Walking Dead

Xenia följde hans exempel och drog av sig tröjan. Han hade ändå sett hennes midja som nu var bandagerad och resten var väl inte heller så farligt. Var det något hon inte hade så var det prydhet. Ändå behöll hon resten på och sköljde av sig om överkroppen.
Hon sneglade på Ryan och log snett, han såg bra ut. Som hon själv var han vältränad och ärrad, det hårda livet syntes på dem bägge som alla andra.
Hon huttrade lätt till då vattnet var lite kyligt mot hennes varma hy. Sedan ägnade hon sig åt att tvätta hennes linne som var alldeles nerblodat av sitt eget blod.

Ryan njöt av det svala, men ändå inte kalla vattnet. Han försökte tvätta sig så ofta han kunde, men ändå dröjde det någon vecka mellan varje gång och varje gång var han like smutsig igen. Det gick inte att undvika nuförtiden. Och oftast så störde det honom inte, om han inte var blodig. Han hatade att vara blodig.
Han märkte att Xenia sneglade på honom och log lite för sig själv, att ha någon med sig, någon att prata med kändes verkligen bra. Han hoppades hon planerade att stanna ett tag.
Han tvättade sig noga på överkroppen, speciellt i håret och ansiktet. Han försökte också tvätta sin tröja och byxorna lite som alltid blev dammiga och smutsiga. Men nu när han klev upp blev han väldigt ren. Han la sig i det mjuka gräset för att torka några minuter och studerade henne.

Xenia drog upp byxbenan då hon tagit av sig strumpor och skor och vadade ut i vattnet. Det var härligt svalt och hon tvättade av sig, men behöll byxorna på. Linnet hängde hon sedan på en gren för att torka innan hon la sig vid honom i gräset.
"Jag måste ge mig av i morgon." sa hon tillslut och kisade mot solen med ett grässtrå i munnen. Det var längesedan hon känt sig så avslappnad och hon kände fördelarna i att vara två. Att veta att man inte är själv om allt.
"Du har varit mycket vänlig att hjälpa mig, att ta emot mig." fortsatte hon och sneglade mot honom. Hon visste inte hur hon skulle säga det utan att avslöja alltför mycket.

Ryan kände den varma solen mot sin hud och log för sig själv. Det här var verkligen härligt. Inga walkers, inga problem, bara kunna må bra en stund. Det var inte ofta det var så. Han skulle just säga något till henne då hon nämnde att hon skulle ge sig av nästa dag. Han sa inget först, utan bara såg upp på himmelen.
Han nickade sakta, tydligt lite sorgsen att hon måste ge sig av. "Inga problem, trevligt att ha lite sällskap, jag hoppas det går bra för dig och att du når ditt mål". Han satte sig upp, han var tillräckligt torr nu. Han drog på sig sin tröja och såg på henne igen. "Vill du göra lite byteshandling innan du åker?". Hon hade säkert något han behövde och tvärt om. Han ställde sig upp och tog sina saker. "Vi går tillbaka innan walkerserna kommer".

Xenia log snett åt honom då hon såg att han verkade sorgsen över det hela. Troligen var han som hon svältfödd på sällskap och detta hade varit mycket trevligt.
"Jag kanske kommer åter någon gång." log hon och rörde lätt vid hans axel.
"Men jag har en del saker jag måste uträtta och det brådskar." sa hon enkelt och drog handen genom håret som ännu var fuktigt då hon nickade.
"Byteshandel låter bra." sa hon och tog sina saker medans de vandrade tillbaka mot hans boning. De gick under tystnad och Xenia visste inte riktigt vad hon skulle säga.
"Jag ska bland annat se om min bror är i livet, han sitter i fängelset." sa hon enkelt och sneglade på honom hur han skulle ta nyheten. Denna nyhet kunde hon delge honom då de ändå snart skulle gå skilda vägar.

Ryan kände hur hans bra humör hade försvunnit något. Fast han visste att detta skulle ha hänt förr eller senare ändå. Hon skulle nog inte ha stannat mer än en vecka i alla fall. Det kanske var bäst att hon gick, så saker kunde gå tillbaka till det normala igen. Han behövde skaffa mer i sitt lager till vintern.
Han nickade sakta åt henne och log. "Jag förstår, men det var trevligt att ha dig här ett tag". De nådde grottan och han puttade undan stenen och lät de båda komma in innan han drog för den igen och sjönk ner på en päls. Han drog av sig jackan och väskan och la sig ner på ett skinn.
"Något speciellt du skulle behöva byta? Vi kan säkert komma överens om något". Han var ganska generös också. Han hörde henne berätta om sin bror och nickade bara sakta. "Han kan ju inte sitta i fängelse längre tycker jag, så lycka till".

