Rollspel [Privat med Spiderpig & HAGRIDBIG]

- Vänta, är du?! sa jag. Poliserna riktade sina pistoler mot mig.
Eftersom det hade krävt så mycket energi för att komma hit så kunde jag inte teleportera iväg mig.
- Vi ses vid stället där vi möttes första gången, sa jag och kastade en rökbomb i marken.
Jag öppnade en brunnslucka och smet den vägen.
Ingen verkade märka var jag tog vägen för ingen kom efter mig. Sen stack jag till gränden där vi hade träffats första gången.

Lika snabbt som han hade kommit hade han försvunnit. Nu kom alla poliser och sjukvårdare fram till mig.

-Mår du bra? frågade dem som om jag vore ett litet barn
-ja...ja mår bra jag vill bara hem och ta det lugnt. Svarade jag men det verkade inte bry sig.
-nej, du får följa med oss till sjukhuset och så ska du få träffa en psykolog.
Jag suckade men visste att det inte var någon idé att argumentera emot.

Medans jag pratade med psykologen hade dem ringt mina föräldrar som genast hade kommit.

-Serena!! Hur är det! Frågade mamma och gav psykologen den minen som är ungefär samma sak som: Kan vi få vara ifred?

Psykologen verkade förstå och lämnade rummet.

-Mamma, Pappa ni kan vara lugna...jag hade inte tänkt hoppa!
-Så vad gjorde du där uppe? Om du hade haft din dräkt hade vi förstått men nu hade du inte det? frågade min pappa misstänksamt.
-Jag behövde få träffa Shadow! påpekade jag vilket var sant.

Efter ett tag hade jag lyckats övertala dem om att jag talade sanning och att jag inte var i förnekelse fasen. Men psykologerna var svårare att övertala, om det inte varit för att mamma var så bra på att övertala hade dem tvingat mig att sova över där några nätter.

-Tack, men jag måste kolla om det brinner någonstans! sa jag till mina föräldrar som förstod och lät mig gå.

Vi hade inte bestämt datum eller tid vilket jag tänkte mycket på. När skulle jag gå dit? nu? Imorgon vid 19.00?

Jag kollade på klockar som nu var 20.00. Det skulle vara just i minst en timme till och eftersom polisen är ute efter Shadow skulle det nog vara bäst att ses när det var mörkt.

Firestar gick in i gränden 21:08. Jag hoppade ner från taket och landade framför henne. Sen hoppade jag upp på en soptunna.
Jag förklarade allt om cyborgen, den lilla gubben, metallen och allt annat. När jag hade förklarat klart så blev det tyst en stund.

Jag var mitt i berättandet om blodet och mobilen när Shadow plötsligt avbröt mig!

-Vänta! sa han och gick bort till hörnet av gränden som log mot vägen. Han kollade på något så jag smög fram och ställde mig bredvid.

vid Stadium som ligger två butiker bredvid caféet stod nu en parkerad svart bil. Några person med svart klädsel var på väg mot oss.

-Ifall vi går nu märker dem inget! sa jag till Shadow och väntade på att få höra hans åsikt.

- Eller så spionerar vi på dem, sa jag och tog på Firestars axel. Sen blundade jag och teleporterade upp oss på taket.

Jag öppnande ögonen och vi var på taket där jag stått när jag såg Firestar och kidnapparen som kidnappade Marie.
- Har du kvar några bomber? frågade Firestar.
- Bara rökbomber, sa jag.

Människorna i kostymerna gick förbi gränden och in i höghuset bredvid gränden.
- Det där är ju samma bil som stod utanför tunnelbanan, sa jag.
- Kom vi följer efter sa jag och gled ner till ingången.
Firestar flög efter.
- Vi går in, sa jag.
Vi gick in i höghuset, innanför fanns det en hiss och en trappa fast inga människor.
- Du tar hissen så tar jag trappan, sa jag.
Åk till toppen och gå sen neråt tills du hittar dem.

