Våga vara jag.

Meer meeer meeeeeeeeeeeeeeer så spännande

Heeej jag är ny läsare här. Läste precis alla kapitel och vill ha
Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeraaaaaaaaaa

NUUUUUUUUUU

Ps: *bevakar*

Jättebra! Mer!

Tack för alla kommentarer och vad kjl med nya läsare. Här kommer mer.

Kapitel 7.

När jag väl hade kommit fram till dörren stod det tre Slytherinare framför den. Jag gjorde en sak som var allt annat än bra. Min ilska gjorde så att jag inte kunde kontrollera mig själv. Mina krafter och ilska tog över mina sinnen. Helt plötsligt så var dom tre flygande uppe i luften som att dom hade vingar. Flickan skrek ett enda litet skrik på hjälp innan det var som om någon hade sattit en hand framför hennes mun.
-Miss Beck vad gör du sluta genast, skrek Professor Mc Gonagall till mig!
När jag vände mig om var mina mörkgråa ögon inte gråa längre. Dom var röda. Alla i Stora salen höll andan. Jag släppte lätt ner dom tre eleverna från deras flygtur och sprang genom dörren innan nån hann säga något mer. Men jag hade en förföljare efter mig...

bra! Jag taggar dig, slytherinbabe!

Åh, så spännande!!
Längtar starkt efter mer.

Tihihi tack för alla kommentarer ni är verkligen underbara ♥

Kapitel 8.

När jag väl hade kommit till mitt rum så stängde jag dörren med en smäll och satte mig rasande på min säng. Jag blundade och lät det arga flyga iväg. Det lät plötsligt som om dörren öppnades och jag glipade lite på ögonlocken för att kunna se vem min besökare var. Framför mig stod en blond tjej med ett drömmande uttryck och örhängen som såg som rädisor. Hon var inte från Gryffindor hon var från Ravenclaw.
-Hej jag heter Luna, sa hon med en drömande röst.
-Hej Luna, svarade jag. Varför är du här?
-Jag vet inte riktogt, svarade Luna. Du såg ut att vara arg och filifjomperna var runt dig hela tiden.
-Fili vadå, frågade jag?
-Filifjomper såklart, sa Luna.
Jag började verkligen tycka att Luna var snäll. Hon satte sig ner brevid mig och vi pratade i timmar. Alla verkade tycka att Luna var skum och konstig så hon hade inga många vänner. När vårat samtal började riktigast mot mig så sa jag bara:
-Jag har inga vänner.
-Nu har du, sa Luna på sitt drömmande sätt.
Jag log och hon sa:
-Jag måste gå nu. Trevligt att pratas vid. Hoppas vi ses snart.
Jag vinkade hejdå och hon försvann genom dörren till Stora salen. Min lycka kanske har vänt tänkte jag. Men jag hade bara fel...

Suuperbra!!
Mer!!

Jag VILL så gärna men jag gör det när nån mer har kommenterat. Men tack för kommentarerna! Ni är BÄST!