Xenia drog av sig sin jacka och drog åt sig sin ryggsäck för att kolla igenom den. Hon drog fram några konserver och en tjocktröja, inget av det kunde hon avvara.
"Beror på om han rymt eller ej, han är ingen man frivilligt släpper ut." sa hon enkelt och log snett.
"Är han kvar ska jag släppa han fri. Har han rymt får jag väl försöka finna honom och är han en Walker......ja....." hon tystnade och vände bort blicken. Hon sa inget på en lång stund och plockade åter tillbaka sina saker.
"Jag kan nog inte byta till mig något. Behöver allt till vintern." sa hon beklagande och såg på honom. Kom hon bara till en stad kunde hon skaffa mer mat, hon kunde kanske får bättre kläder för vintern och det viktigaste av allt tabletter som tog bort och förhindrade graviditet. Hon hade råkat ut för en grupp som hon till början hade delat mat med och haft trevligt med. Men som sedan tvingat sig på henne, både kvinnor och män. Det hela hade väl gått bra om de hade frågat och om de följt hennes ord. Hon ville inte föra liv till denna värld och det hade nu hänt. Det hade inte gått långt, men hon kände igen symtomen och nu fanns det inget sjukhus att gå till. Det hela hade inte rört henne ryggen om nu hon inte fått detta på axeln, ett liv inom henne.

Ryan studerade henne då hon gick igenom sina saker. Han misstänkte att hon inte hade så mycket, men han planerade att ge henne lite mat i alla fall. Hon behövde det säkert och han kunde skaffa mer mycket lättare än hon kunde. Han nickade åt hennes ord. "Men ändå, vem vill jobba på fängelse idag?".
Han fortsatte lyssna och vred på sig lite så han var vänd mot henne mer. Han sa ingeto m det sista hon sa, han förstod ändå. Han hoppades för hennes skull att hennes bror inte var en walker, det var för smärtsamt i sådana fall.
"Det gör inget, du kan få lite mat ändå" log han mot henne och drog åt sig en burk han hade. Den var fylld med kött han torkat själv och om man ransonerade det bra kunde det räcka i några dagar. Han hade flera sådana burkar. Han gav henne en. "Ta emot den" sa han bestämt då han visste att hon skulle säga emot. Men han ville de den till henne. Han tog fram en annan och öppnade och tuggade på en bit. Det var salt men näringsrikt.

Xenia skrattade lätt och skakade på huvudet.
"Ingen, men ingen vill släppa ut honom heller. Då måste han ta sig ut på något vis om han inte är fast i sin cell." sa hon enkelt och såg på burken och sedan på honom. Hon tänkte protestera, men han tillät det inte.
"Tack." mumlade hon slutligen och plockade ner den i hennes ryggsäck. Sedan gick hon fram till honom, lät honom tugga klart och lät sedan hennes läppar tryckas mot hans. Hennes händer söktes enkelt och vant under hans tröja för att få av den.
Hon gissade att det var den betalningen han ville ha och det var ändå försent för hennes del så det kunde vara. Det var ett enkelt sätt att betala med sig själv då man inte hade råd, hon hade gjort det förr.

Ryan nickade. "Det är sant, men jag menar, när ingen är där, då borde det vara ganska lätt att rymma inte sant?". Han hade ingen aning, han hade aldrig ens besökt ett fängelse. Han hade aldrig haft de vänskapskretsarna. Han log då hon tog emot burken och tuggade på sin bit torkat kött. Han hade det och torkad fisk, det räckte bra, fast det var en aning tråkigt. Han önskade han hade socker, så han kunde sylta bären han hittade i skogen.
Plötsligt kysste hon honom och han kände hennes händer under hans tröja. Han ville inte ljuga, han tyckte om det ganska mycket, men han var förvirrad. Försiktigt drog han undan henne och skrattade lite. "Är jag så snäll och charmig? Men vad var det där om?" undrade han lite förvirrat men log snett mot henne. Han hade inget emot det men han var för nyfiken också.