Zombieroll

Artemis ler snett, men svarar inte då hon gissade att det var ett skämt.
"Hade jag planerat det hade jag inte talat om det." sa hon skämtsakt åter men gäspar sedan stort och sluter ögonen.
"En säng hade inte varit fel." mumlar hon och i nästa sekund somnar hon. Artemis var utmattad och alkoholen hade gjort henne sömnig.

Ivy svarar inte då hon redan somnat. Hon var så otroligt trött, så fruktansvärt trött. Det kändes bra att kunna sova för en gångs skull. Bara några timmar gjorde mycket för henne, mer än vad de hade gjort när levande döda inte infekterat jorden.

Hon öppnar ögonen när hon vaknar upp av att regn droppar på hennes ansikte. Detta strax följt av en blixt och ett dunder. Helvete, dåligt väder. Ivy reser sig så snabbt hon kan och kränger på läderjackan så att hon har på sig den ordentligt. Pressningen tar hon upp och försöker ruska ur innan hon snabbt viker ihop den och trycker ned den i väskan. Elden glöder svagt men blir snabbt släckt av regnet.
"Jag hatar dåligt väder." Kommenterar Ivy och tittar upp mot den grå himlen en snabbis.

Artemis har redan krupit under en gran, hon är genomvåt och filten likaså.
"Du är inte den ända." svarar Artemis med spända käkar för att tänderna inte skulle skallra. Det var inte det trevligaste sättet att vakna på och hon frös nu in på bara kroppen. Att åskan skrämde henne gjorde det hela inte bättre, inte för det var något hon tänkte erkänna. Men Artemis rörde sig inte en tum där hon satt och hela hennes kroppspråk sa en att hon frös och var rädd.
Men i en värld som denna skulle man inte var svag, inte visa sig svag, man måste överleva, så var det bara.

"Vi måste försöka hitta skydd någonstans." Svarar Ivy, vad udda det kändes att säga vi. Fast det är väl ändå "vi", de kan väl resa tillsammans ett tag åtminstone? Ivy hoppas på det, lite sällskap är aldrig fel. Åtminstone om sällskapet är trevligt. Men var finns propert skydd? Inget halvdant som Ivy annars brukar ha. I bra väder behöver det inte ens vara något skydd. Såsom det det var igår kväll... eller natt. Då var det vackert väder, under sommaren var det vackert väder också. Han längtar till sommaren nu igen, det är bäst då. Maten finns att hämta då, människor är lite mer gladlynta på sommaren... vintern är hård och kall och då vill ingen ha något med någon att göra. Om det inte är speciella saker som ett stort läger. Ivy har dock aldrig varit inne i ett sådant. Det finns... ett par tror hon. Om de inte alla fallit sönder vid det här laget.

Artemis kryper fram och drar upp kragen och över sig huvan på den nya jackan.
"Det bör väl upphöra, men ett ställe att torka alla kläder på vore bra." svarade Artemis med ett litet leende åt ordet "vi" det lät så fint.
Hon hade packat ihop den överblivna maten i en låda i ryggsäcken men hon var inte sugen på det nu och gissade att Ivy inte var det heller.
"Jag tror att jag såg en gammal by här i närheten. Du vet sådana hus, röda med vita knutar, Astrid Lindgren hus." sa hon och log snett. Det var en tid långt om deras och dessa hus var troligen i okej skick då de ofta ställdes ut i visning förr. Kanske fanns det människor där, kanske levande döda, kanske allt eller ingen, men det fick de ta reda på.

"En by? Det låter passande. Regnet borde dölja rätt mycket ljud också." Det stadigt smattrande ljudet av regn var inte ett obehagligt ljud, bara väldigt, väldigt oönskat. "Vilket håll?" Frågar Ivy vidare och säkrar sin packning på ryggen. hennes gaffatejpade ryggsäck är egentligen ingenting att ha men gaffatejpen får det hålla mycket bättre än vad hon trodde. Ivy hade försökt skydda sin elektronik i början med gaffatejp, hon gjorde allt för att hålla igång sin mobil, sin mp3 och allt möjligt. Den första veckan hon förlorat allt sådant var en mörk en men till slut hade hon vant sig. Men ibland kunde sånger smyga sig in i hennes huvud som likmaskar in i murkna träkistor. Ibland kunde hon börja nynna på de dummaste låtar och förr skrev hon även ned det hon kom ihåg på väggarna hon kom över. Så på någon vägg därute står en hel version av Green Days 21 Guns. Hon minns dock inte var, tyvärr.

Artemis pekar ovisst åt vänster då hon inte säkert vet. Hon vet varifrån hon kom på ett ungefär.
För ett kort ögonblick sluter hon ögonen och stönar lätt till. Huvudvärk efter gårdagen, ja hon fick väl skylla sig själv.
Nu ville hon bara in på ett ställe där det var tort och det fanns möjlighet att torka sig, bli varm och tända en brasa. Hon ville göra varmt te, mat och sedan bara vila och sova, kanske kunde de stanna någon dag?
Artemis började gå och förväntade sig att Ivy skulle komma med.
"Tack för du vill göra mig sällskap, jag uppskattar det." log hon mjukt.

"Har ingen annanstans att vara och sällskap är inte fel." Svarra Ivy och hoppar gladeligen efter henne för att försöka hålla värmen. Ärligt talat, det räckte gott och väl för henne! Dessutom vet Artemis var närmaste skydd ligger, det säger hon inte heller nej till. Hon hade ingen aning, hon hade gått genom ruiner. Inget behagligt skydd där iallafall. Inte alls faktiskt. Därför skyndar hon på stegen så hon hamnar jämsides med henne. Ingen idé att vara i sällskap med någon om man går flera meter bakom, visst?

Artemis svarade med ett snett leende. Hon vet inte om Ivy är sarkastisk eller ej, kanske hon inte alls gillar Artemis och kommer bara för maten och byn?
Artemis säger inget, men fortsätter att gå i spöregnet, då de anländer byn är Artemis plaskvåt och frös så hon hackade tänder.
Hon pekar mot byn och ser på Ivy innan hon sakta går in. Hon ville se om där fanns människor eller levande döda och vilket hus de skulle ta.

Ivy smyger efter eller går långsamt framåt i alla fall. Allt för att undvika att bli fasttagen av någon kravlande levande död eller tappa bort sin nyfunna resekamrat. Det skulle vara väldigt sorgligt med tanke på hennes förgångna. Hon ser inga människor förutom dem dock i den här byn. Kanske de gömde sig inomhus? Ivy kan tänka sig att skott skulle ljuda genom regnet i sådana fall. Det sorgligaste med att det regnade var att en gång i tiden hade hon njutit när det regnade. Regn är ett väldigt vackert väder... när man inte är mitt i det.