DA klarar allt... Även tidsresor? [PRS]

Monni

-Vet någon av er hur Umbrige fick reda på DA, undrar jag och viskar ordet DA.
-Nej, säger Cho Chang och tittar på sin vännina Marietta som skakar på huvudet.
-Vi vet i alla fall att ingen som är medlem har berättat det, viskar Ellie.
-Vi hörde Hermione säga till Ron och Harry att hon inte har sett att någon har skvallrat, säger jag som svar till Anthonys frågande blick, antagligen har hon lagt en förhäxning över pergamentet så att den skyldiges namn lyser upp eller något sådant, fortsätter jag sedan i en viskande ton.

Ja säger jag det är säkert en förhäxning på pergamentet men om det inte var någon ifrån DA vem var det då viskar jag. Men vem skulle säga något? frågar Cho och hur skulle någon utanför DA få reda på något? Detta leder ju inte till någonting säger Anthony. Imorgon kan alla prata på DA sa Monni. Nu gick alla till olika håll i rummet. Men jag och Monni fortsatte prata. Men Elli vem skulle vilja berätta jag frågade Zacharias igår och han svor på att han inte berättat för någon och han såg ut att tala sanning.

Nästa dag var det DA möte och Hermione frågade i början om det var någon som sagt något men ingen sa något. Sedan började lektionen. Efter så gick jag och Monni och tänkte på candy banners reserver. Men när det var kväll och vi skulle sova låg jag och tänkte på profetian men till så somnade jag men hade mycket konstiga drömmar.

Monni

Jag har alltid varit en nattuggla och den här natten ligger jag innanför mina mörkblå förhängen och hör hur Ellie muttrar. "Inte Zackarias Smith, Vem då då?, Idioten till Professor, och den andra till och med." Det är lite intressant att ligga där och och lyssna på hennes utläggningar men det var inte förrän hon säger "Nej men Blinky då, inte den armen." Som jag börjar fnissa och begraver huvudet i kudden. Efter Blinky och hennes okända arm blir kommentarerna roligare och roligare och när hon säger (Eller rättare sagt kommenderar) "Professor Umbitch, (jag lyckas förvånande nog kväva ett skratt) hur vågar du stjäla staven, (jag fnissar till) jag är fruktansvärt upprörd! Dina elever kommer att ställas på förhör på skolan!
Och DA-Gruppen grattis till att ni kom så långt! Det sista säger hon med betydligt mildare röst och jag trycker ned huvudet längre ner i kudden. Det hela blir inte bättre av att hon nästan har gjort om ett illvrål som Ron Weasley fick under vårat andra år.

Nästa morgon sitter Monni och fnissar. - Varför fnissar du? Frågar jag men till svar fnissar hon bara ännu mer så jag struntar i henne.

När vi kommit ner till stora salen sätter vi oss bredvid Luna. Då går Ginny förbi och stannar till vid oss och viskar kolla era galleoner och går sedan förbi och hon menar såklart att DA har ett nytt datum. Jag sätter nästan min toast i halsen när jag ser vad som står i btevet jag fick. Det är ifrån våra föräldrar Monni kom vi måste öppna det innan lektionerna börjar. När jag och Monni kommit till vidbehovrummet och kommit in satte vi oss och öppnade brevet så här stod det: Vi älskar er och hoppas att ni har det bra.Monni din farfar har dött och begravningen är efter jullovet den andra februari. Älskar er era föräldrar.

Det blev en chockad tystnad.

Monni

Jag skakar i hela kroppen trots att jag aldrig kände min farfar särskilt bra.
"Den andra februari har vi ett "viktigt" prov för Umbridge" utbrister Ellie och jag börjar fnissa.
"VÄNTA, HAR VI ETT PROV DÅ??" skriker jag och Ellie ser förvånad ut av mitt plötsliga skrikanfall innan hon också börjar se förfärad ut.
"ÅNEJ, VI MÅSTE PLUGGA JU!!" fortsätter hon med sin skrikröst, jag stirrar på henne och dimper ner i en stol som lägligt nog står precis bakom mig.

Nu är det januari och jag och Monni skulle gå till vidbehovrummet för att plugga.

Kommer du Monni säger jag när vi går genom korridoren till vidbehovrummet. När vi varit där i ungefär en halvtimme och pluggat så skriker Monni nästan ut- Ånej jag har glömt min astronomi läxa uppe i astronomi tornet och den skulle lämnas in imorgon! - Kan vi inte gå upp dit med hjälp av någon gång. Just då uppstod en dörr i väggen. - kom igen vi måste skynda oss sa jag. Jag och Monni springer så snabbt vi orkar upp dit men det tar ändå ganska lång tid. När vi hämtat astronomi läxan springer vi ner igen men det tar mycket kortare tid att ta sig ner och när vi kommer fram till dörren och öppnar den blir vi helt chockade. Det är inte rätt rum. Det står en massa bokhyllor längs väggarna det hänger en klocka på en vägg. Sedan finns det en massa dörrar och över dem hänger det skylltar på en står det köket på en annan griffindortornet o s v. Mitt i rummet står ett runt bord. När jag gick mot bordet stötte jag till en bokhylla och en låda fölll ner.