Det fanns 8 våningar.
Jag smög sakta upp för trappan.
Första våningen var helt tom, andra med och tredje med.
När jag kom till 4:de våningen så mötte jag Firestar.
- Hej, de är inte här, sa Firestar.
Kom vi går nu! sa Firestar högt.
- Vad är det? frågade jag.
- Inget! sa firestar och morrade.
- Är du säker, du låter ganska konstig.
- Nej, jag mår bra.
- Okej.., jag började gå till hissen.
- Gå du, jag kommer snart.
När hissdörrarna hade stängts så gick Firestar fram till en dörr och öppnade den.
Innanför dörren låg en annan Firestar medvetslös.
- Vilken tur att jag tog hand om dig innan du träffade Shadow, sa den falska Firestar och förvandlades till en rottweiler.
Ut ur en annan dörr kom kvinnan med robot ansikte.
- Bra jobbat Scott, sa hon.
- Tack, sa rottweilern.

Jag minns inte riktigt vad som hände. Jag tog hissen upp till den åttonde våningen sen kommer jag inte ihåg så mycket. Det hade varit en hund och tre människor. Efter det blev allt svart.

Och nu var jag...ja, jag visste faktiskt inte var jag var. Allt var så mörkt och främmande förutom Shadow som satt på en stol bredvid. Han hade någon sak runt handen med jag kunde inte riktigt se vad.

-What happend? frågade jag förvirrad
-Jag kom till fjärde våningen då jag möttes av en annan dig. Du bettede dig konstigt men sen så...
-Sluta säga "du" det var inte jag! Okej? sa jag mitt i en mening surt
-Okej! svarade Shadow och fortsatte sedan berättandet

När han var klar satt vi båda tysta och funderade. Ingen av oss hade en plan för tillfället.

-Ta av dem maskerna! Sa Skott som nu hade förvandlat sig till en kort men stor man.
Två män som hade stått en liten bit bak började nu gå framåt. En på mig och en på Shadow.

Jag försökte göra mig varm så han skulle bränna sin hand men han började bara skratta.
-Stakars Firestar fungerar inte din eld på mig? retades han samtidigt som han började lossa på knuten.

När hissen stannade på bottennivån och dörrarna öppnades så hoppade någon på mig och band mig. Jag försökte teleportera mig men det gick inte.
- Hahaha...Fast igen! en man som jag mycket väl kände igen klev fram, det var den korte mannen med mustaschen.
- Trodde du på riktigt att vi skulle låta dig fly?
Vi lät dig fly så att du skulle föra oss till Firestar och nu har vi er båda och poliserna tror att du är en tjuv.

Killen som hade bundit mig reste sig upp.
- Du! nästan skrek jag.
Det var killen från mcDonalds som hade stått i kassan.
- Såklart, tror du inte att jag skulle ha märkt om jag hade en 20m lång stege som ledde ner till ett hemligt utrymme i min städskrubb?

Ner för trappan kom en rottweiler och tre män som bar på Firestar. En av männen kände jag igen som cyklisten som hade beställt i kassan. Man kunde fortfarande se brännmärken i hans ansikte.
- Var du också med på det?
- Såklart, svarade mannen.
Din kompis här kom nästan på mig och Eva när vi träffades vid tunnelbanan.
- Är Eva kvinnan med barnvagnen? frågade jag.
Mannen nickade. Han gick fram till mig och gav mig en stöt med en elpistol så att jag svimmade.



När jag vaknade var jag i samma rum som jag hade varit i förra gången jag blev kidnappad.
Efter en stund vaknade Firestar också.
Vi pratade ett tag.
- Vem är ni? frågade jag.
- Jag är mr R, sa gubben.
Och det här är scott och Wendy sa han och pekade på hunden som var i form av en man och kvinnan med robotansiktet.
- Vi behövde dig shadow för att komma in i labbet och själa Quiriten, sa Scott.
- Och vi behöver Firestar för att bränna isönder skyddet som skyddar Quiriten, sa Wendy.
- Kom med här, sa mr R, och cyklisten och mamman bärde ut Firestar till ett rum som jag inte sett förut.
Det var nog där inne som de förvarade Quiriten som de nu tänkte öppna med Firestar.

