Rolla?

Cayden besvarade hälsningen när Amber och Beata gick förbi, det gjorde Evelina och Vince också. Cayden var lite avundsjuk på Amber och Beata, att de båda hade krafter, och de inte behövde dölja halva sina liv från varandra. I skolan brukade Cayden vara ganska noga med att hålla ett visst avstånd från de andra med krafter. Det var inte så att ha undvek dem, men han lossades känna de mindre än han egentligen gjorde. Han visade fortfarande att han var vän med Hestor på ett sätt som inte skilde sig så mycket från när de inte var i skolan. Hestor var ju faktiskt kompis med alla, så det kom ganska naturligt. Cayden antog att han inte ändrade sig så mycket när det kom till Filippa heller, varken i skolan eller kollektivet kände han henne särskilt bra.
Största anledningen till att Cayden ville hålla i sär folket var för att han var rädd att av misstag göra något som indikerade att han delade en hemlighet med någon av dem som hade krafter. Visserligen var det enkelt för Cayden att förneka det om det skulle hända, men han ville verkligen inte använda sin kraft på Evelina eller Vince i onödan.
De tre vännerna njöt en sista sekund av solskenet, sedan gick de in i skolbyggnaden. Jämfört med ljuset utomhus var det ganska dunkelt.
"Vet någon var vi ska vara?" frågade Cayden och såg sig omkring, som om en stor skyllt som berättade det plötsligt skulle dyka upp.
"Neeej..." svarade Evelina tvekande och Vince skakade på huvudet. Cayden insåg att han borde kollat upp det innan han gick hemifrån. Det fanns scheman uppsatta på en annan våning, men Cayden hade inte lust att gå dit i onödan. Just när det verkade som det ända alternativet kom deras räddning. Tre tjejer ur deras klass kom in genom dörren. Det fortsatte sedan längs korridoren, det var ingen tvekan om att de visste vart det skulle. Cayden tittade på de båda andra i samförstånd. Sedan följde de efter tjejerna till sal 22.

De gick in i klassrummet och hälsade på de klasskamrater som redan var där. De satte sig på sina vanliga platser i mitten av klassrummet vid fönstret. Framför dem satt Alice och Emma, som de brukade umgås med.
"Hejsan", hälsade Alice glatt när Amber och Beata slog sig ner bakom henne och Emma.
"Hej", sa Amber och Beata samtidigt. De kom snabbt in i en diskussion om deras sista år.
Amber hade aldrig riktigt vågat komma nära Alice och Emma på samma sätt som hon var nära med Beata. Antagligen för att de alltid blivit varnade från att bli för nära vän med vanliga människor, eftersom det ökade risken att de skulle avslöja sig själva och deras krafter.
Hon tänkte direkt på Cayden, som verkligen ansträngt sig för att skaffa vänner utan krafter, och i skolan knappt låtsades om som om de kände varandra sen tidigare. På ett sätt förstod hon honom, men tanke på vilken sorts kraft han hade, men samtidigt tyckte hon det var väldigt riskabelt.
Alice och Emma hade börjat komma i på en egen diskussion, och Beata hade åter igen svävat iväg i sin egen värld.
Amber roade sig med att studera sina klasskamrater istället. De flesta såg likadana ut som före sommaren. Just då kom Hestor in i rummet med ett brett leende på sina smala läppar.
Han mötte hennes blick och blinkade åt henne, som han alltid gjorde. Sedan vände han blicken mot Beata som inte hade sett honom. Blicken han gav henne var fylld med kärlek. Amber visste att Hestor länge hade haft känslor för Beata, det var inte direkt någon hemlighet. Men än hade han inte gjort några framsteg med att vinna hennes hjärta. Dessutom så skulle det se ganska kul ut ifall de blev ett par, så Beata var längre än Hestor. Amber flinade för sig själv.

