När du ser på mig

Superbraaaaaa!!!

Jättebraaaa!!!

Superbt!

KAPITEL FYRA: NÄR DU SER PÅ MIG

Lee förstod inte vad hon höll på med. Hon ville vara stark. Hon ville vara en sådan tjej som aldrig skulle prata med Isac igen, men det var bara inte sådan hon var. Nu när de inte längre var tillsammans kunde inte Lee annat än att tråna efter honom. Efter hans beröring. Efter hans kyssar. Det var två dagar sedan hon gjort slut med honom nu, men hon kom ändå på sig själv med att hitta på ursäkter för att prata med honom, och för att vandra runt i korridorerna för att kanske, bara kanske, träffa på Isac. Inte för att hon hade något speciellt att säga honom. Kanske skulle hon bli sur på honom igen. Lee ville bara se honom. Vara säker på att han mådde bra.

Givetvis hittade hon honom inte. Det var på något vis alltid så det råkade vara på Hogwarts. Om man letade efter någon var den personen som uppslukad av jorden och helt omöjlig att finna. Isac var inte i uppehållsrummet, biblioteket, entréhallern eller Stora salen. Till sist gav Lee upp, men på vög tillbaka upp mot uppehållsrummet stötte hon ihop med några andra hon kände. Timothy och en till synes ganska nervös Simone.

---

Simones hjärta slog så hårt att hon trodde att det när som helst skulle hoppa ur bröstet på henne. För en gångs skull var hon ensam med Timothty, och det var precis rätt läge nu. Simone visste att det skulle lösa allt med Lee och Isac, för hon ville inte att de skulle bråka. Simone hade tyckt att Isac var mycket trevlig, och hade ingenting emot Lee heller, förutom att Timothy gillade henne så mycket. Han hade inte nämnt henne sedan balen, och Simone undrade om det var det han varit ledsen för ett par kvällar tidigare, men hon tog inte upp saken.
"Tim?", sade Simone och vidrörde Tims axel så att han skulle stanna. Han stannade och såg på henne. Hans ögon verkade se rakt in i hennes själ.
"Vad är det, Sim?"
"Jag vill bara säga..." Allt Simone tidigare tänkt om att Lee ändå var helt okej tog hon tillbaka nu.
"Åh. Hej, Simone", sade Lee glatt och vände sig sedan aningen mer reserverat mot Timothy.
"Tim", sade hon bara kort.
"Lee", sade Timothy, men mötte inte hennes blick.
"Har ni sett till Isac?"
"Nej", svarade Timothy surt. "Varför letar du efter honom?"
"Det har inte du med att göra", sade Lee hårt och vände sedan på klacken för att gå tillbaka samma väg som hon kom.
"Vad handlade det där om?", frågade Timothy.
"Jag har ingen aning", svarade Simone. "De kanske har blivit tillsammans igen. Spelar det någon roll för dig?"
"Det är klart att det gör", svarade Tim.
"Men ärligt, Tim. Glöm henne. Lee och Isac är som gjorda för varandra och du behöver bara acceptera det."
"De är inte gjorda för varandra", sade Timothy och hans kinder var plötsligt röda.
"Kom igen", sade Simone. "Kommer du ihåg Mathilda? Hon som går i deras trolldrycksklass? Den korta med brunt hår?"
"Ja", sade Tim och undrade vad Mathilda hade med allt det här att göra.
"Hon var störtkär i Isac förra terminen, men sedan bara insåg hon att Isac aldrig skulle bli kär i henne och hon är jättelycklig nu. Du kanske skulle göra samma sak?"
"Och bara glömma Lee? Hon är den enda tjej som faktiskt tycker om mig, Sim." Simone såg på honom som om han var dum i huvudet. Sedan gav hon honom ett hårt slag på kinden med handflatan.
"Ibland är du dum i huvudet, Tim. När du ser på mig, vad ser du då?"
"Va?", Timothy tog sig förbryllat för den kind hon slagit på. Den värkte.
"När du ser på mig, vad ser du?"
"Dig."
"Jo, men hur? En vän eller bara något annat?"
"Jag ser dig", svarade Timothy, men blev plötsligt misstänksam. "Vart vill du komma? Vad vill du att jag ska se?" Simone backade sakta från honom.
"Jag är stark", sade hon. "Men du får inte glömma att jag också har känslor. Ibland går du bara för långt." Sedan vände hon om och gick där Lee gått för bara några minuter sedan. Timothy stod kvar som ett frågetecken. Vad var på gång med alla tjejer på det här stället? De hade alla blivit helt knäppa.

