte när jag missade ditt första kast"
"Jag tvivlade aldrig för en sekund att du skulle bli vår nya vaktare", sa Will och la armen runt sin väns axlar.
"Tack", log Dorian. "En fråga bara. Vad tusan gör Red här?"
Will såg upp mot läktaren där Aurora fortfarande satt. Han lät armen sjunka från Dorians axlar.
"Väldigt bra fråga", svarade han. "Jag har ingen aning"
"Det känns som om hon är överallt idag", konstaterade Dorian, i en något missnöjd ton. "Tror du hon har något fuffens för sig?"
Will ryckte på axlarna. "Ingen aning. Kanske"
Han tänkte på hennes tårar tidigare idag och det hon hade berättat. Det hela var väldigt konstigt. En del av honom ville tro på att hon faktiskt ändrat sig. Han såg upp mot läktaren igen.

Aurora hade lämnat läktaren och gått ner mot planen. Hon hade fått tårar i ögonen igen och skyndade snabbt förbi Will och Dorian. Hon kastade en snabb blick på Will och skyndade sig sen därifrån. Hon tappade brevet som hon höll i handen när hon skyndade förbi dom.

Will följde Aurora med blicken när hon lämnade läktaren och skyndade över planen. Först trodde han att hon var på väg till honom, men hon skyndade bara förbi honom och Dorian. Dock kastade hon en snabb blick på honom, och han såg att hon åter igen verkade vara nära att börja gråta. Dessutom tappade hon något på marken.
Will gick fram och plockade upp det. Det var ett ihopvikt pergament, det verkade vara ett brev. Han skulle just ropa efter Aurora att hon tappat det, men hon hade redan försvunnit ut från plan.
"Vad är det där?" frågade Dorian nyfiket.
"Ett brev verkar det som", svarade Will.
"Vad står det?"
"Jag tänker inte läsa det!" utbrast Will. "Jag ska nog springa efter henne och lämna tillbaka det"
Han gav sin kvast till Dorian som bara skakade på huvudet åt honom när han sprang därifrån efter Aurora.

Aurora sprang ner till sjön och sjönk ner på stranden och tårarna kom.
Hon orkade inte nu hade henens föräldrar lämnat henne för att hon hade slutat lyssna på Eric.

Will fann återigen Aurora nere vid sjön. Hon verkade gråta även den här gången.
"Aurora?" sa han försiktigt och sjönk ner på huk bredvid henne.
"Du tappade det här". Han höll fram brevet åt henne.
"Hur är det?" frågade han medlidande.