När Cayden kom in i klassrummet med sina vänner var de snabba med att ta platser längst bak vid fönstret. Det var länge sedan Cayden slutade koncentrera sig på lektionerna. Det hade börjat någonstans i mitten av mellanstadiet. Han var trött och valde att använda sin kraft på lärare för att få bättre betyg. Det hade verkat ofarligt när det hände, men det blev snart värre. Han började skippa att plugga allt oftare, och plötsligt hade han hoppat över så mycket skolarbete att han fick svårt att förstå allt som hände på lektionerna. Det var ingen idé att ens försöka kunna något, han hade missat för mycket. Sedan dess hade han enbart klarat sig för att han hade använt kraften på lärarna. Det var en av Caydens största hemligheter. Ingen hade någon aning om hur det låg till med det.
Cayden såg Hestor och tänkte hälsa, men Hestor verkade vara för upptagen med att titta på Beata för att märka att Cayden ens var där. Cayden kunde inte låta bli att flina lite åt det. Hestor kunde inte visat det tydligare.
"Då är vi på sista året, har ni några planer på vad nu vill göra efter det?" frågade Vince. Cayden rykte på axlarna, han ville inte tänka på framtiden. Hur han än gjorde skulle han inte kunna få en framtid där han inte var en bluff.
Medan Vince och Evelina pratade vidare sneglade Cayden mot dörren. Han såg Filippa komma in. Hon hade blicken i marken medan hon gick och tog en plats. Cayden hade inte sagt till någon att Filippa var hans syssling. Det var mycket möjligt att de andra från kollektivet visste det ändå. Han tyckte hon verkade så tråkig att han aldrig brytt sig om att lära känna henne. Han skämdes faktiskt lite över att de var släkt.
Cayden gick tillbaks till samtalet om framtiden. Vince och Evelina hade kommit in på planer att ta ledigt ett år, det var något Cayden kunde prata om utan att känna sig som en bluff.
Efter ett tag kom läraren in. Cayden kände inte igen henne. Hon var kort och rund och såg väldigt trevlig ut. Som den typen av lärare Cayden kunde lura att ge honom bättre betyg utan att behöva använda sina krafter.

Amber kände inte igen läraren som kom genom dörren och hon såg nyfiket hur kvinnan tog plats bakom katedern. Kvinnan var kort och rund, och såg på det stora hela väldigt trevlig ut. Som en sådan där tant som bjöd på saft och bullar, även om hon kanske inte var tillräckligt gammal för att kallas för tant än.
Amber puttade till på Beata för att rycka hur henne ur hennes tankar och få henne att fokusera på lektionen som just skulle börja. Beata gav henne ett tacksamt leende och vände sedan uppmärksamheten till den nya läraren.
"Godmorgon!" sa kvinnan glatt. "Det är jag som är miss Frigg och jag kommer vara er nya klassföreståndare det här läsåret". Hela kvinnans ansikte strålade av glädje, och Amber tyckte genast att hon verkade överdriven.
"Det ska bli så spännande att ha er i år, jag är själv ny här på skolan och det känns kul att direkt få ansvaret för en hel klass", fortsatte kvinnan och slog ihop sina händer samtidigt som hon såg ut över dem.
Amber motstod impulsen att himla med ögonen. Kvinnan var definitivt överdriven på alla sätt och vis. Amber hoppades att hon ändå skulle vara en bra lärare, men hennes förväntningar var inte särskilt höga.
"Förutom att vara er klassföreståndare så kommer jag även ha er i historia", sa kvinnan och nästan studsade på stället av upphetsning. "Det ska bli så spännande!"
"Verkligen spännande", mumlade Amber till Beata, som flinade svagt.

Medan läraren pratade tittade Cayden sakta mot Vince. Deras blickar möttes och de brast samtidigt i ett ljudlöst häftigt skratt. Kvinnan var alldeles för överdriven. Var hon medveten om att klassen inte var en dagisklass? Cayden såg mot Evelina och hon stämde in i fnissandet. Vince gjorde ett frustande ljud medan han jobbade på att hålla sitt skratt tyst. Läraren såg mot dem med ett leende. Det verkade inte som om hon uppfattade att de skrattade åt henne. Hon bad dem inte ens att skärpa sig. Cayden snabbade på med att avsluta sitt skratt ändå. Han försökte för det mesta ge ett intryck av att han tog skolarbetet seriöst när det kom till lärare. När allt kom omkring kunde hur de uppfattade honom till viss del avgöra hans framtid. Det var verkligen tur att han kunde förlita sig på sina krafter när det kom till det, annars skulle han väl få F i varje ämne.
Läraren började gå igenom vad de skulle jobba med under året. Hon verkade fortfarande lika entusiastisk. Trotts att hon var så överdriven hade Cayden hopp på att hon kunde vara helt okej som lärare. Att ha en lärare som behandlade alla som dagisbarn var bättre än en del av alternativen. Eller Cayden hoppades på det i alla fall. Han kunde inte veta säkert förrän om några veckor.
"Har du lust att hitta på något i eftermiddag?" Cayden hade varit så uppe i tankarna att han inte märkte att Vince hade lutat sig mot honom för att viska. Cayden skulle just säga ja när han kom på att det var kraft-träning efter skolan. Han skulle behöva gå hem till kollektivet så fort han slutade.
"Jag kan inte, måste vara barnvakt åt min syster" svarade han besviket. Han var tvungen att hålla tillbaks en reflex att använda sin kraft på orden, fast det inte var nödvändigt. Han visste att Vince skulle tro honom ändå. Cayden fick lust att slå sig själv, det var verkligen något fel på honom. Var han verkligen så osäker av sig att han inte klarade av att folk inte var helt övertygade om allt han sa? Varför kunde han inte ärvt sina krafter från sin pappa istället? Om han inte kunde leka med folks huvuden på ett onaturligt sätt skulle han säkert vara mycket mer normal. Han ville titta avundsjukt mot Amber och Beata, som båda hade så enkla bra krafter. Men han kunde inte göra det, då skulle han avslöja att han kände de mer än han försökte låssas om.

