Sanna och Tilde (PRS)

Jag pratar med några i min årskurs. Även om vi inte känner varandra så har vi trevligt. En tjej - Klara, berättar om sitt sommarlov nere i Spanien. Jag njuter bara av tanken att få vara nere i ett varmt land och bara sola och bada.

Sedan är Stora Salen full - nästan full i alla fall, bara förstaårseleverna saknas - och samtalet tystnar när alla inser att sorteringsceremonin ska börja.

Jag ser på dem små förstaårs elverna när dem går längst hela salen. Jag ler, jag minns när jag var en av dem små.

Jag betraktar förstaårseleverna. De ser så små och rädda ut, och det är svårt att tänka sig att, bara för några år sedan var det jag som gick där, genom hela salen, med allas ögon på mig. Jag tror nog att jag var ännu räddare än vad de ser ut att vara nu.
Snart var de framme, och sorteringen kunde officiellt börja.

Jag känner mig nästan lika nervös som dem säkert är. Jag vet inte varför, men när jag ser någon som är nervös brukar jag oftast bli det själv.

Jag betraktade dem med ett litet leende lekande på mina läppar, medan jag såg dem i tur och ordning få hatten på sitt huvud och blev sorterade till ett elevhem. Elevhemmet i fråga började då genast applådera och jubla, och de flesta såg betydligt mer avslappnade ut på vägen till bordet, än de hade gjort på vägen in genom salen.

Det förvånar mig hur många som faktiskt blir sorterade in i Slytherin. Men Gryffindor får några stycken i alla fall.

Efter ett tag av oupphörliga strömmar till Gryffindor och Slytherin sorteras en trollkarl till Ravenclaw, och jag jublar samman med de andra i mitt elevhem.
Han sätter sig vid bordet, med ett leende som sträcker sig från öra till öra, och det ser så roligt ut att jag måste hålla inne ett skratt innan jag hälsar på honom.

Många från Gryffindor välkomnar varenda elev som sätter sig ner vid vårar bord. Jag bestämmer mig för att vara tyst och hälsa på dem lite senare.

Snart är sorteringsceremonin över, och efter några få ord av rektorn - professor McGonagall - står festmiddagen på bordet.