The one that got away

Andrew stirrade upp i taket ett tag innan han tillslut lyckades somna. Han sov tungt men inte drömlöst, han drömde om sin familj, hur han kommit hem den där dagen efter skolan och funnit dem livlösa, hur chocken och sorgen gåt igenom honom innan något brast. Han började måla med deras blod.
Han satte sig upp, alldeles kallsvettig. Det var morgon nu. Han tog sig upp och tog sig till sitt badrum och klev in i duschen. Han visste inte vad han skulle göra idag. För tillfället hade han inget jobb, han hade pengar kvar efter sina föräldrar och tog pengar från sina offer, så han klarade sig.

Saphira vaknade följande morgon och tog sig upp på lätt ostadiga ben från golvet. Huvudet kändes som det skulle sprängas och ögonen var röda. Hon såg sig om i den sparsamt möblerade lägenheten och tog sig till badrummet. Hon måste till jobbet, få de sista pengarna. Hon sminkade sig kraftigt som vanligt för att dölja vad hon gjort. Sedan tog hon ytterligare tabletter och svalde de med vatten denna gång.
Inom några minuter var hon ute och snabbt på väg mot affären. Hon skulle komma för sent om hon inte skyndade sig. Rädd var hon för mannen även om hennes känslor var avtrubbade för tillfället.

Andrew åt lite frukost eftet duschen och klädde sig. Han skulle ut, kanske kunde han hittq något offer, men det var svårare på morgonen. Han begav sig it och drog på sig sin normala 'mask. Han log lite för sig själv, hälsade på en del som hälsade åå honom och såg ut som vem som helst. Då såg han henne igen, hon kom ut från ett lägenhetshus. Bodde hon där?

Lägenheterna var bland de sämre och därför mer billigare. Hon hade inte en god ekonomi, det mesta av det hon ärvt hade hon fått sälja och betalat av skulder med från hennes föräldrar och mormor.
Nu hade hon bara råd med hyra och köpte mestadels cigaretter samt mat som skulle slängas i affären som hon kunde få billigt. Hon färgade håret blått som en hyllning till hennes föräldrar. Hennes namn kom från draken Saphira i Eragon och denne drake var blå, som hennes hår.
Snart kom hon in i den lilla matvaruaffären, precis i tid som tur var.

Andrew väntade tills hon var utom synhåll innan han gick in i huset. I vilken lägenhet kunde hon bo i? Han kollade på alla namnskyltar. Det var många mansnamn och de flesta av kvinnonamnen var äldre namn. Men tillslut såg han ett namn som stack ut. Han log och kände på handtaget, låst. Han såg sig om och fick syn på en anslagstavla som hade lappar på sig. Han tog en nål som höll uppe ett papper och började sedan dyrka upp låset.
Tillslut kom Andrew in och log stort. Det var enkelt möblerat och han kändw doften av sprit och ciggareter.

Saphira fick jobba i lagret denna dag. Hon skyllde på dålig sömn även om vissa hade sina misstankar om annat. Men ingen kunde beskylla henne, hon skötte sig alltid och var utåt sett perfekt även om något verkade vara fel. Då det blev lunchrast tog hon sig snabbt ut, hon tog åter några tabletter och rökte ett par cigaretter, hon var värre än vanligt och kunde knappt hålla sig uppe, men hon fortsatte.

Andrew gick igenom hennes lägenhet, kollade på hennes saker, han hittade till och med tomma tablettaskar i soporna. Han förstod genast hur det var med henne och kände medlidande för henne. Hon verkade inte vara särskilt rik.
Utan att tänka mer på det tog han upp sin plånbok och drog ut några tusenlappar, han hade alltid mycket pengar, och la på hennes köksbordet. Han hittade sedan en bit papper och en penna och skrev ner "Ta god vara på dessa pengar, ta emot dem som en ursäkt för igår". Han la lappen över pengarna och skulle sedan gå ut. Men precis innan han kom ut ur lägenheten fick han syn på något. En använd t-shirt. Han böjde sig ner och plockade upp den och utan att tänka på det sniffade han på den lite, den luktade cigaretter och sprit med, men samtidigt något annat, hennes doft. Han vek ihop den och stoppade den i en av sina stora jackfickor innan han tog sig ut ur lägenheten.

Saphira kom hem efter en lång arbetsdag. Hon var trött så hon knappt kunde gå rakt, men det kunde bero på annat med. Hon märkte inte ens att något var fel, att dörren var olåst. Hon bara ragglade in utan att ens låsa dörren och föll samman i en hög i hallen. Längre än så kom hon inte, men hon fick tag i en spritflaska från en av hennes väskor, hon måste ha något att däcka på, inte minnas något av kvällen innan.
Snart ligger hon på det kalla golvet i hallen spritflaskan i hennes hand är nästan tom och hon är inte längre kontaktbar.

Andrew var ute och handlade lite mat och annat innan han började ta sig hemåt. Han undrade vad kvinnan, Eller Saphira som det stått på hennes dörr skulle tycka om pengarna, om hon skulle vara glad för det, han ville nog faktiskt veta det...
Så han lämnade snabbt sakerna han handlat i sitt hus innan han tog sig tillbaka till hennes lägenhet, innan hon kommit hem. Han visste att detta var ett vågat drag, men han hade inget bättre för sig. Han hittade ett bra gömställe, i en tom garderob och satt där och väntade. Tillslut hörde han henne komma hem och lyssnade spänt på när hon skulle hitta pengarna. Men hon verkade inte hitta dem. Han hörde bara en hög duns och sedan inget mer.
Försiktigt vågade han sig ur sitt gömställe och gick ut till hallen där han fann henne utslagen med en flaska.

Saphira andades ytligt, hon hade tagit för mycket och kunde inte röra sig, orkade inte. Hon hade tagit en överdos och var för tillfället i sin egen värld med sinnena lågt borta från verkligheten. Hon märkte inte att någon mer var i rummet och skulle knappast märka ett bombanfall heller. Det ända hon kände var flaskan som hon höll krampaktigt tag i och som hon ville dricka mer av, inget annat betydde något för henne mer.