Allt inte svårt, bara kompliserat

Aw! So cute!!! Jessica får akta sig så jag inte tar Matt ifrån henne... XD

OMG!!!! OMG!!!!! JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR BAHHHH!!! Jag shippar dem så himla mycket!!!!!!! ♥♥♥♥♥♥

Omg sweet♥
Skitbra, och skitgulligt med den där kyssen!♥

Bra!

Det blev inte så mycket jag skrev till i slutet. Men när jag skulle redigera kapitlet på wattpad så kom jag på att jag inte hade fixat det här så nu, ett tag efter jag har blivit färdig med kapitlet kommer det nu eftersom jag har glömt att lägga upp det tidigare, sista och 3:e delen av kapitel 4

4. Waiting is NOT the best part del 3

Ollie ryckte i mammas tröja i försök att få mamma att sluta prata, jag sa till Ollie att hon skulle sluta, jag ville stanna kvar så länge som möjligt så att jag kunde fortsätta att se på Matt. Varje gång jag kollade på honom kände jag hur det pirrade i magen på mig och jag tänkte på hur mycket jag älskar honom.
Tillslut fick Ollie som hon ville och vi gick hem. Mamma verkade nöjd och det var jag också. Jag gick och log nästan hela vägen hem. Det enda Ollie gillade dock var när vi fick glass.

Väl hemma gick jag och kastade mig själv på sängen. Min mobil plingade och jag tog och kollade på den snabbt. Det var Erika som undrade hur jag mådde.
Fort skrev jag tillbaks ett svar
”Bättre än någonsin ”. Hon måste antagligen ha blivit förvirrad av mitt svar för nästan två sekunder senare ringde hon upp mig.
- Vad hände???????, frågade hon mig upphetsat.
- Matt sa att han gillar mig! Svarade jag lite lugnare i ett försök att få Erika att lugna sig lite.
- Sa han det inför alla eller vad hände?? Erika lät förvirrad och jag
- Han sa inget egentligen… Sa jag och bet lite lätt på läppen.
- OMG!!! Du kysste honom!!!!!! Skrek hon såpass högt att jag fick ont i örat

- Det var mer han som kysste mig, sa jag och försökte att låta lite mer oskyldig med tanke på att det jag nyss hade gjort var ett brott och om någon skulle få reda på det och anmäla det så skulle Matt in i fängelse.
- Du inser väl att ni kommer att ha så många motgångar som man möjligtvis kan ha väl? Jag förstod att vi skulle ha nästan alla i världen emot oss och bara att mina kompisar inte är helt äcklade av oss är stort.
- Jag vet, svarade jag lågt och långsamt. Det var för första gången det faktiskt hade träffat mig. Allt som vi inte kan göra utan att åka till en annan stad, saker som ”normala” par gör, som att hålla handen i korridoren dricka kaffe tillsammans utan någon annan anledning än att vi bara vill se varandra.

- Bara så att du vet så stöttar vi er, det kanske inte kommer att verka som det hela tiden, men det tar lite tid att vänja sig vi det och jag vet inte hur många gånger vi kommer att säga Matt istället för mr Hendersen. Men vi kommer alltid att stå vid eran sida. Jag kände mig så varm när hon sa det. De alla var villiga att stå vid min och Matt’s sida om, när det kommer ut.
- Jag måste gå nu men ser dig i skolan i morrn
- Ja, hejdå.

super

Skönt att hon har så schyssta kompisar!

Jag blir alltid så glad när jag läser den här berättelsen (förutom när det inte var så glatt dock...) !

Superbra! Bra och stöttande vänner hon verkar ha:d

Jag har nu kommit en bit på mitt femte kapitel och tänkte dela det med er. Jag har nu nått upp till över 7000 ord och det är jag ganska stolt över.
Jag hoppas att ni tycker om det här kapitlet och det kommer nog snart mer, jag skriver just nu som om jag vore på knark (enligt min syster)

5. Mirror mirror on the wall, who loves me more than all? Del 1

Jag vaknar upp av mitt alarm som visar 6:00. Trött går jag upp för att borsta tänderna. Jag är först upp som vanligt. Jag kunde höra hur mamma snarkade i rummet bredvid.
Jag vill inte ha någon frukost. Min mage är bara full av massor fjärilar och knutar. Han är det enda jag kan tänka på, hans mörkblonda korta hår, hans blå/gröna ögon.

Jag hör hur pappa börjar långsamt att göra sig i ordning. Mamma sover fortfarande och Ollie vänder och vrider på sig i sömnen och river på väggen.
Jag går och tar på mig mina svarta tajta byxor och en mörkblå Hollister t-shirt.
Min mobil piper från mitt alarm och jag med trötta steg går och stänger av det.
Jag lägger ner min dator och ett par läxböcker i min mörkblåa väska.

Jag går ut ur mitt rum och ner för trappan. Jag kollar runt. Allt är så fridfullt och tyst. det enda jag kan höra är hur min syster fortfarande river på väggen i djup sömn. Jag sätter på min dator och börjar att göra lite läxor som jag har skjutit fram att göra. Det går fort att göra, det var bara att läsa några sidor och skriva en sammanfattning om dem. Det tog ungefär 40 minuter och tröttsamt kollar jag över på min mobil som visar 6:51.Jag hörde långsamma och tunga steg i trappan som antagligen tillhörde pappa.

Snabbt kollade jag över på honom när han tog de sista stegen ner för trappan.
Han hade på sin favorit kostym och sin svarta nya läder portfölj i handen.
Han gick in i köket och satte på kaffe och tog ett äpple som han lade ner i sin väska
Ska du på ett särskilt möte idag? Frågade jag överraskad över hur finklädd han var.
Ja, och det är inte vilket möte som helst. Det är med några kineser som inte vet vad dem vill, sa han nöjt
Så det var därför de kom till er, sa jag retsamt
De ska konstruera den bästa hemsidan i historien och jag har ansvar för dem, om jag lyckas med denna affären så kommer jag att få en jätte stor bonus och vi kan äntligen åka till Europa som vi alltid har pratat om.

Jag blev lite glad inombords men stördes direkt av andra tankar
Vart ska du på mötet? Frågade jag lite nedlåtande. Pappa suckade djupt innan han började tala.
Jag ska till Kina i några dagar, sa han i en tyst ton.
Det är bara i några dagar och sedan kommer jag att vara hemma i flera veckor.
Innan du ska iväg igen på någon ny affär, jag så det tyst och återigen nedlåtande. Pappa reste sig för att hälla upp sitt varma kaffe. Jag reste mig upp och lade min dator ner i väskan.
Hejdå! Sa jag till pappa innan jag öppnade dörren för att gå till bussen.

Jag gick med tunga steg till bussen. Det stod redan folk i kupolen och pratade så jag ställde mig lite snett framför. När bussen kom så gick de fyra killarna som hade pratat väldigt högt de senaste 5 minuterna fram och knuffade undan mig för att komma på bussen före mig.

Det som skiljer oss människor från djuren är våra val, att vi kan välja rätt eller fel. Ibland blir det en krock och man vet inte vad man ska göra. När det blir klash mellan hjärta och hjörna. Då blir det oftast att man väljer fel. Det ligger i vår natur. Vi människor är lata och vi väljer gärna fel saker. Det säger mycket om en själv och alla man möter…

När jag väl kommit på bussen satte jag mig ner på en plats för två och lade min väska på andra sätet.