prs med Barry Tråtter

Jag skyndade mig mot dungen när jag känner hur något griper tag i mig.
Det är en av drakarna som har fångat mig i sin klo.
- Will, skrek jag och försökte ta mig loss.

-Reducto, skrek jag och riktade min trollstav mot drakens klo som drog sig undan och Julia föll alldeles slapp ner på marken... medvetslös!

Jag låg avsvimmad på marken precis bredvid Draken.

En till eld låga flammade upp alldeles bredvid henne, men jag kastade mig ändå fram och lyckades precis dra undan henne i säkerhet medan en ny eld låga flammade upp där hon hade legat.

Jag var fortfarande avsvimmad och blödde lite ur ett sår på pannan som jag fick när jag slog i marken.
Blodet rann så det såg ut som jag grät blod ur ena ögat.

Jag haltade bort med henne under armen till till den lilla dungen
som jag nyss hade pekat ut, men höll fortfarande trollstaven riktad emot de två drakarna.

Avsvimmad.

Jag gav henne en lätt puff med trollstaven så att det slutade blöda så mycket och la henne under en hög gran.
Sedan tittade jag mig omkring efter hjälp och upptäckte att Hagrid stod några hundra meter bort.
Jag sprang dit.

Jag låg under granen avsvimmad.

(Kan du inte vakna snart.)
Jag behövde inte säga någonting till Hagrid, för han förstod själv vad jag menade och vi båda sprang tillbaka till förödelsen med Fang i släptåg.