Medival Times [Öppet för alla]

James bar den avsvimmade mannen över axeln, han pustade till mellan varven och såg upp mot himlen, det började mörkna, han gick ut utanför stadens gränser och slängde ner mannen i diket med alla dom andra döda, han sökte igenom mannen fickor och fick fram ett mynt, han stoppade det i sin egen ficka och började gå tillbaka hem, han höll upp sin käpp, redo att slåss ifall han skulle bli tvingad till det. London var inte vackert på natten.

Hon hade lagt sig upp båren men hade inte somnat än. Plankorna gav i från sig ljud och vinden ven genom huset. Skrämt kurrade hon ihop sig. När skulle han komma tillbaka? Imorgon eller redan i kväll? Tröttheten började göra sig påmind och ögonen föll snart ihop. Snart sov tungt och benen drogs upp så hon låg i fosterställning. En hårlock föll ner i hennes ansikte och hon suckade till i sömnen.


(tänk att jag skriver på min mobil)

Han märkte hur solen föll ner över hamnen när han kom till kanten av vägen där han hade sin port, han drog upp den snabbt och ropade till för att visa vem det var som kom in, med tanke på att han inte låst tidigare hade nästan vem som helst kunna kommit in. Han drog av sig handskarna och klev upp för trappan, han hängde upp sina kläder på mannekängen och märkte att hon låg på båren, han log brett och tog av sig masken innan han gick bort mot sitt arbetsbord för att lägga ner myntet han hittade i den nu troligtvis döda mannens ficka.

Rose vaknade till när hon hörde rösten och senare stegen. När hon såg vem som kom in så log hon trött ovh sträckte ut sig.
"Hur gick det?" Hon såg sig om i rummet och kröp sedan ner igen.
"Jag tänkte vila ut ordentligt tills i morgon flr jag tror du vill börja då." Hon gäspade bakom sin hand.

Han släppte ner myntet på bordet innan han satte armarna mot varandra bakom sin rygg som han brukade, han stegade runt lite och tittade ut genom fönstren men även ibland hans hyllor med iglar och kryddor.
''Det gick bra, han skulle troligen dö ändå ganska snarast.''
Han tittade ner på båren som hon låg på och suckade tungt, han skakade på huvudet.
''Jag har en säng som du kan ta, båren ser inte så bekväm ut, jag är äldre och tiden har gjort mig hård, jag känner knappt att det är obekvämt...''
Han log svagt ner mot henne och pekade med hela armen mot ett litet rum längre bort med en dörr.

När han kom fram till henne och erbjöd henne sin ecen säng så satte hon sig upp.
"Nej jag klarar av att sova här. Har sovit på värre saker tror jag...." Hon log och lade sig ned igen.
"Dessutom så är jag er gäst."

Han skrockade lätt åt hennes envishet. Han log ner mot henne och stegade fram till båren.
''Jag insisterar.''
Han log och skrockade till innan han snabbt försökte rulla in henne i filten och bära iväg henne till rummet.
''Precis, du är gäst, jag har alltid hört folk prata om 'gästerna först!' ''

Hon spärrade upp ögonen när han lyffte upp ögonen och sedan slappnade av för att inte krångla allt för mycket.
"Men jag insesterar. det var bekvämt där jag låg!"

Han skrockade till och öppnade upp dörren till rummet, han tog in henne och lade ner henne på sängen.
''Och jag insisterar att du tar sängen!''
Han började stega ut ur rummet med en bra hastighet och tog sig bort till båren där hon tidigare legat. Han kände på tyget och suckade till med ett brett leende. Han satte sig på kanten och lade sig ner. Det var inte så bekvämt men bättre han än hon, arbetarna ska ha bra arbetskonditioner tänkte han när han blundade.
''Sov gott! Rose!''

"Godnatt doktorn!" Ropade hon tillbaka medan hon drog filten tätare om sig. Sängen var bekväm det var hon tvungen att medge. Snart hade hon somnat och hennes andetag blev tunga.
På morgonen vaknade hon och hon gick sakta ner för trappan.
"Godmorgon ."