Hogwarts dödsspel (ÖPPET ROLLSPEL)

Har lagt till dina mallar nu.

Yay!

Då blir Trädkatten den sista och sen börjar vi!

Ehehee... Förlåt för så sent svar. :c

Namn: Dan Palmer
Kön: Pojke
Utseende: Svart krulligt hår, kortklippt, mörk hy bruna stora ögon, typ exotiskt utseende.
Årskurs: Femte
Elevhem: Hufflepuff
Blodstillhörighet: Mugglarfödd
Vapen: En dunkare och ett slagträ.
Övrigt:-
Stället där man vaknar: Hufflepuffs sällskapsrum
Rollare (tagga er själva) : Trädkatten

06:00

Doe vaknar till ljudet av dödsätarnas tal och instruktioner som precis har slutat. Till en början är allting obegripligt. Det är som att vara fast i en mardröm. Hon kan inte tro att det är sant. Dödsätarna har gjort många saker men hon kunde aldrig tro att eleverna någonsin skulle döda varandra. Hon kan knappt tro att hon själv skulle göra det. Sedan när hon ser sin pärlväska och tömmer den inser hon att det faktiskt är sant.

Inuti den ligger en enda stor flaska med en etikett där det står "POLYJUICE" med gröna bokstäver. Sedan ligger det en burk med småkakor och en mindre flaska med vatten.
"Ni kunde snålat mer", muttrar hon för sig själv. Hon är ju faktiskt renblodig, vilket det finns allt för få utav. Snart kommer alla elever att börja döda varandra. Alla andra behöver dö men hon själv kommer att överleva. Det är ingen fråga om hon överlever det är när det händer.
Hon är livrädd men förstår att hon måste överleva oavsett om det kräver 27 liv. Det finns inget sätt att fly förstår hon. Om hennes vänner skulle vara där förstår hon att det är nödvändigt att döda dem om hon behöver det.

Hon är inuti ett växthus. Det är fullt av giftiga plantor och örter. Här kanske hon kan gömma sig under en tid. Polyjuice-drycken tänker hon vara sparsam med för det ska räcka under fem dygn.


___________________________________________________________________________

Precis som alla andra elever är Gregory också ett offer för händelsen. Han finner en basilisktand i sin pärlväska tillsammans med en liten flaska vatten och en burk med nötter. Han tycker att det är sjukt hur dessa dödsätare inte bara kunde döda honom som de gjort med många av hans släktingar utan istället väljer de att låta honom dö som en gladiator.
Nötterna ska räcka för fem dagar. Han undrar om de "renblodiga" eleverna fått särbehandling med maten men vill sedan inte tänka mer på det.
Han undrar om någon av hans vänner är i samma sits eller om han är där ensam med elever han inte lärt känna.
Kommer någon ens att ställa upp på det här?
Det var fruktansvärt! Han undrar om det är en tanke att ta kontakt med sina vänner eller om det är för riskabelt.

Gregory reser sig upp ur soffan. Han är i Gryffindors sällskapsrum. Han förstår att han måste ta det här som en äkta Gryffindor-elev. Han måste göra det bästa utav situationen men han tänker inte döda någon alls utan vill istället försöka överleva med sina vänner eller andra elever tills kraftfältet dödar dem alla och inte att han dör för någon elev eller att någon elev dör för honom.
Han börjar genast se sig omkring och ser till så att hela området är fritt från andra elever innan han smyger sig ut ur sällskapsrummet.

jag har en fråga: Får man döda folk hur som helst? För om man blir mördad kan man ju inte fortsätta.eller?

`

Haku vaknade upp han såg sig om han var i klassrummet för trolldrycker någon sekund senare hade han hört dödsätarnas utrop hogwards dödspel var ett sjuks spel· Och nu var han Haku en del av det han reste sig och tog sig en extra titt han fan nu ett par flaskor med trolldrycker liggandes på ett bord· Han tog tyst upp dom och la dom i sin väska där han även fan lite mat och vatten· Haku tog ett djupt andetag drog handen genom sitt mörkbruna hår innan han tog tag i dörrhandtaget nu var det bara att ge sig ut i spelet och hoppas på det bästa· Han såg bak mot klasrummet för trolldryckskonst han såg på de gamla bänkarna och mot katedern där alltid läraren satt bakom och
mot den svarta tomma tavlan han vände efter ett ögonblick bort blicken och steg ut i koridoren· Det var så tyst att han kunde höra sig själv andas han såg sig omkring· Hans familj skulle kalla honom galen om det såg vad han var inblandad i men han hade inget val· Aldrig hade han trott att eleverna skulle ställas mot varandra men nu hände det som nog många inte trodde skulle ske· Vänner mot vänner syskon mot syskon ja ett hemskt dödspel väntade framför honom·

Nina vaknar när dödsätarna håller sitt lilla "tal" om Hogwarts dödspel som hon tydligen är med i. Det tar en stund att se var hon är. Stora salen, förstår hon tillslut. Inget är sig likt. Det finns inga svävande ljus i taket och hela stället har en mörk skugga över sig. Vissa fönster är trasiga och stora glasskärvor ligger på golvet. Hon ryser och ser något på ett bord inte långt ifrån henne. Hon Hennes trollstav.
"Lumos", mumlar hon och spetsen på trollstaven tänds. Nina suckar lättat och går med långa kliv mot utgången.

Isak:
Isak öppnade sakta ögonen. " Vad är det som händer?", mumlade han. När ingen svarade så såg han sig omkring. Han kände igen de vackra gula färgerna från säng kläderna, men något var sig inte likt. Han gick närmare en av sängarna. Där på nattduksbordet låg det ett par örhängen. Då förstod han att han var i tjejernas sov sal. Isak fick panik, han hade ju aldrig fått gå upp hit och när han hade försökt så hade trappstegen vikt sig, vilket hade lett till att han hade trillat baklänges. Då hörde han en mörk stämma som började prata om något dödsspel. Strax förstod han i vilken situation han hade hamnat i. Han såg sig om igen och fick syn på den lilla påsen. Den innehöll en halv bagett och en flaska vatten. Men vart var hans vapen? Isak letade så tyst han kunde men kunde inte hitta hans vapen. Det ända som fanns var en stor golvspegel och ett par örhängen, men det kunde väll inte vara hans vapen?. Han satte sig på en av sängarna och undrade om någon skulle komma och döda honom nu när han inte hade fått något vapen. Då såg han att spegeln såg lite annorlunda ut än vanliga speglar. Den ena sidan såg ut som om det var ett förstoringsglas över. Isak gick fram till spegeln, la handen på den konstiga sidan och då föll någonting ner. Han böjde sig ner och fick tag i något. Det var en osynlighets mantel. Han svepte manteln om sig och såg sig i spegeln. Den var precis i hans storlek, det hängde lite ner på golvet så att hans fötter täcktes. Glad övar att inte vara helt försvars lös så tog han örhängena, slog sönder spegeln, stoppade ner de störste skivorna i väskan och gömde sig snabbt i manteln. Det var ju ganska lätt att höra när en spegel krossas om man är i närheten.