PRS mellan Luna_rav och 9 3/4

Becka~
"Ja går nu", sa hon tyst till Alice.
Hon gick sakta ut ur stora salen.
Hon kände hur huvudet fylldes av vadd och huvudet började värka.
Hon var tvungen att luta sig mot väggen för att inte svimma.
En suddig figur som liknade Alice närmade sig.
"Becka!"
Det kändes som Alice stod uppe i norr tornet och ropade.
"Becka!"
Hon kände hur hon gled ner till sittande och lutande mot väggen.
Hon skymtade svagt några figurer med grönt på klädnaderna.
Hon såg att en av dom hade blont långt lockigt hår.

~Lov
Lov tittade på tjejen som hade satt sig ner på golvet.
"Ska vi inte hjälpa henne?" frågade Agnes upprört och Lov sneglade mot de andra.
"Palla, de där hjälpte säkert Ravenclawarna att fuska." fnös Robin och gick iväg. Efter honom följde Ebba efter.
"Kan ni ta hand om det, jag ser till så att Robin inte slår till någon." flinade Colin mot henne och Lov nickade.
"Sure.." mumlade hon och han gick iväg han också.
Lov och Agnes vände sig om mot tjejen och hukade sig ner mittemot henne.
"Ska vi ta henne till madame pomfrey?" frågade Agnes och Lov nickade.
"Det är nog bäst..."

Becka~
Hon såg hur två suddiga figurer närmade sig.
Hon försökte koncentrera sig på pelarna vid trappan men det funkade inte och synfältet började glittra.
Känslan av att falla spred sig.
Becka kände hur huvudet började sticka som någon pressade minst tusen nålar inuti huvudet. Hon försökte lyfta armen och dra bort alla nålar men det funkade inte.
En smärta värre än alla smärtor i världen spred sig från hälsenorna vidare genom varenda nerv.
Ett skrik spred sig genom hennes kropp och gick vidare ut genom munnen.
Skriket skar genom allt annat.
Hon pressade händerna mot öron och skrek.
Hon miste kontrollen och föll ihop i en hög.
Hon såg en blond lock sakta trilla ner framför henne.
Becka visste att hon drog uppmärksamhet till sig.
Men hon ville skrika bort smärtan.
Det lilla synfält hon hade kvar försvann och allt blev svart.

~Lov
Lov tog tag i en ut av flickans armar och Agnes i den andra.
"Hon kommer göra mig hörselskakad." log Lov och Agnes tittade på henne.
"Sluta le, vi måste skynda oss." sa hon kort och Lov nickade sakta. Gillade inte att Agnes var så allvarlig hela tiden. Lov började sakta hjälpa tjejen mot Madam Pomfrey som antagligen var där hon brukade vara.
"Skynda Lov." sa Agnes och Lov suckade.
"Jaja." sa hon och började gå snabbare. När hon kom fram hjälpte hon madam Pomfrey med att lägga tjejen på en ut av patientsängarna och sedan satte hon sig ner på en pall bredvid. Både hon och Agnes väntade på en förklaring om vad som hade hänt.

Becka~
Hon kände att hon lags ner på en säng.
Smärtan fortsatte sticka genom kroppen.
Hon kände att halsen sved men hon fortsatte att skrika.
Hon tryckte händerna hårdare mot öron.
Becka ville trycka sönder huvudet.
Plötsligt avtog känslan och det kändes som att någon hälde klibbig sirap genom henne.
Hon såg inget och kände inte så mycket häller.
Det fortsatte att envist sticka i huvudet.
Hon pressade händerna mot huvudet och försökte andas.
Hon stod vid ett stup. Det sluttade neråt mot klippor. Hon kände att marken under fötterna började skaka. Marken föll ihop och hon föll, föll och föll. Det kändes som att sväva och störta.

~Lov
Lov tittade på henne och sedan på Madam Pomfrey.
"Hälsa henne från oss." log hon och Agnes vände blicken mot henne.
"Vi kan ju inte lämna henne." sa hon och Lov suckade.
"Hon har säkert någon kompis som kommer och ser efter henne snart." sa Lov och Agnes höjde på ögonbrynen.
"Då väntar vi här tills någon kommer." sa hon och satte sig bestämt ner bredvid Lov.
"Okej." sa Lov och log. "Jag undrar vad som hände."
"Jag med.." sa Agnes och tittade på tjejen. "Hon skrek så högt." log hon och masserade sina öron.

Becka~
Känslan att någon stirrar på en strömmar genom henne.
Hon försöker resa sig men misslyckas.
Hon vill ropa på hjälp men det känns som att någon har klistrat ihop munnen.
Hon hör röster någon stanns långt, långt bort.
[i]"Kom till mig" "Kom till mig"[i/]
Becka stelnar till.
"Kom, kom"

~Lov
"Du vet, lärarna kommer undra vart vi är." sa Agnes och lov skakade på huvudet.
"Colin eller Robin kommer nog säga till de. Ebba kommer ändå inte komma dit." sa hon och Agnes nickade.
"I o för sig." sa hon och Lov log svagt.
"Jag går bara och hämtar vatten, om hon skulle vara törstig när hon vaknar." sa hon och Agnes nickade. Lov ställde sig upp och gick till. Madam Pomfreys kontor, om du kan kalla det så.
"Har du vatten här?" frågade Lov och Madam Pomfrey tittade upp.
"Jadå, har hon vaknat?" frågade hon ivrigt med Lov skakade på huvudet.
"Nej, tyvärr inte." suckade Lov och ryckte på axlarna. "Men jag tänkte att hon kanske skulle vara törstig eller något när hon gör det." sa hon och Madam Pomfrey nickade.
"Jovisst, det finns där." sa hon och pekade på ett rent och smutsfritt handfat. Lov tog en mugg som stod bredvid och hällde vatten i det.

Becka~
Vakna! Tänkte hon.
Hon förstod vem som hade sagt åt henne att komma, det skrämmde henne.
Hon kände sig ihop pressad och försökte få luft.
Hon fick lock för öronen och tankarna virrade om kring i huvudet.

Hon flämtade och satte sig upp.
Den suddiga figuren med blont långt hår kom in i sjukhusglygen.
Becka darrade och skakadr.
Hon hade lyckats vakna inan Voldemort fåtg henne.

~Lov
"Jag trodde aldrig du skulle vakna!" sa Agnes glatt och tittade på tjejen som satt sig upp.
Lov la huvudet på sned och fick fram till henne.
"Här.." log hon och sträckte fram glaset med vatten.
"Jag är glad att du har vaknat." sa Agnes medan Lov satte sig ner igen.
"Vad hände egentligen?" frågade Lov och tittade på henne.