Haceee som inte är övernaturligt.

"Det är mitt fel." Mumlar jag och släpper Grace. Jag sätter mig ner på en stol bredvid och lägger mitt ansikte ner i mina händer. Såklart det är mitt fel, jag kan inte ta hand om Grace ens.

"Det är inte ditt fel", säger jag, och försöker tänka bort hur ont det gör att bara prata. Jag vill inte att Harry ska tänka att det är hans fel, det är lika mycket mitt. Om jag inte hade druckit från början skulle allt vara perfekt nu.

Jag vänder blicken upp till Grace.
"Jo, det är mitt fel. Jag lät dig dricka förut, och sen lät jag Zayn och Joseph döda våra änglar." Säger jag lågt. Alla kommer hata mig nu. Alla. Någon kommer få reda på detta förr eller senare, och då får media reda på det. Men det spelar ingen större roll längre om vad andra tycker om mig. Det enda som spelar roll är att om Grace fortfarande vill ens vara nära mig. Hon har en massa anlednigar att vara undvika mig i resten av hennes liv nu.

"Skyll inte på dig själv, det var mitt fel", mumlar jag och vänder på mitt huvud. Han vill säkert inte veta av mig mer, nu när Bray och Darcy har dött. Även om han säger att det är hans fel, vet jag att han tycker att det är mitt. Jag biter i min läpp, jag vill inte att det ska ta slut mellan oss, men jag vet att han vill det. Jag dödade hans dotter.

Jag biter min läpp och reser mig.
"Det är nog ingens fel riktigt. Jag hade varit en usel förälder ändå, det är nog bäst såhär." mumlar jag även fast det känns helt fel. Jag måste ha en familj, med Grace.

"Det är nog bäst att du går", suckar jag lågt, och biter hårt i min underläpp. När han säger så känns det uppenbart, han vill inte längre. Han vill inte vara med mig. Jag sluter mina ögon och försöker andas djupt, även fast jag börjar få panik. Varför måste det alltid bli såhär? Att allt dåligt händer mig? Varför aldrig något bra, varför får jag aldrig känna lycka under en lång tid? Det tar alltid slut för snabbt...

Jag nickar och kastar en kort blick på Grace innan jag lämnar rummet. Hon har väl antagligen fått nog av mig. Jag ska göra henne en tjänst i så fall och undvika henne. Då behöver inte någon såras mer. Jag sätter mig ner i väntrummet och ringer till Louis, så kan han köra mig bort härifrån eller något.

När han har gått tar jag ett djupt andetag innan jag börjar gråta. Mina barn har dött och Harry hatar mig. Mitt liv suger, det borde egentligen inte få fortsätta. Jag bara tynger ner alla, och finns det ens någon som faktiskt tycker om mig på riktigt? För Eleanor var säkert bara med mig för att Harry är bästa vän med Louis, och min mamma tycker att jag är dum i huvudet. Jag har dödat Harrys barn så han avskyr mig säkert mest av alla. Jag blundar hårt och kramar om min egen hand så att knogarna vitnar. Det här suger. Jag suger. Allt suger.

Louis svarar efter ett litet tag, och låter orolig eftersom att han vet att jag och Grace är här på sjukhuset.
"Hur gick det?!" skriker han genom telefonen, och någon i bakgrunden hyshar honom. Jag suckar och drar handen genom mitt hår.
"Uhm ... Kan du bara komma hit?" säger jag lågt. Jag kan inte berätta det för honom på telefon, hur orolig han än är så får han vänta.
"Är Grace okej?" frågar Louis, och har säkert fått den frågan tvingad på sig av Niall. Jag svarar med att mumla något 'mm', inget mer innan jag lägger på.

Jag suckar lågt, och trycker på en knappt som gör att läkare kommer hit. Jag behöver något som stillar smärtan. Och som jag kan överdosera och dö av... För, varför ska jag ens leva längre om jag inte har något att leva för?