Slytherin Romantik

Zack ser frustrerat på Julia,
"Jag vet inte." säger han bara och går sin väg. Han stänger dörren bakom sig och vandrar med hastig steg genom korridorerna, han ser sig omkring för att inte blir upptäckt av professorer. Han kommer in till Slytherin och tar sig hastigt upp till sin sovsal.

Han lägger sig ovanpå sin säng, fullt påklädd och frustar irriterat. Vilket jävla kaos... Hur ska jag kunna lita på Julia+ efter allt detta? Och va fan va det som just hände..? vem gör något sådant... Flörtar som fan på skämt med någon, sedan ger dem dåligt samvete och drar värsta snyft historian för att sedan låtsas eller vara jätte glad..? Va i helvete? Tänker ack och rullar runt så att han ligger på mage i sin säng.

Julia väntade tills dörren bakom Zack slog igen innan hon bryter ihop totalt och gråter hejdlöst. Hon hade precis sabbat allt med honom och fattade att han aldrig skulle kunna fall för någon som henne, någon så falsk och elak. Hon reser sig upp ur sängen och går snabbt fram till brasan och sjunker ner framför den. Nu kan Mimmi få som hon vill hon kan få Zack tänkte Julia och snyftade till. Hon önskade att hon kunde få börja om på nytt och visa att hon inte är så elak och falsk som hon verkar vara.

Zack frustar till, klockan tickar på väggen. Kvart i tio står den på. Han reser sig ur sängen och drar av sig alla sina kläder, han drar bort täcket och kryper ner i sängen. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde att hon faktiskt kunde vara en vänlig människa och en ärlig människa... Hur kunde jag vara så dum att ajg faktiskt trodde att hon hade en själ under all den där elakheten.. Trodde abra inte att den var så falsk... Tänker Zack och andas ut innan han somnar och sover oroligt genom hela natten tills klockan ringer halv sex på morgonen.

Julia somnar gråtandes i sängen och sover hela natten. Hon vaknar tidigt på morgonen och lämnar snabbt rummet och skyndar tillbaka till sovsalen och fixar snabbt till sitt hår och låter sina röda och svullna ögon vara och går direkt ner till stora salen för att få i sig frukost. När hon kommer ner dit kollar Celine och Mimmi på henne med hatiska blickar och vänder sig bort från henne. Julia slår sig ner på kanten av bordet och började äta för sig själv. Hon orkar inte bry sig om Celine och Mimmi utan struntar i dom. Hon ser Felicia och Aria mobba två förstaårselever och går snabbt dit.
" Låt dom vara" sa Julia och kollar på Felicia. Felicia kollar upp på Julia och skrattar.
" Så nu har du börjat bry dig om förstaårselever vad har hänt med den Julia vi kände då?" frågade Aria.
" Den Julia finns inte längre för hon är trött på att spela kaxig och falsk" sa Julia och blängde argt på Felicia och Aria.

Zack drar på sig sina träingskläder. Han snörar sina skor hårt och drar på sig sin gamla munkjacka innan han lämnar sovsalen tjugo minuter i sex på morgonen. han vandrar ut ur slottet och möts utav den iskalla morgonluften. Han drar ett djupt andetag och fyller lungorna.
"Då kör vi..." mumlar han för sig själv men innan han hunnit börja springa ropar någon hans namn. Han vänder sig om och ser Raven komma gående i hög hastighet. Vad vill hon nu då... Tänker han och vänder sig om.

"Zack! Jag trodde nog att du skulle springa en rund." säger Raven och ler lite generat mot honom. Zack ser frågande på henne. Raven och Zack var tillsammans sista terminen förra året och det slutade illa, Zack har inte riktigt kunna släppa sina känslor för Raven även om hon sårade honom djupt.
"Vad vill du Raven? Jag ska precis köra min morgonrunda..." suckar han irriterat.
"Jag, umh... Jag tänkte fråga om du vill äta frukost med mig idag?" Raven ler generat igen och ser ner på sina skor. Hennes blå emblem på kappan fångar hans öga för en sekund.
"Jag vet inte. Vi får se." säger han,
"Åh, okej..." mumlar Raven och ser uppgivet på Zack som nu vänder sig om. Han sätter igång att springa, han springer runt sjön och genom de ljusa delarna av skogen. Svetten rinner längs med Zacks rygg och han känner sig fri att tänka och fri att vara medan han springer.

När klockan slår 07:02 är han tillbaka där han började, Raven står fortfarande ute i vinterkylan och väntar på honom. Hon ger visst inte upp... ack ser på henne och då blåser vinden till, den river ner hennes luva och Ravens blonda lockar faller ut.
"Raven? Vad har du gjort..?" frågar Zack chockat och ser på hennes hår som tidigare hade en ljuvlig gyllenbrun färg.
"Jag ändrade det... Jag vet att du gillar blondiner Zack så jag.."
"Raven... Nej..." mumlar Zack och tar in Raven i sina armar när han ser tåren som faller ner för hennes vinter bleka kind. Raven lutar sig in i hans famn och Zack kramar henne lite hårdare medan han kysser toppen utav henne huvud så som han brukade göra när de var tillsammans.
"Så... Vill du..? Vill du äta frukost med mig..?" frågar Raven igen, Zack ser ner på henne. Hennes klarblå ögon är öppna och ärliga mot honom.
"Visst Raven... Jag måste bara skölja av mig och byta kläder först." säger han och ger henne en till kram.
"Okay.." mumlar Raven fortfarande med gråt i halsen.
"Och Raven... Låt ingen ändra dig... Inte ens mig. Färga tillbaka ditt hår." säger Zack och Raven nickar innan Zack springer till sitt elevhem, han duschar snabbt och byter till sin klädnad.

