Ögon blå som vatten [SV]

Riktigt bra, bevakar! Bra längd på kapitlen också.

Nu har jag kapitel 4!

Förlåt så jättemycker för att jag inte har uppdaterat, men jag har verkligen inte haft inspiration!



Förlåt igen! en nu kommer det i alla fall ett nytt kapitel. Och det är faktiskt nu det spännande börjar...

..SKOGEN!!





4. En mörk och dunkel skog:
Chalice sov oroligt hela natten, det vill säga vaknade några gånger och lade sig ner för att somna igen. När hon yrvaket reste sig upp gnuggade hon ögonen och tittade sig omkring i sovsalen. Allt såg ut som kvällen innan. Hennes klasskamrater låg och sov och när hon kastat en blick på den gamla klockan (hon var tvungen att gå ända fram till den för att se genom ögonen, som kisade som ögon ofta gör på morgonen) förstod hon ögonblickligen varför. Visaren stod på fem på morgonen, och trots att fåglarna kvittrade utanför fönstret, var det knappt morgon än. Irriterad över att hon vaknat, och med ögonen uppspärrade för att de inte skulle falla ihop, stegade hon tillbaka till sin säng och gled ner under det varma täcket.

Ett högt skri från en fågel var det som fick henne att vakna nästa gång. Med ens kände hon att det var kallare nu än innan, och hon kunde inte känna täcket över sig. Vettskrämd spärrade hon upp ögonen, men hon kunde inte se något. Det var alldeles mörkt och det enda Chalice kunde skymta i dunklet var flera höga trädstammar.
'Det måste vara en dröm' tänkte hon, men när hon kurade ihop sig till en liten boll för att behålla värmen hon fått med sig från sovsalen, kände hennes händer både den jordiga marken och det torra gräset på den.

I flera timmar satt hon så, ihopkurad och med ögonen hårt ihoppressade för att stänga ute kylan och den mörka skogen. När solen började sila ner mellan lövverket och fylla marken med fylliga mönster, var hennes händer iskalla och värmen en underbar lättnad. Darrande av köld reste hon sig upp, fast besluten att hitta något, vad som helst som kunde ta henne från den här skogen. Hon stapplade fram mot ett träd att luta sig mot, och då slog det henne. Om hon hade sin trollstav med sig måste hon kunna göra upp eld och få andra små bekvämligheter som att kunna locka till sig saker osv. Men modet sjönk snabbt, hon hade ju lagt trollstaven på nattduksbordet innan hon skulle sova. Men för säkerhets skull stoppade hon händerna i fickorna för att känna efter om det ändå låg en stav där, men då slog det henne. Hennes nattlinne hade inga fickor. Med uppspärrade ögon tittade hon ner på sina kläder. De såg ut som en modernare version av kläder från sagor, hon hade en stor svart mantel med huva, också den stor. Byxorna, också de svarta, såg ut som en blandning av kjol och shorts, förutom att de gick till knäna och var mycket slitstarkare. Och under knäbyxorna bar hon någon slags leggings, men de liknade inte alls de hon brukade bära på sommarlovet, ljusa och glada. Nej i den här okända skogen gick alla hennes kläder i svart. Också tunikan var ju såklart svart, och om hon hade haft den på sig i sin sovsal, hade hon tyckt att den var olidligt varm, även utan resten av utstyrseln. Men till hennes stora besvikelse låg det ingen trollstav i någon av de mjuka fickorna, och besvikelsen hon inte ens hunnit känna i två ögonblick, och då samtidigt som hon upptäckt att hon inte längre bar sitt nattlinne, kändes som en stor smocka i magen. Utan sin trollstav hade hon ingen chans. Visserligen hade hennes pappa (som gått i scouterna som barn) lärt henne några enkla överlevnadstrick, men han hade inte varit oerhört angelägen om att låta henne lära sig det när det visade sig att hon hade magiska krafter. Hon skulle ju trots allt inte vara ifrån sin trollstav. När det verkligen sjönk in lättade chocken en aning, och ett panikartad kaos bröt istället ut inom henne. Och det var inte ett dugg bättre!
Solen hade inte varit upp länge, men det var redan mycket varmare och manteln började kännas tung och varm omkring Chalice. Irriterad över att det som för några timmar sedan antagligen hade varit det störst skälet till att hon inte frusit mer än hon hade gjort, nu hade förvandlats till en bärbar bastu. Händerna flög upp mot silverknäppet som satt under hakan, och när ett litet klick hördes drog de av den. Men den verkade ha fastnat i någonting i höjd med hennes bälte och när hon försökte lossa den kände hon en läderask mot sin vänstra handled. Förbryllad rynkade hon pannan och grep tag om den lilla asken med handen. Efter lite trixande med manteln fick hon loss den och kunde studera asken närmare. Den satt fast i bältet, var ungefär 12 tum och ca 2 tum bred. Den var inte svart som resten av hennes kläder, utan mörkt brun, men i mörker skulle man lätt kunna ta den för svart. Ungefär ett och ett halvt tum av en stav stack upp ur asken. Och det var inte vilken stav som helst. Det var hennes stav! En underbar lättnad sköljde över henne som en våg med lagom varmt vatten och hon greppade tag i den med sina fumliga fingrar och kände sig omedelbart starkare än innan. Nu hade hon i alla fall en chans.

Under den närmaste timmen sysselsatte hon sig med att få grenar att sväva ner av sig själva från de höga träden och bygga en koja (för hon visste att hon inte skulle klara en till natt, en ännu längre och kallare). Och sedan, när det fanns ett litet kojliknande utrymme lutat mot ett av träden fick hon delar av det torra gräset att lägga sig över marken inne i kojan som en mjuk matta med uppritsade trådar och över grenarna så det blev som ett litet tak över eldstaden, som var fri från gräs och som också markerades med en ring med små stenar runt den gräsfria fläcken, och den lite extra stora högen med gräs som hon hade tänkt använda som säng.
När hon, utmattad över att ha behövt koncentrera sig så mycket under så lång tid, slog sig ner i kojan hörde hon (och kände) hon hur det kurrade i hennes mage och till sin stora förvåning insåg hon att hon inte hade ätit något sen middagen dagen före. Suckande och pustande gick hon ut igen för att leta efter något att äta, men kom lika snabbt in igen, påmind om att hon inte visste något om skogen, och ännu mindre om vad som var ätbart. Hon visste att det växte e buske med bär nära kojan, men det skulle vara dumt att äta något hon inte var säker på vad det egentligen var.

Långt och bra kapitel!

Superjättebra!

Braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Suuuuuuuuperbra!
Du skriver verkligen fantastiskt.

Så braaaaaaaaaa!! Du är en amazing författare!! ♥

*ravenclawmazing*

illusionofcool har en fanfic?
En av mina käraste av alla vänner har en fanfic?
Du har inte sagt att du har en fanfic.
VARFÖR HAR DU INTE SAGT ATT DU HAR EN FANFIC??!!

Jag läser väl ändå då ... Fasten du inte har upplyst SUPERGURKAN om att du har en fanfic Dx

Fast jo, om du hade lyssnat under firebolt hade du faktiskt hört det