Inne i rummet såg jag en sten på ett bord.
"Det måste vara Quiriten som dem vill att jag ska förstöra, men jag tänker inte göra det" tänkte jag bestämt men samtidigt lite orolig.

-Nå Firestar... du ser denna stenen? frågade skott och kollade på mig men jag satt bara tyst så han fortsatte.
-Jo...när du väll har bränt i sönder skyddet kommer Quiriten att släppa lös ofattbara krafter.
-Jag gör det inte! Sa jag bestämt och kollade på han.
-Saken är...du kan få en liten del av kraften om du gör det! sa Wendy plötsligt.

Jag satt helt tyst så dem antog att jag inte tänkte göra det frivilligt vilket jag inte tänkte.

-Nåja som du vill! sa Wendy och nickade till Scott som försvann i några sekunder och kom sedan tillbaka in med Shadow

Scott kom tillbaka och tog med mig in i rummet där Firestar satt.
- Om du inte bränner upp skyddet på stenen så dödar vi din kompis här, sa Wendy och tog av sig en av handskarna som hon hade haft på sig och fällde ut en lång kviv ur hennes robothand som jag inte hade lagt märke till.
Hon satte kniven mot min strupe.

- Vi kommer nu att ta av ditt armband som kommer att tillåta dig att använda dina krafter.
Om du gör minsta lilla rörelse mot oss så är din kompis död!

Firestar vände sig mot stenen som de hade lagt på en bänk.
- Neej! gör det inte, sa jag.
Precis när hon skulle skicka iväg en låga mot stenen så hörde man en dörr sparkas in i rummet bredvid som vi kommit in ur.
-Vem är du? Hörde man cyklisten fråga från det andra rummet. Sen hörde man en duns.
En tjej i Firestars ålder kom in i rummet.
Hon kastade en blixt mot Scott som föll ihop avsvimmad.
När tjejen kom in i rummet så hade Windy vänt iväg huvudet vilket hade gett Firestar tillräckligt med tid för att skjuta eld på henne.
Sen knockade tjejen Kassa-killen.

- Vem är du? frågade jag nu när alla var knockade.
Tjejen tog av sig masken som hon hade för huvudet.
Jag kände inte igen henne men det verkade Firestar göra.
- Vannesa?! sa Firestar.
- Jepp, jag tittade upp din addres men du var inte hemma så jag...
- Ni får prata om allt sånt där sen, såg någon av er var Mr R tog vägen?

Jag sprang ut ur rummet och klättrade snabbt upp för stegen med Firestar och tjejen efter mig.
När jag kom upp såg jag mr R med Quiriten i handen, tanten och kvinnan med barnvagnen hoppa in i en hellikopter som flög iväg och innan Firestar hunnit skjuta ner den så var den osynlig.

-***! Svor jag för mig själv och sen vände jag mig mot Vanessa och kollade förvirrande på henne.
-Jag ville umgås så jag kollade upp var du bodde men när jag kom hem till dig var ingen hemma och sen såg jag en lapp på din dörr så jag skyndade mi. Mer han inte Vanessa för Shadow avbröt henne.
-Vad stod på lappen?
- We will take care of you later och sen var det ritat ett märke av deras liga...jag har försökt avslöja dem ett tag nu. Sa Vanessa och kollade på oss båda.
-Aha okej! men borde vi ringa polisen? Asså så att dem kan kolla brottsplatsen?? Frågade jag och tog upp mobilen.

Båda nickade och vi ringde polisen och innan dem kom gick Shadow ut. Dem sa åt oss att få lite sömn och motvilligt lämnade vi platsen.

Utanför mötte Shadow oss.

-Så vad gör vi nu? frågade Vanessa
-Vi söker upp dem fast denna gången som civila så dem inte känner igen oss..sa Shadow

Vi kom överens att vi skulle träffas imorgon vid tunnelbanan jag sett två av dem för att kolla om någon sett något.