PRS Kim Potter & Fajy Tajl

(Skriv på Alexa D: )
-
Damien ~
"Livet är inte rättvist", säger jag kort.
"Om du ursäktar mig, måste jag gå in igen. Men gå du på rast, eller något", mumlar jag och går in i klassrummet igen.
Hoppas bara inte Allison är bakom detta.
För det måste betyda att hon hämnas på någon.
Urgh.
Alli..

Alexa
"Men jag gjorde det inte!", skriker jag till vår lärare jag glömt namnet på.
"Varför hittade jag den här i din väska då?", fräser hon tillbaka
"Den är inte min", säger jag lite lugnare, me ändå kaxigt.
"Hur förklarar du då hur den låg i din väska då!", hon reser sig upp och går hotande fram till mig. Jag lutar mig mot en bänk
"Någon bitch la den väl i min väska", jag rycker på axlarna "det var inte jag"
Läraren suckar och släpper ut mig ur klassrummet. Jag ler triumferande.
"Även fast det var sant", mumlar jag för mig själv. När jag går mot dörren ser jag killen som satte sig bredvid mig komma in. Jag korsar armarna, blinkar med ena ögat och sen stegar jag ut därifrån.

Lea
Jag ser efter honom och suckar. Nu står jag i skuld till någon annan också. Skit

Damien ~
Fast när jag tänker på det, så skulle det kunna vara Alexa också.
Det måste inte vara Allison, eller hur?
"Sitt ner, Damien. Det är inte likt dig att göra sådana saker.. Därför måste du bara jobba i 20 minuter, istället för 10", säger Mrs. Denver.
Jag nickar och hon sätter sig vid sitt skrivbord.
Jag kan se i ögonvrån att hon knappar in ett nummer på sin mobil.
Jag hör inte vad hon säger, men jag gissar att det handlar om Alexa.

Lea
Jag suckar och sätter på min musik igen. Det känns så jobbigt att jag ska behöva stå i skuld till så många personer.
Jag ser inte var ag sätter fötterna och märker att jag går in i någon. Igen.. Kul!
"Åh", mumlar jag och ser upp. "Hej Allison!", säger jag med ett vänligt leende. Jag stänger av min musik

Allison ~
Jag vänder mig om och slänger med håret.
"Ursäkta, känner jag dig?", säger jag spydigt och ser med en nedlåtande blick på henne.
"Juste, det är du som sjunger? Ja, lilla fågel lyssna nu - du håller dig borta från Damien, förstått? Och om jag ser er två igen så ser jag till att krossa dig!", säger jag med en lugn och hotfull röst.
Sedan vänder jag på klacken och lämnar henne i korridoren.

Damien ~
När jag väl är klar går jag lugnt och sansat ut ur klassrummet.
Tills jag ser Lea.
"Hej, Lea!", ropar jag och småspringer mot henne.

Lea
Jag sväljer och ser efter henne. Sen ser jag ner på mina skor. Allison var inte så snäll som jag kommer ihåg henne, vi lekte när vi var små. Nu har hon gått och blivit elak.

När jag hör Damiens röst blir jag först rädd och sen får jag panik. Vad ska jag göra? Jag vill inte ignorera killen jag gillar, men om jag blir krossad av hans syster så kommer han aldrig ens att titta på mig igen.
"Ehm..", säger jag när Damien kommer inom hörhåll.
"Jag glömde min..", jag känner hur jag börjar bli nervös och mina händer skakar så jag gömmer dem i min ficka.
"Min väska. Jag glömde min väska inne", mumlar jag, utan att tänka på att jag faktiskt har den runt axeln. Jag viker snabbt förbi honom och går snabbt mot skolbyggnaden och in på tjejtoaletten där jag sjunker ner på golvet. Fan.

Damien ~
Jag ser antagligen ut som ett frågetecken, för jag känner mig som ett i alla fall.
"V-vänta!", ropar jag efter henne men hon har redan försvunnit.
Vad hände egentligen?
Jag börjar fundersamt gå mot min nästa lektion.

Lea
Jag ser mig omkring utanför och när ingen står där går jag ut.
Vår nästa lektion är Hemkunskap som jag nervöst börjar gå mot. Jag är ju i samma grupp som Demian...

Damien ~
Ah, HKK.
Ett av mina favorit ämnen.
Med ett stort leende på läpparna kliver jag in genom salen.
Vi ska göra pepparkakshus eftersom det är den 7 december (if it's ok??).
"Damien, var är Lea? Hon är i din grupp, va?"
Juste.
"Jag vet inte Mr. Broker", svarar jag kort och fortsätter med min deg.
Hon vill väl ändå inte ha något med mig att göra.

Lea
Jag kommer sent till Hemkunskapen.
"Förlåt att jag är sen", säger jag kort till vår lärare. Jag går sakta över till det lilla köket och sväljer. Sen tittar jag på receptet lite kort. Det kommer ta lång tid och man behöver hjälpas åt. Jag svär tyst för mig själv.