The master and his maid(Anna-Chan)

Anne nickade sakta, hon beklagade det hon med. Med dem hade hon klarat sig bättre, haft någon som tagit hand om henne, nu hade hon fått växa upp själv i några år, utan vänner eller familj. Hon noterade att han inte lät så beklagande, men tog inte det så allvarligt då han hade låtit nästan exakt likadan hela tiden hon pratat med honom.
"Jag har levt på gatan, själv" sa hon som svar på hans fråga. Hon hade tiggt, arbetat och några få gånger stulit till och med. Men ändå så hade hon svultit. Medan de pratade fortsatte de spela. Hon märkte att han var mycket bättre, att han var van att spela så såklart så verkade han vinna. Tillslut hade han hennes kung fast. Hon visste att hon kunde ge upp och avsluta spelet då, han hade berättat att man kunde göra det, men hon ville inte det. Hon tänkte inte ge upp även om det var hopplöst och hon skulle förlora.

Ciel log svagt mot henne och flyttade sin häst.
"Schack matt" sa han samtidigt som han välte Annes kung, och på så sätt vann spelet. Ciel sträckte lätt på sig och tittade sedan rakt på Anne.
"Skulle du vilja köra ytterligare en omgång? Du kan nog reglerna och spelet bättre nu." frågade Ciel. Egentligen var han inte den typen av person som gav andra en chans till revansch, men Ciel tyckte faktiskt att det var väldigt intressant att spela mot Anne och ville därav göra det igen.

Anne lät sin kung falla och log svagt tillbaka mot honom. Det hade varit trevligt att spela, det hade varit något nytt att göra. Hon såg sedan ut genom ett fönster, det började bli mörkt och hon kände sig tröttare och tröttare, men hon ville spela igen. "Javisst" log hon och började ställa iordning sina pjäser igen och de började spela.

Mitt under allt spelande knackade det på dörren, och Ciel avbröt sig mitt i ett drag.
"Kom in."
Personen som hade knackat var ingen mindre än den unga Earlen's butler, Sebastian.
"Young master, miss, kvällstet är serverat" sa butlern med en lätt bugning innan han bar in ett litet fat. Snabbt ställde han fram vars en kopp till de båda och hällde sedan smidigt upp te.
"Till kvällens fika har jag förebrett en söt kaka, som består av chocklad med fina, nyskivade citrusfrukter på toppen för att lyfta fram citrussmaken i Earl Grey teet. Jag hoppas att de smakar" förklarade Sebastian samtidigt som han ställde fram varsin tårtbit till de båda schackspelande personerna. Ciel nickade kort och Sebastian bugade lätt.

Anne gillade verkligen att spela, visserligen verkade hon förlora igen men det spelade ingen roll. Det var något som tog koncentration men som ändå inte var jobbigt. Hon väntade på Ciels drag då det knackade på dörren och butlern kom in. Han bar på koppar och ett fat med en slags kaka på. Hon hade inte ätit kakor på år, kändes det som. Hon hade aldrig råd och det kändes aldrig värt att köpa det även om det var otroligt gott. Hon log mot Sebastian innan han gick och tog sedan koppen hon fått. Den var så liten och nätt, men väldigt vackert målad och fylld med te. Hon tog en klunk och förvånades över hur bra det smakade. Det te hon druckit förut, även om det var länge sedan, hade varit bittert och starkt, mest till för att värma en med. Men detta var söt och lent. Men hon rörde inte kakan, den såg väldigt god ut men hon var mätt från middagen, ovan vid all fin och fet mat. Tillslut hade hon druckit upp teet och förlorat schakspelet igen. Det var mörkt ute nu och hon kände sig dåsig och trött. "Jag tror jag bör gå nu och få lite sömn, ifall jag ska hjälpa Mey-Rin imorgon" sa hon och reste sig upp. Hon log sedan mot Ciel. "Tack för allt, för maten, rummet och jobbet, ingen har varit så vänlig mot mig som ni" sa hon. Hon gick sedan ut ur salen och mot sitt rum.

Ciel nickade mot Anne när hon ursäktade sig och gick. Så fort Anne var borta kom Sebastian in i rummet.
"Young master, era planer för kvällen? Eller, bör jag kanske säga natten?" frågade butlern med sitt vanliga lite roade leende på läpparna.
Ciel funderade en liten stund innan han kastade en blick ut. Det var väldigt, väldigt mörkt ute och månen stod högt på himlen.
"Jag antar att jag kan vänta med papperna till imorgon" svarade den unga earlen sin butler. Sebastian nickade.
"Ska jag förebreda erat bad, Young master?"
Ciel nickade till svar och Sebastian gick iväg för att förebreda Ciels bad. Undertiden satte sig Ciel vid sitt arbetsbord, det fanns ju ingen anledning att bara stå där och inte göra något.