Förlåt. Förlåt. Förlåt för att jag inte har skrivit.

Monni
Lådan faller ner och jag fryser till. Till min lättnad går locket inte upp och den ser inte ut att ha gått sönder.
"Kom" mumlar jag till Ellie och förskräckt följer hon efter mig till dörren med silverskylten "Ravenclawtornet".
Bakom dörren ser jag en gång som skulle varit läskig om det inte satt facklor på höger sida.

"Ska vi fortsätta med läxorna här?" frågar Ellie mig när vi är tillbaka i uppehållsrummet. För tillfället har någon startat en hög debatt om vilket av ämnena som är tråkigast inne i klassrummet i år och nästan alla i femte året och uppåt deltar, även om alla inte har ett självklart val. Cho Chang och Marietta Edgecompe står på olika sidor (Cho hävdar bestämt att försvar mot svartkonster är tråkigast) och jag ser att de egentligen inte är arga på varandra, de har bara lite olika åsikter.
"Vi går upp i sovsalen istället" säger jag och nickar menande mot den högljudda konflikten.

När vi kommit upp i sovsalen tog vi fram våra läxor och jag satte mig på min säng. Sedan säger Monni jag undrar vad som låg i lådan som trillade ner. Jag med säger jag.

Nu hade det gått ungefär tre veckor sedan vi upptäckte rummet med dörrar. Jag hade gått dit två gånger efter att vi varit där första gången. Den visade sig vara andvändbar när man skulle någonstans. Jag hade plockat upp lådan och tittat vad som fanns i den och sett att det var en tidvändare.

Haha vet du? Nej antagligen inte... Jag har en tidvändare Men den har gått sönder Vilket sammanträffande...

Monni

Jag och Ellie är i vid behov rummet och håller på med en sista minuten repetering för Umbridge prov. Jag drar en djup suck och Ellie tittar upp från sin bok.
"Vad är klockan?" undrar jag "Jag orkar inte plugga mer!" En stor klocka i en metallram dycker upp över dörren till "dörrummet". Jag och Ellie stirrar på den och med en gemensam rörelse hoppar vi upp på fötter, stoppar ner våra böcker i väskorna och rusar mot dörren för att komma till rummet med alla dörrar.
"Vänta, vi är två minuter sena, vi kommer inte hinna även om vi springer" utbrister Ellie och jag stirrar på henne. Det är väl bättre att komma två minuter senare än att inte komma alls går genom mitt huvud och jag frågar oförstående:
"Men vad ska vi göra då?" Hon pekar på skrinet med tidvändaren och jag känner hur mitt ansikte spricker upp i ett leende och nickar med huvudet. Ellie plockar upp halsbandet och lägger det runt våra halsar och snurrar på den. Men inte ett helt varv utan bara en liten bit innan hon trycker in en knapp på sidan. Det är en konstig känsla och det känns som om den pågår mycket längre än den borde...

Jag öppnar mina ögon som jag slutit och ser att vi befinner oss på perrong 9 3/4. Klockan över spärren visar att den är tre minuter i elva.

Förresten visst borde de träffa DEM i en kupé på tåget? Fast de kan ju se dem på perrongen. Speciellt henne?

Jag stirrade omkring mig. Sedan sa jag Det verkar som vi har kommit till början av skolåret. Jag kände att lite panik kom smygande. Okej sa Monni det första vi behöver göra är att fråga någon... men hon avbröts mitt i meningen när en tjej med mörk rött hår kom fram till oss och sa Hej jag heter Lilly behöver ni hjälp med något annars så borde ni gå på tåget. Det var jag som hittade min röst först Ehh vi hade just tänkt gå på tåget. Okej sa den rödhåriga tjejen/häxan med ett leende och började gå iväg sedan sa hon vi ses kanske på hogwarts. Vi stirrade på varandra sedan sa Monni vi kanske borde gå på tåget. Jag nickade och vi började gå mot det röda tåget. Sedan kom jag plötsligt på en sak Men Monni om vi verkligen kommit till skolterminens början så kan vi inte låta oss se varandra alltså för att om vi ser våra " riktiga" jag kan det hända dåliga grejer. Alltså sa Monni vi måste vara försiktiga. Sedan så började vi gå mot tåget. När vi kommit ombord på tåget var vi ständigt på vår vakt. Sedan kom vi fram till en kupé men när vi kommit inn satt fyra pratiga pojkar där inne och en såg verkligen ut som Harry potter men det var inte han för han hade inget ärr och verkade inte känna igen oss sedan sa en pojke bredvid honom med svart hår den här kupén är full och vi gick ut. Då sa Monni såg inte en ut av de där pojkarna kusligt lik harry potter. Sedan fortsatte vi men hittade ingen föränns vi kommit till sista kupén som var en egen vagn och där satte vi oss.