Raven väntar på Zack när han kommer ner till Stora Salen. Raven har färgat tillbaka sitt hår till sin naturliga färg och det får Zack att le. De går in i Stora Salen sida vid sida och går bort till Zacks vanliga plats. De sätter sig ner och börjar äta sin frukost medan Mayvis, Jack och Eric hälsar på Raven med glada ansikten och röster.

Julia slänger med håret mot Felicia och går snabbt in i stora salen och tar lite bröd i handen. Hon slänger en blick på Zack och tjejen och känner hur hon blir lite svartsjuk och vänder direkt bort ansiktet för att slippa se på dom. Hon lämnar stora salen med snabba steg och går raka vägen ner till sjön för att få vara själv. Av ren ilska slänger hon mackorna ifrån sig och sjunker ner på snön. Hon huttrade till i sin tröja men orkar inte bry sig att hon antagligen skulle bli sjuk. Hon reste sig upp och sprang till sovsalen och tog fram lite pergament, en fjäderpenna och lite bläck. Hon satt sig ner och började skriva på brevet.
Kära Zack
Jag är ledsen för allt jag har gjort mot dig. Jag hoppas att du någon gång kan förlåta mig för mitt misstag och ge mig en chans att visa att jag kan förändra mig själv till något bättre. Jag vill att du möter mig nere vid sjön kl 18 och kom gärna själv jag måste verkligen prata med dig och få be om ursäkt ansikte mot ansikte. Förlåt mig för allt jag har gjort ångrar mig verkligen och att jag har låtit min familj få styra mitt liv jag borde ha sagt ifrån när allt började men jag hade inte modet att säga till dom jag har inte samma mod som du har.
Hälsningar Julia
Julia läst snabbt brevet och gick mot uggleboet och hennes uggla Dark flög direkt ner till henne och hon satt fast brevet vid Darks ben.
" Flyg med det här till Zack" sa hon och skickade iväg sin uggla.

Zack säger hejdå till Raven efter frukosten och ser henne gå iväg med sina vänner till sin lektion. Han själv går iväg med sina kompisar men de hinner inte ens lämna Stora Salen innan en uggla släpper ett pergament framför fötterna på honom.
"Oj, någon är populär idag." skrattar Jack fram medan Zack böjer sig ner och plockar upp det. Han går ett steg bakom sina vänner och läser brevet...

Han knycklar ihop det i sin hand och tänker på Julias tårögda ögon, de var inte ärliga som Ravens och han känner en frustration inom sig som är så stark att han får det att snöa inomhus.
"Eyy, Zack! Sluta nu... Det sabbar frillan!" säger Eric irriterat. Zack skakar på huvudet för att skingra tankarna. Hmm... Klockan sex... Borde jag verkligen träffa henne... och jag lovade ju att möta Raven klockan sju utanför Ravenclaw... Vad ska jag göra nu då...? Fast, jag hinner ju med båda... Tänker Zack och går ikapp sina vänner.
"Så, vad händer idag då... Det är ju lördag trots allt..?" säger Jack och lägger armen om Mayvis som genast puttar bort den.
"Jag föreslår speldag i sällskapsrummet." säger Mayvis med en frustrerad blick mot Jack som nickar och Eric tycks också hålla med.
"Zack?"
"Umh, aa, visst. Vi kör på det." svarar Zack med tankarna på annat håll. Han tänker på Julia och han tänker på Raven.

Julia satt i sällskapsrummet och skrev ett brev till sin faster som hon hade kontakt med. Hon suckar irriterat till och knycklar ihop pergament och slänger det bakom axeln och började skriva på ett nytt pergament stycke. Hon har satt upp sitt hår i en slarvig knut och har sin brors förstora tröja på sig och under tröjan har hon jeans. Hon har låtit sina ögon vara röda och svullna och inte satt på sig något smink alls utan bara låtit hennes ansikte vara normalt. Man såg på henne att hon var sorgsen och krossad. Hon reste sig snabbt upp och samlade ihop sina saker och började städa upp alla ihop knycklade pergament bitar som låg på golvet runt omkring henne.

Zack och hans vänner plockar fram ett utav brädspelen och sätter upp det på bordet. De börjar spela men Zack kan inte fokusera på spelet, han tänker på Julia och Raven. Hmm... undrar vad Julia gör just nu... Zack suckar till,
"Jag går ut en sväng." säger han och reser sig från soffan innan de andra hunnit säga något. Han lämnar Slytherins elevhem bakom sig och vandrar genom slottet. Hmm.. Allt blev så komplicerat nu.. Jag trodde att jag ville ha Julia, att det var allt jag ville... Men.. Nu vet jag inte längre.
"Äsch, lyssna på dig själv. Du låter som en snorunge." suckar Zack och slår upp dörrarna till bakgården. Han går ut och vandrar fram till den rangligt byggda bron som leder till Hagrids och den Förbjudna Skogen. Han luar sig mot räcket och ser ut över landskapet medan han försöker få någon rätsida på sina tankar.

Julia går ner mot uggleboet när hon ser Zack och då tvärstannar hon. Han är verkligen snygg där han står tänkte hon och fick en pirrande känsla i magen. Hennes ögon var fortfarande röda och svullna efter all gråt. Hon tog några steg och kom närmare Zack.
" Zack förlåt" sa Julia och kände tårarna komma igen.
" Jag förstår om du hatar mig du har all rätt i världen att hata mig" sa hon och torkade snabbt bort tårarna. Hon kramade om brevet i handen hårt.
" Jag vill bara säga att jag är så ledsen för det jag gjorde mot dig och hoppas du kan ge mig en chans att bevisa att jag jan ändra på mig" sa hon och kollade upp på Zack.
Hon kollade tyst upp på honom.