Sebastian gick och satte igång vattnet åt Ciel. Undertiden badkaret fylldes antog han att han kunde gå och kolla hur Anne hade det.
Snabbt hade Sebastian kommit fram till Annes rum och han knackade lätt på dörren.
"Miss, är det något ni behöver eller klarar ni er som det är?" frågade butlern igenom dörren.

Anne tog sig till sitt rum. Sitt rum. Den tanken kändes bra, hon hade aldrig haft ett eget rum, inte ens en egen säng förut och nu hade hon båda delarna. Hon skulle få mat varje dag och även arbeta, så hon hade allt hon behövde. Plus sällskap i slottet, hon skulle säkert vara en del med den där pigan som hette Mey-Rin och skulle säkert också se Ciel då och då.
Hon hade ljust bytt om till ett nattlinne hon hittat i garderoben och skulle gå och lägga sig då det knackade på dörren. Hon hoppade först till, men lugnade sig då hon hörde att det var butlern. "Nej tack, väldigt snällt att ni frågar" sa hon och satte sig på sängen. "Godnatt och tacka Ciel igen..." mumlade hon innan hon kröp ner under täcket. Det var så varmt och skönt, det dröjde knappt en minut innan hon sov tungt.

Nästa morgon vaknade hon av solen som sken in. Det var en vana hon haft, att alltid vakna tidigt för att kunna samla mat. Men nu behövde hon inte det. Hon tog sig upp och klädde sig innan hon gick för att leta rätt på pigan.

Sebastian stod i köket och förebredda frukosten. Solen hade nästan precis gått upp och det fanns inte riktigt någon anledning att väcka Ciel än. Inte om han inte hade förebrett frukosten än, vill säga.
Frukosten var nu nästan klar, det var endast lite kvar att fixa - varav morgonteet var en del av den sista biten, och Sebastian ansåg att han kunde gå och väcka tjänstefolket så länge.
Snabbare än ögat kunde se hade Sebastian förflyttat sig till tjänstefolkets rum. Ljudligt knackade han på dörren, och då han inte fick ett svar slog han den öppen.
"Upp med er, det är en ny dag och ni har saker att fixa!" ropade Sebastian högt. Tre trötta personer nästan flög upp ur sina sängar då de hörde Sebastians höga röst.
När Sebastian märkte att de hade vaknat begav han sig tillbaka till köket. Där förebrede han Ciels te och gick sedan in med det i Ciels rum.
Butlern såg att hans master sov och log lite åt synen. Han skulle snart förstöra hans fina sömn.
Med sitt vanliga leende på läpparna drog Sebastian upp gardinerna och lät solljuset skina in på Ciel, som i denna stund vände sig om.

Ciel gnuggade sig i ögonen och såg Sebastian stå vid sitt fönster. Den unga earlen gäspade lite innan han satte sig upp i sängen och på så sätt började sin dag.

Anne letade runt men fann inte pigan. Vart kunde hon vara? Tillslut kom hon, hon såg trött ut men verkade genast bli piggare då hon såg Anne. "Oh! Det är så trevligt med någon ny i slottet!" sa hon och ledde flickan till köket. "Vi får göra iordning får egna frukost, ta vad du vill, te, vatten..Det finns säkert te kvar" sa hon och Anne nickade. Hon hittade mycket riktigt lite av teet kvar i en kanna i köket och hällde upp till sig innan hon gjorde som Mey-Rin och tog några smörgåsar. Medan de satt där och åt kom två andra in, en vuxen man med kockkläder och en cigarett i munnen. "Morgon" hälsade han och började göra iordning sig frukost med. Sedan kom en ynge man in, eller snarare pojke. "Oy, morgon" sa han och gäspade lätt. Plötsligt såg han på Anne. "Oh! Vem är du?" undrade han och började äta också. "Det är Anne, hon är ny här och ska börja jobba här" sa Mey-Rin glatt medan de åt och ANne nickade sakta.

(Du får gärna styra tjänarna också ibland).

Ciel hade precis fått hjälp av Sebastian att ta på sig, samt så hade han ätit. I denna stunden gick han omkring i the Phantomhive Manor. Egentligen skulle han göra några papper, men man kunde ju alltid ta en liten paus.
Det var då han hörde det, ljud som kom från köket. Ciel visste att det var runt den här tiden som tjänarna åt, men han kunde inte låta bli att gå dit. Han hade tyckt att det hade varit intressant att prata med Anne igårkväll och såg verkligen fram emot att göra det igen.
Den korta earl Phantomhive styrde sina steg mot köket då han tänkte att han alltid kunde kolla vad de höll på med där. Och om Sebastian skulle komentera varför han var där kunde han ju alltid säga att han ville ha mer te eller något.

(Ok :3)