Fantasyroll (10 pers)

Jo, såhär gör man.
Gå in på Google Bilder
Skriv in ett sökord som du tror passar din karaktär, t.ex. Demon girl anime
Hitta en bild du vill ha, och klicka på den så den blir större. Bredvid bilden finns det en knapp där det står "Visa Bild", tryck på den. Då ska det komma up en flik där bara din bild visas, högerklicka på din bild.
Då kommer det upp några alternativ. Klicka på "Kopiera bildadress" eller "Kopiera bild".
Gå in på mugglis, på forumet du vill posta bilden på.
Under "Välj Font" finns det en knapp där det står:
"Bild", klicka på den. Sedan klistrar du in länken du kopierade och klickar på Ok.
Sedan postar du ditt inlägg!

Klart c:

Suddan_10
Elsa Gryffindor
H@nna
Isabelle Granger
Airi
Miyu
Sallad
Ngn av er som vill börja? Annars börjar jag

Tkr du börjar, du startade ju rollet after all c:

Okej tänkte det, ville bara veta om ngn var jättesugen på att börja.

Börja go on xoxo

((Nu börjar jag ))

~Amikisy~
Mina fötter värkte av att ha gått i tre dagar, och jag var alldeles utsvulten. Det enda jag hade i väskan var en halvfull vattenflaska och mitt svärd Ferrum de tenebris. I en nästan ohörbar viskning hörde jag orden
"Är vi inte framme snart?" Jag suckade.
"Du är så otålig" svarade jag irriterat. "Jag skyndar mig allt vad jag kan! Och jag tror faktiskt att vi är framme snart, jag ser rök ovanför kullen där!" Det kom inget svar, och jag suckade. Även om det kunde verka så för främlingar så var jag inte galen, för även om de inte kunde höra demonsvärd, så kunde jag, och det var inte för att jag ägde någon speciell förmåga. Jag var bara van, eftersom att min enda vän hade varit Ferrum de tenebris i fyra år, sedan min trettonårsdag, då jag fick honom i födelsedagspresent. Plötsligt sköt en skarp smärta genom mitt vänstra ben och jag skrek till. Jag satte mig ner och tog av skon. Det var ett illrött märke på fotsulan, och när jag kollade mig omkring så såg jag faktiskt en taggig buske. Hur kunde jag ha missat den? Jag rev av en bit tyg från kjolen och lindade runt foten och som avslutning fäste jag tygstycket med en liten snörstump. När jag var klar beskådade jag mitt verk. Inte mycket men det fick duga som bandage. Ett stön undslapp mig. Nu skulle det ta ännu längre tid att komma fram!
"Det var ju bra gjort. Kan du ens gå?" Det låg något i vad Ferrum de tenebris sa, och jag prövade resa mig upp, vilket gick bra till en början, men när jag försökte stödja på foten gick det en stöt av smärta från fotsulan upp till knäet och därifrån vidare upp genom resten av kroppen. Jag skrek högt när benet vek sig och jag signade sakta ner till marken. Jag skyndade mig att slita av det provisoriska bandaget. Märket hade börjat skifta svagt i lila. Det sista jag hann tänka var att det måste ha varit en giftig tagg, sedan blev alt svart.

~Sayomi~
Vinden piskar mot mina kinder medans jag flyger mot mitt mål- en människoby som jag blivit kallad till.
Jag vet inte varför, men eftersom jag sällan har något att göra bestämde jag mig för att åka, och förhoppningsvis skulle jag träffa några intressanta.. Varelser där.
Jag fortsätter att flyga mot mitt mål medans jag ser en mörk gestalt under mig.
Det är en liten och tunn flicka, som ser ut att halta. Jag landar mjukt bredvid henne.
"Hej" säger jag tyst, i brist på annat att säga.

~Drakögat~
Jag sjunker ner mot marken, jag börjar närma mig byn som jag ska till och vill inte att nån ska kalla mig missfoster och döda mig. Jag sätter på ryggsäcken för att dölja mina vingar och drar en huva över håret så inga "färgförändringar" avslöjar mig.
jag sätter mig på en sten och tar upp en karta, går sedan ut på stigen ca 100 meter bort och börjar gå mot byn.

- Shakrita -

Jag går snabbt emot mitt mål, människobyn.
Jag är glad att inte behöva vara kvar i vilie-gläntan. Alla där är så elaka emot mig, dem kallar mig "bortbyting" och "fulflickan". Jag har värkligen tröttnat på att höra att jag inte passar in där. Aja, nu kan jag till och med se byn jag ska till framför mig går en person. Han/hon värkar inte ha upptäckt mig, han/hon vet nog inte om att jag såg hur han/hon landade på marken efter att ha flugit som en fågel. Jag personligen tycker att det är coolt, men det värkar inte personen framför mig tycka för Han/Hon täcker över sina vingar och ansikte. Jag har tröttnat på att gå ensam så jag rusar fram och ropar;
"Hejsan! Kan vi ta sällskap?"

((alla verkar vilja skriva i presens, så då ändrar jag väl det))

~Amikisy~
Efter att jag rest mig upp och haltat vidare ett tag så märker jag att någon landar från luften bredvid mig.
"Hej" säger främlingen tyst.
"Hej" svarar jag lika tyst. "Vad heter du?"