Forbiden Love

Isabella nickade hon satte Lukas i trav hon red mot skogen hon hade en hemlig glänta där hon brukade vara då hon ville vara ensam· Hon klappade fullblods hingsten Lukas

Cyril och Leonardo följde efter Isabella.
"Intressant område..." Mumlade Cyril för sig själv.
Han tittade omkring innan han fäste blicken mot Isabella.
"Var exakt är vi?" Frågade han. "Jag har aldrig ridit hitåt förut."

" tysta skogen kallas den här skogen om vi båda är tysta kanvi höra våra egna andetag till och med våra egna hjärtslag " sa Isabella hon blev tyst och lyssnade

Cyril började andas långsammare och försökte också att lyssna.
Intressant, tänkte han.
Leonardo frustade till.

" det sägs att en gång för länge sen skrämde något bort djuren i det här området av skogen ingen vet varför men folk tror att en gång för länge sen så bodde det en ond trollkarl i skogen och andvände djuren som slavar " sa Isabella

( vi får ju båda komma på historier om olika platser)

Cyril stirrade på Isabella.
"Jag vet inte direkt om jag tror på trollkarlar..." Sa han lågt.
Han harklade sig och tittade uppåt.
"Men det låter väldigt intressant." Lade han till.

" det är förstås bara en myt tror jag det sägs även att de som störde trollkarlen aldrig mer fick se dagenns ljus igen " sa Isabella hon red in i en glänta där hon sat av hästen· Det enda som fanns i gläntan var en gammal ruin av ett hus·

Cyril red efter Isabella och tittade omkring.
"Väldigt intressant." Sa han och hoppade av. "Så det här är ruinerna av huset?"
Han tog tag i tyglarna och gick fram till Isabella.

" ja det är det " sa Isabella hon höll i tyglarna och log mot Cryril hon såg sen mot huset

Cyril suckade till.
"Så, vad exakt gör vi här?" Frågade han försiktigt.
Undrar om hennes far vet att hon är här, tänkte han.