Prs med Caty Delacour (Hermort )

"Tsö! Kallar på DET DÄR för mycket?" Hermione suckade. Fanns det ingen kille i världen som tänkte som hon. Fast ändå... Hon ryckte på axlarna. Man får väl nöja sig med vad man får.
"Så... du är ny på Hogwarts? Hur lyckades du med det? Kan man komma in när som helst?" sa Hermione och logg sitt varmaste leende. Man måste ju veta lite om personerna man umgås med.

"såklart det här inte är mycket, det är bara lite småplock, du skulle se golvet i min sovsal. Killarna klagar jämt på att golvet är täckt av böcker" svarade Tom i ett försök att rädda situationen.
"egentligen inte, jag gick på Durmstrang förut men min pappa flyttade hit och han och Dumbledore är goda vänner sedan innan". Han blev förvånad hur enkelt lögnen kom.
"Så, hur fick du veta att du var en häxa?" Frågade han fast han redan visste svaret.

Ledsen för det ovanför... en kompis stal min data....

Haha lugnt, din tur btw

Jaa..jag är ju mugglarfödd såå det var ju typ en överraskning." sa Hermione och höjde menande på ögonbrynen. Jaha, så var det gjort, nu hade hon berättat för en slytherinare att hon var mugglarfödd. Hermione visste att slytherinarna inte var särskilt förtjusta i mugglarfödda...
Men nu hade hon sagt det och det gick inte att ångra sig.
Hon harklade sig och fortsatte sedan prata.

"Men jag blev ju liksom sååå glad också! Du då?"

Ilskan flammade upp i mig som en eld när jag hörde ordet mugglarfödd.
"Jaså, jag kan knappt föreställa mig hur glad jag skulle bli för det brevet om jag inte visste om att magi existerade. Själv är jag ha...halvblod, men helt ärligt så bryr jag mig inte så mycket" Svarade Voldemort med ett framtvingat leende. Han hade alltid varit bra på att dölja sina känslor. Trots att det var dubbelt så svårt i en ung gestalt.

(ursäkta min seghet, men ville Bilbo vara med eller yoloade hon bara? )

Yolo under inflytande av skolcafeterians namnamn tror jag i alla fall

Hermione blev lite chockad.
Kunde halvblod gå i slytherin? Timmy var verkligen något speciellt, det kände hon på sig. "Vad bra" sa Hon och log, inte tillgjort den här gången. "De flesta slytherinarna brukar vara typ... fördomsfulla... ja du vet nog vad jag menar, men du verkar typ... helt ok med det... hur är det förresten på Durmstrang? Jag hade en pojkvän därifrån en gång, men hans rektor fick typ utbrott så fort han nämnde nått om skolan?!"

"Varför skulle jag inte vara okej med det? Det är ju som att inte vara okej med att någon är vänsterhänt. Men som svar på din fråga om Dumstrang så kan jag väl säga att det är okej, väldigt mycket svartkonster, vilket var en av anledningarna till att jag bytte, inte för att jag ogillar försvar mot svartkonster, men det blev för mycket. Haha, Karkaroff ja, han var så rädd att dem mäktigaste av de mäktigaste... eh förlåt jag menade ni-vet-vem... Vi fick bara kalla honom det tidigare namnet för Karkaroff. Men iallafall, han var rädd att, ni-vet-vem skulle höra talas om skolan så fort någon nämnde den. Jag vet dock inte varför" Svarade Voldemort fast han definitivt visste varför Karkaroff försökte gömma skolans existens. Ingen kunde dölja något för honom.

(sorry för rörigt skriver via mobilen)

Hermione nickade eftertänksamt. `Den mäktigaste av de mäktigaste´ var det något man kallade Voldemort i norr? Hermione blev imponerad, så man kände till voldemort även där? Han var ju typ en kändis, det kanske var en ond häxa man skulle bli, så skulle man iallafall bli ihågkommen.
Hermione kom plötsligt på att Karkaroff hade varit en dödsätare som svikit Voldermort och som nog inte skulle kalla honom mäktig... Tänkte hon fel eller var det nått som inte stämde med Timmy?
"Jaha, okej..." sa hon och stirrade in i Timmys gråa ögon som om hon trodde att hon skulle kunna se vad han tänkte på om hon stirrade tillräckligt intensivt.

Tom stirrade intensivt i Hermiones bruna rådjursögon. Om han bara visste vad hon tänkte, han kunde i och för sig använda lite ocklumering men det kändes på något konstigt sätt alldeles för privat. Plötsligt fick han en stor lust att kyssa henne. Men han slog genast bort tanken, ju längre han var i sin ungdomliga kropp desto ungdomligare blev hans instinkter. Han behövde något att lugna sig med, kanske döda en mugglare eller två.
"Och bara för att förtydliga, du vet säkert redan vem Karkaroff var. Du verkar ju kunna det mesta så jag tar det för givet. Anledningen till att han tvingade oss att kalla du-vet-vem den mäktigaste av de mäktigaste var för att han var livrädd att någon dödsätare avlyssnade skolan."