Monster High School

Isabelle Granger Okay.

Jag stirrade på brevet. En ny skola. Igen? Så dem visste alltså vem jag var.Vad jag var.
Jag suckade och visade brevet för mina föräldrar.
"Ja det kom nu tillslut." sa pappa.
"Det är nog bra om du får träffa fler som är som oss." sa mamma och log.
Jag fnös åt dem och gick upp på mitt rum.
Det kommer ändå vara samma skit tänkte jag och satte mig vid skrivbordet.

Jag hade precis läst igenom brevet. En skola alltså..? Jag visste inte riktigt. Det brukade alltid sluta illa när jag var inärheten av folk, men på samma gång... Varför inte ge det i alla fall en chans?
Brevet vägde tungt i min hand då jag gick fram till stället där min mor och far var. Båda dem var ganska kraftiga demoner, skuggdemoner dessutom, vilket gjorde att de kunde bli till skuggor, något jag inte kunde än. Något jag tyvärr inte kunde än.
Jag harklade mig lite.
"Mor, far."
Ut från ena hörnet kom min mor. Hennes långa, svarta hår böljade runt hennes vader och hon gav mig ett varmt leende.
"Men Archie då, vad är det gubben? Vill du att jag ska hämta några andra klänningar, du är ju så fullkomligt söt i dem!" sa min mor förtjust, och jag gjorde ett litet 'tch'-aktigt ljud.
"Nej, det har kommit ett brev. Ett brev om någon skola."
Jag räckte över brevet till henne, och hon läste igenom det.
"Men dåså gubben, då får du ju gå och börja packa sötis!"
Jag suckade och drog mig sedan tillbaks till mitt rum. Förhoppningsvis blev det väl inte helt skit på skolan, men på samma gång, det var ju mig vi pratade om. En demon. Inget bra kunde någonsin hända då.

(ehehe, lite långt kanske, men uhm... Yeah cx)

(Anna-chan märkte precis att din bild inte funkar! >.<

Funkar det nu? :3

Ah

Kan jag skriva eller ska jag vänta på Goggo & choppa? ^^

Joanna ~
Jag hör hur låset vrids om och in kommer David. Han går fram till min säng där jag sitter och räcker fram ett brev. De har redan öppnat det.
"Du har blivit antagen till en skola... Vi tror att det kan vara bra för dig...", säger han utan att se mig i ögonen.
En skola?, tänker jag och läser brevet. David går ut och låser om sig igen. Magiska väsen... En skola för magiska väsen. Är detta något slags skämt? Eller är det det jag är? Jag känner mig lättad. Jag är inte psykiskt sjuk. Eller är jag det? Mitt huvud blir plötsligt sprängfullt med frågor. Är det här förklaringen till allt? Jag vilar huvudet i händerna och kollar sedan tillbaka på brevet. Vi bifogar en lista med saker som ska inhandlas. Hur fan ska jag få tag i de grejerna? Jag har inte ens några pengar. Jag suckar och lägger mig ner på sängen, stirrar upp i taket.

(Kim Potter: Du kan nog skriva ^^)

Några månader senare ~

Julie ~
Jag vänder mig om ler svagt mot Henry, mor och far. De ler tillbaka.
Jag kliver på tåget och sätter mig på en ledig plats.
Tyvärr är det inte en "Hogwards Express" utan bara ett vanligt tåg, på en vanlig station som tar mig tid jag ska.
Ett helt år på någon konstig skola där de tänker påpeka vad jag är varje dag.
Att jag är annorlunda.
Att det är fel.

Jag står nervöst på tågstationen, medans jag konstant biter på mina naglar, som ungefär 20 sekunder efter att jag bitit av de, växer tillbaka till sin normala längd. Jag är rätt hyfsad på på återställningsmagi, och jag antar att det ibland kan ha sina fördelar. Jag kollar snabbt på den digitala klockan på tågstationen.
11.13
Det stod 11.15 på biljetten. Min mage snör ihop sig och jag börjar trampa på stället. Jag har aldrig åkt tåg förut. Man behövde inte det i...
-Nej, tänk inte på det
säger jag till mig själv. Ändå känner jag gråtklumpen i halsen. Jag hör ett öronbedövande ljud och tåget kom in till stationen. Jag gick in genom en av dörrarna, och satte mig i en tom kupé. Jag tänkte det inte riktigt, men djupt inne hoppades jag att någon skulle sätta sig med mig.

Jag tittade på biljeten och min hand och sedan på klockan. 11.14.Tåget har redan kommit in och jag går in och letar efter en tom kupé. Jag hittar ingen utan sätter mig i en där det redan sitter en flicka.


(inget så långt sorry)