Amber såg sig om i klassrummet. Det var inte en enda elev som inte såg ut att inte hålla inne ett skratt. Skulle det vara så här på varje lektion? Miss Frigg måste ju inse att hon inte kunde tala sådär till dem ifall hon ville att de skulle ta henne seriöst.
Amber himlade med ögonen, när läraren inte såg åt hennes håll. Hon fick en plötsligt lust att spela läraren ett spratt. Hon visste att hon inte borde, och att kollektivet hade stränga regler om att använda sina krafter på vanliga människor. Men det skulle vara så enkelt att lura den här kvinnan. Amber bet sig i läppen och såg ut genom fönstret.
Hon var vanligtvis en ganska duktig elev, som lyssnade på lektionerna och gjorde vad som förväntades av henne. Men det var något med den här läraren som fick henne att känna sig rebellisk. Kanske var det den där jobbiga ljusa rösten som fick henne att inte orka lyssna på henne.
Hur det än var lyssnade hon bara med ett halvt öra på när miss Frigg gick igenom terminsplaneringen - ständigt med samma överdrivet glada röst. Amber kände hur tankarna svävade iväg till kraftlektionen de skulle ha på eftermiddagen. Den såg hon mycket mer fram emot.
Miss Frigg talade oavbrutet hela lektionen, och vad Amber såg, så var det ingen som direkt lyssnade på henne. Hennes förhoppning om att kvinnan skulle vara en bra lärare trots allt krossades ganska snabbt.
När lektionen äntligen tog slut var det ingen som dröjde sig kvar i klassrummet.
"Vilken jobbig kvinna", sa Amber irriterat när de kom ut i korridoren. Beata nickade medhållande.
"Skojar inte", sa Alice och gned sig över ögonen.
"Jag trodde jag skulle gå under", sa Emma överdramatiskt, precis som vanligt.
"Ingen större förlust", sa Alice skämtsamt och puttade till Emma.
"Hey!". De två vännerna började skoj-bråka, och Amber gav Beata en menande blick.
"Tror du hon kommer visa sig vara en bra lärare ändå?" frågade Beata.
"Ärligt talat, nej", suckade Amber.

Cayden somnade nästan medan miss Frigg fortsatte prata. Han var glad att han faktiskt inte skulle behöva lära sig något av henne. Men att sitta och höra hennes röst var inte heller något han var särskild nöjd med. När lektionen var slut flydde han snabbt tillsammans med Vince och Evelina. Egentligen borde han prata med miss Frigg, som han prata med alla lärare. Säga sitt vanliga tal att han hade problem med att visa sina kunskaper med att skriva men lärde sig saker ändå och kunde visa det på andra sätt. Det var en värdelös lögn, men med hans kraft funkade det ändå. Cayden bestämde sig för att ta samtalet nästa lektion han hade med miss Frigg.
"Skönt att det är över" gäspade Evelina och sträckte på sig.
"Fira inte än, vi har henne igen efter lunch" upplyste Vince. Evelina och Cayden stönade uppgivet. Vince såg väldigt nöjd ut med reaktionen. Han var en ond person.
"Tur att vi har matte nu så vi kan vila upp innan det" gav Cayden igen. Nu var det Vinces tur att stöna. Han avskydde matte. Cayden var inte heller så förtjust i matte, där var det jobbigare att övertyga läraren att han på något sätt hade visat att han kunde vad han skulle kunna. Men det gick ändå. Speciellt nu när lärarna var vana vid Caydens lite speciella sätt.
Medan de började gå mot matte salen började Vince och Evelina göra upp planer på vad de skulle göra under eftermiddagen. Cayden kände ett stygn av avundsjuka. Han hoppades att han kunde smita lite tidigare så han kunde vara med Vince och Evelina ett tag. Antagligen var det inte möjligt. Hans föräldrar gillade att ha honom hemma efter träningarna. Eller i alla fall i närheten. Varför kunde inte Evelina och Vince ha krafter för? Förhoppningsvis kunde han hitta på något med Hestor. Cayden skulle inte orka att vara ensam hemma. Inte i fall hans mamma var där i alla fall.

[Får man joina, eller är det privat? ]

För mig spelar det ingen roll, vad säger du, Angelinaa?

Ja det går väl bra ^^ (så länge vi skriver i bestämd ordning )