The one we all want ~ [PRS]

Becka nickade till svar och sedan öppnade hon bildörren innan Adrian skulle undra vad som stod på.
"Jag ska visa dig vart du kommer sova, badrum och vart det finns mat", sade hon och öppnade för henne.
Adrian såg över på Becka, han gillade inte att hon behandlade henne så vänligt.
"Hon gjorde mig tillfälligt blind förut", muttrade han och Becka vände sig mot honom. Reaktionen hon gav gjorde Adrian inte mycket gladare - hon skrattade högt.
"Det hade jag gärna velat se", retades hon, "Sluta vara så otrevlig och gå och lägg dig nu, Adrian. Jag orkar inte med dig och ditt humör när du är såhär trött."
"Jag vill se till att häxan kommer till rätta innan dess", väste han mellan sammanbitna tänder.

Faye följde efter kvinnan, blängde kallt mot hunden.
Hon avskydde verkligen hundar. Kvinnan visade dem in i herrgården. Faye var trött efter att ha sprungit ifrån en varulv och en vampyr, det var inget hon vanligtvis gjorde.
Hon drog handen genom håret och gick före hunden in, följde häxan till ett par celler, där hon motvilligt gick in. Rynkade näsan, då den cellen var på ett ungefär precis som den hunden haft

"Är det okej? Vet att det inte är särskilt hemtrevligt, men för att gottgöra dig kommer jag med frukost imorgon", lovade Becka och log vänligt. "Tyvärr har jag även lovat Adrian att dörren ska vara låst... och inget här inne biter på magi, så han hälsade att det är omöjligt att ta sig ut från insidan." Hon ryckte på axlarna och suckade lätt. "Vad heter du förresten?"

Faye såg bak över axeln och såg på kvinnan.
"Faye" svarade hon lågt, sjönk ner på britsen. "Om han nu gillar dig, kan du fråga varför jag har ett pris på mitt huud?" Frågade hon efter en stund, ville faktiskt veta. Hon kunde inte minnas att hon gjort något som var olagligt.
Hon fäste blicken på kvinnan, väntade på svarz

"Det ska jag fråga", nickade Becka och sedan stängde hon mjukt dörren. Hon låste och nyckeln gömde hon i sina kläder. Klockan var nu fem på morgonen, och Becka tvivlade på att hon skulle kunna somna om, så istället bestämde hon sig för att gå ut och springa.

(( Hoppar till senare morgon ~ ))

Adrian, som faktiskt lyckats somna i den vita sängen timmarna tidigare, vaknade nu helt utvilad. Det bet av hunger i hans tomma mage och det blev inte bättre av att dofter av mat strömmade från köket. Han drog på sig sina jeans, sin vita t-shirt och drog fingrarna igenom det rufsiga håret innan han tog sig till köket. På vägen dit mötte han Becka med en frukostbricka i famnen.
"Du får göra din egen frukost", sade hon till Adrian och försvann förbi honom, uppför trapporna.
Becka knackade lätt på dörren in till häxan.
"Godmorgon Faye", sade hon, "Vill du ha frukost?"

Faye såg efter kvinnan då hon lämnade cellen.
Hon suckade och drog handen genom håret, knöt av sig den långa kappan och sjönk sedan ner på sängen som fanns. Hon lade kappan över sig då hon kröp ihop på sängen och slöt ögonen. Hon vaknade upp senare under morgonen, mindes först inte vart hon var, men kom snart ihåg det.
Hon sjönk ner på golvet, och tog fram sina små flaskor, det var alldeles för mörkt i cellen för hennes smak, så hon tänkte göra en dryck som kunde lysa. Hon hade det som behövdes i bältet, och satt och pysslade med det då kvinnan kom in i cellen.

En snabb blick av trolldrycken var det som behövdes för att Becka skulle se vad det var.
"Jag kan fixa en lampa till dig, så slipper du slösa på magin", sade hon till Faye och sjönk ner på huk jämte henne med brickan. Hon ställde den bredvid henne och log.
"Som utlovat", sade hon med en menade blick på frukosten, "Jag har även frågat Adrian varför du är efterlyst", fortsatte hon, genast allvarlig på rösten, "Han sade att ni mördat en annan för många år sedan, och ni har nu blivit påkommen..."
Hon lade huvudet lätt på sned och betraktade henne.

Faye såg upp på kvinnan, vände sedan ner blicken mot brickan. Hon slöt ögonen och suckade då kvinnan nämnde mordet. "Han försökte döda mig" sade hon, stängde korken på en utav flaskorna. "Det var självförsvar." Men självklart skulle mannen råka vara högste huvudet i den grupp som höll koll på alla magiska väsen. Hon lutade pannan i händerna och såg ner mot golvet. Hon hade aldrig trott att hon skulle åka fast för det.

Becka nickade långsamt i takt till berättandet. Hon sade inget... kanske för att hon inte hade något att säga, eller för att hon själv försvann in i sina egna tankar. Hon hade en gång varit jagad själv, men hon blev räddad undan döden i sista sekund av en annan häxa. Kanske var det Beckas tur att rädda den här häxan?
Hon såg sorgset på Faye innan hon reste sig upp för att gå.
"Så länge du är innanför husets väggar är du trygg", sade hon i låg ton och stängde mjukt dörren efter sig. Hon låste inte - och det med vilje.

Faye såg upp på henne då hon lämnade rummet.
På något sätt kändes hennes ord lugnande och faye slappnade av något. Hon märkte att Becka inte låste dörren och undrade om det berodde på vänlighet eller om kvinnan ville lura henne.
För trots att hon precis lovar att Faye var säker så fanns fortfarande varulven i huset, och honom gillade faye inte.
Hon avskydde honom.