PRS mellan Yerawizardthea och Hapo

Jag ser hur hennes kompisar fnyser och förstår att det kanske har hänt fler "olyckor" med hennes hår. Jag vet ju knappt vad de heter kommer jag på nu. Shit vad otrevligt av mig!? Jag skrattar och säger "Men vafan jag har ju inte presenterat mig för resten. Vet ju inte ens vad ni heter. Som ni kanske hörde så heter jag Thea, Theo, T eller den gamla klassikern Theodora. Kom på nå nytt om ni vill." säger jag och tittar alla i ögonen.

Jag samlar ihop mig och tar ett djupt andetag, men när jag höjer blicken så är hon där igen, tittar på mig.
Jag skärper mig och ger henne ett leende. "Jag kanske borde presentera mig för dina kompisar."
Sedan höjer jag rösten. "Hey, allihopa! Om nån bryr sig så heter jag Ada." De skrattar, och börjar säga sina namn.
Halvt igenom så märker jag att jag inte uppfattat ett ända, utan har bara kollat på henne hela tiden.
Varför? Vad är det med henne som får mig att sluta bry mig om typ allt annat?

Vi får ögonkontakt, jag och Ada och något fladdrar till i magen. Vafan ska jag bli sjuk nu eller? Jag ursäktar mig och går till toan, men fladdret försvann lika snabbt som det kom. Vad var det? ~Äh jag skiter i det~ tänker jag och går tillbaka och sätter mig framför Ada. Jag ler och säger "Haha alltså vafan? Det kändes som att jag blev sjuk nyss och sen bara försvann det?". Fan vad konstigt alltså. Alla mina kompisar ger mig konstiga blickar och jag fattar verkligen inte varför. Vad har jag nu gjort för fel?

"Det var konstigt..", säger jag. Helt plötsligt är det som att jag inte kan få fram något mer, men som tur var räddar Felicia mig.
"Vilken klass går du i då, T?"
Hon svarar, och under tiden kommer jag på en fråga jag vill ställa.
"Vad lyssnar du på för sorts musik?"

Hon blir helt tyst en minut tills hennes kompis. Fan vad hette hon? Någonting på F, Fanny? Filippa? Felicia, så var det!
"Jag går i C, ni då?" frågar jag för att få någonting att säga. Jag lyssnade med ett halvt öra medans jag såg på Ada. Plötsligt ser jag att hennes mun rör på sig.
"Vad lyssnar du påför sorts musik?" säger hon och ser extremt söt ut. "Eh, faktiskt ganska blandat. Lyssnar nästan på allt, bara texten betyder något! Själv då. Vad gillar du att lyssna på?" frågar jag. Det var faktiskt en riktigt intressant fråga!

"Aha, du är typ en sådan där djup tjej, coolt. Jag lyssnar mest punk, pappa spelar det hela tiden hemma, så jag har liksom älskat det sedan jag typ i mammas mage. Jag antar att han spelade det då också. Men jag gillar indie också."
Jag förbereder mig på att hon ska höja på ögonbrynen som så många gjort (inklusive min flickvän) och slänga in någon kommentar om att det är skitmusik, men det gör hon inte.
Jag blir så förvånad, men glad, så jag kan bara inte hålla inne ett leende. Det känns nästan som att jag inte gjort annat än att le under lunchen.

"Punk är så sjuk skön musik. Texterna betyder nästan alltid något. Ja borträknat med de flesta av KSMB's texter som handlar om torsk då" säger jag skrattandes och blinkar åt Ada. Jag antar att de andra pratar med varandra, jag sitter här i en bubbla typ. Jag tittar på alla och ser att de halvt pratar med varandra och halvt tittar på oss. En av tjejerna i Adas gäng tittar lite extra konstigt på oss. Vad var det med henne egentligen? Jag tittar tillbaka på Ada, samtidigt som jag ser att pizzorna kommer. Jag nästan vrålar ut "Fyfan vad gott. Shit vad hungrig jag är!". Direkt då pizzan landar framför mig så skär jag en bit och proppar munnen full med pizza. Mina kompisar skrattar och gör samma sak. Vi är inte helt normala...

Jag blir skitglad över att hon gillar punk och ska precis säga något när pizzorna kommer in, och Theo vrålar ut sin lycka. Mattias och Viktor hänger på, och det blir ett jäkla liv.
I uppståndelsen passar Nike på att låsa fast min blick. Hon nickar mot toaletterna och jag fattar var hon vill komma.
Jag ger henne en bekymrad blick, där jag försöker få fram budskapet att "men pizzorna har ju precis kommit..."
Jag tror att hon fattar, men i så fall struntar hon bara i det, utan reser sig istället, och jag följer motvilligt efter. Jag ger en ursäktande blick till Theo, och hon ser frågande ut.
När vi kommit utom hörhåll så drar Nike mig intill sig och väser irriterat; "Vad fan är det du tror att du håller på med?!"
Jag fattar först inte vad hon pratar om, utan ser frågande på henne.
"Men asså Ada. Jag känner igen den där blicken. Du gillar henne."
"Jaa, hon är schysst."
"Nej, jag menar du gillar gillar henne."
Först då inser jag att hon faktiskt kan ha rätt. Det förklarar min plötsliga tunghäfta, och att jag över huvud taget blev generad, och bara inte kunde släppa henne med blicken.
Jag försöker ändå protestera mot Nikes konstatering, men hon går inte på det.
"Erika då? Du vet, din flickvän?"
"Asså, du vet ju att det har varit tufft mellan oss just nu och så.", säger jag bara.
"Men för i helvete Ada! Du kan väl inte bara ge upp?!", säger hon upprört och börjar gå tillbaka till bordet.
"Jag vet bara inte om hon är värd att kämpa för.", mumlar jag, men Nike är redan utom hörhåll.

Jag märker direkt att några va Adas vänner hänger på och jag ler med hela ansiktet. Fan vad roliga de verkar, jag måste prata med dem! Sedan ser jag hur den där tjejen med den konstiga blicken drar iväg Ada och att hon säger något som gör Ada upprörd. När hon sätter sig framför mig igen så tuggar jag klart maten och frågar henne sedan "vad var det där om. Eller asså jag kanske inte har med det att göra, men jag blir så nyfiken. Sorry!" säger jag och tittar bort. Jag tar en till tugga av min pizza och känner att jag blir röd som en tomat i ansiktet.

Såklart hon undrar. Men vad fan ska jag säga? Jag vill göra slut med min flickvän för jag kan inte sluta tänka på dej?
Jag bestämmer mig för att säga sanningen. En del av den.
"Nike är bara så sur på mig för att jag inte har pratat med Erika än, och paranoid som hon är tror hon att Erika inte bara kommer döda mig, utan henne också."
Jag får en mördande blick ifrån Nikes håll, men jag är återigen fast i Theos ögon, så jag orkar inte mörda henne tillbaks.
"Vem är Erika?", undrar Theo.
"Åh, min flickvän."