Sanning eller konsekvens - med Harry Potter

Sååååååå bra och roligt!!
Ny läsare!

Haha herregud galen ide... *med andra ord bevakar*

Å, vad kul!!! Gillar verkligen din ff!!!
Wilma. när kommer nästa kapitel?

h@nna du råkade he kapitlet på fel tråd

H@nna du har skrivit kapitlet på fel tråd.

Det tog ett bra tag innan detta kapitlet kom ut, förlåt för det! Men, nu är det här Hoppas nu bara att detta kapitlet inte blev för konstigt haha…

Rons POV
Vi ser Voldemort kliva in igenom porträttet, och han håller sina händer uppe. Harry får ur sig ett litet gulligt glädjetjut och rusar mot Voldemort.
- VOLDIE! JAG HAR SAKNAT DIG! Han kastar sig i Voldemorts armar och Voldemort omfamnar Harry.
- Schh… du är med mig nu Harry. Viskar han kärleksfullt. Plötsligt ser vi en ond glimt i Voldemorts öga och han tar upp sin trollstav hastigt.
- Avada…
- NEEJ!!! Skriker jag och kastar mig för att ta trollstaven. Voldemort inser vad han håller på med och börjar snyfta.
- Förlåt Harry, jag vet inte vad som flög i mig! J...j..jag har alltid stora problem med att kontrollera mitt humör och mina handlingar. Gråter Voldemort tyst.
- Voldie, du borde gå och se en psykolog! Säger Harry allvarligt.
- JAG VET! Skriker Voldemort argt.
- Humörsvängningar och tvångstankar… mumlar Harry. Voldemort kastar sig mot Harry och ger honom en stor, blöt kyss på kinden. Jag och Hermione tittar på varandra med uppspärrade ögon.
- Ska vi fortsätta leken eller inte? Utbrister Hermione.
- Oj, ja! Säger Harry. Ron, sanning eller konsekvens?

Jag tvekar inte en sekund, efter att ha sett Harrys och Hermiones konsekvenser tvivlar jag inte på att Harry kan komma på något hemskt.
- Sanning! Svarar jag utan tvekan. Harry ser förvånad och lite besviken ut. Plötsligt ändras hans ansiktsuttryck och han ler.
- Vad är dina exakta känslor för Bellatrix? Förklara dem! Säger han. Jag rodnar, och alla ler förväntansfullt.
- Eh.. vad...p...pratar ni om? Jag har inga känslor för Bellatrix… mumlar jag blygt.
- Ron, tvinga oss inte använda veritaserumet här… Säger Hermione och håller upp en liten flaska med elexiret.
- Men jag har ju inga känslor för Bellatrix! Vrålar jag och mina kinder är illröda. Harry tar tag i mina armar och Hermione rör sig närmare för att kunna ge mig elexiret. Jag stänger min mun snabbt så hon inte kan dumpa det i min mun. Jag kämpar emot Harrys grepp, men det är för starkt. Hermione sträcker fram sitt huvud, som för att kyssa mig. Jag kollar helt paff på henne och min mun formar ett litet o. Hon skyndar sig medans jag fortfarande är förvånad och häller i elexiret i min mun, som jag känner rinna ner genom min hals. Åh, nej!
- Berätta dina känslor om Bellatrix. Fnissar hon.
- Hon är vacker! Hennes skratt är makalöst vackert och hennes mörka hår fladdrar så vackert i vinden. Hon är en vacker person och jag önskar att vi hade kunnat gå och dricka lite honungsöl någon dag, men jag vet inte om jag vågar bjuda ut henne på en dejt! Tänk om hon inte vill för att jag har rött hår! Men vi båda är ju renblodiga, hon kanske inte bryr sig om att jag är en “blodsförrädare”... Jag behöver Bella! Bella min eviga förälskelse, Bella, åh, så vacker du är Bella! Säger Ron med kärlek i rösten och vi skrattar högt allihopa.
- Men lilla Ron Weasley! Det är var riktigt sött sagt, lilla rödhårige sötnos. Hör vi någon skratta, och utanför fönstret sitter Bellatrix. Ron blir helt vit i ansiktet och svimmar samtidigt som Bellatrix hoppar in.
- Jag hörde att Voldemort skulle vara med på er lilla lek, och jag kunde inte motstå att själv komma hit! Förklarar hon. Ron vaknar och stirrar på Bellatrix.
- Jag menade inte det jag sa… mumlar han. Bellatrix kollar på honom och skrattar
- Det gjorde du! Fnissar hon och kysser honom på kinden. Ron rodnar och Bellatrix ler mot honom.
- Då är det min tur att fråga! Voldemort, sanning eller konsekvens? Frågar jag.
- Konsekvens! Svarar han självsäkert.
- Du ska gå in i Dumbledores kontor, när han är där såklart, och du ska ha på dig en vit mantel med hjärtan på. Sedan ska du kasta blomblad överallt och kyssa Dumbledore på pannan. Du ska lämna ett kärleksbrev hos Dumbledore och sedan hoppa iväg och skrika genom hela hogwarts “JAG KYSSTE DUMBLEDORE!”. Voldemort stirrar på mig med ett helt tomt ansiktsuttryck och mumlar
- Jag gör det...

Ja! Jag vet!!!!! *panik och skäms som en galning!*

Förlåt!! Det ligger på rätt tråd nu!!

Nej, du behöver inte skämmas. Alla kan göra misstag!

Haha det går bra, vem som helst kan ju råka göra så H@nna

Hehe...japp! Och särsilt om man (som jag nu) är dödstrött! Godnatt♥