---

Isac höll om Simone medan hon grät. Han visste hur svårt hon hade det, och insåg att Lee måste ha haft det precis likadant förra terminen. Lee...
"Hon letar efter dig", sade Simone och släppte greppet om honom. Hon torkade bort ett par tårar.
"Vem?", frågade Isac.
"Vem tror du?"
"Varför skulle Lee leta efter mig? Hon hatar mig."
"Det gör hon inte alls", svarade Simone och snörvlade. "Hon gillar dig. Hon blev bara arg."
"Borde jag prata med henne?", frågade Isac och släppte Simone ur sitt grepp. Han var glad att hon kommit till just honom när hon var ledsen. Han visste att han var en mycket god vän till henne, och att hon inte hade så många vänner överhuvudtaget.
"Nej", sade Simone och skakade på huvudet. "Det borde du verkligen inte."
"Men om hon letar efter mig..."
"...så ska du låta henne hitta dig", avslutade Simone Isacs mening. "Du ska inte leta upp henne."
"Jag tror att Tim gillar dig också", sade Isac. "Han har bara lite svårt att visa det. Jag vet hur det känns för honom. Han är säkert fruktansvärt förvirrad just nu."
"Tror du det?", frågade Simone och lutade sig mot Isacs axel där de satt i det övergivna klassrummet på en av bänkarna.
"Säkert", sade Isac. Sedan suckade han. "Jag kan inte se dig så här ledsen, Sim. Du förstör för dig själv och för quidditchlaget och jag kan inte se på när det händer. Du får till på fredag på dig att berätta för honom, annars gör jag det." Innan Simone han svara öppnades dörren och där stod Lee och stirrade storögt på dem.
"Isac... Simone?", sade hon förbryllat. Sedan tog hon ett steg in i klassrummet. Hon verkade ha insett något. "Jag visste det. Förklara dig, Isac."

---

Lee fortsatte leta efter Isac. Han kunde väl inte bara försvinna så där. Till sist hittade hon honom i ett tomt klassrum, men han var inte ensam. "Isac... Simone?" Hon såg från den ena till den andra. Simone hade tagit upp huvudet som hon haft lutat mot Isacs axel. Hon hade gråtit. Allt föll på plats för Lee. Isac och Simone hade varit tillsammans hela året. Det var därför Simone hade kysst Isac så många gånger förra året. Han hade bortförklarat det och sagt att han aldrig sett henne förut, men det trodde inte Lee på. Sedan hade Isac haft dubbla förhållanden med Lee och Simone samtidigt och sagt till Lee att Simone var kär i Timothy. Det var en annan dålig bortförklaring.
"Jag visste det", sade Lee och tog ett steg närmare Simone och Isac. Nu skulle hon ställa Isac mot väggen. "Förklara dig, Isac."

Isac såg på Lee med rynkade ögonbryn. Sedan ställde sig Simone upp. "Du kan berätta för henne. Det gör ingenting." Lee väntade på att han skulle berätta hela den historia hon själv redan kommit på. Den där Isac var tillsammans med Simone.
"Simone gillar Timothy. Alltså mycket. Han sade till henne idag att hon inte betyder något speciellt för honom", började Isac och Simone fyllde i.
"Det var precis efter att vi pratade med dig i korridoren. Jag gick till Isac, för jag visste inte vem jag skulle gå till annars."
"Så ni är inte tillsammans?", frågade Lee förbryllat. Återigen förstod hon ingenting av vad som hände.
"Tillsammans?", frågade Simone och skrattade genom sina tårdränkta ögon. "Nej."
"Nej, Lee. Det är vi inte. Jag gillar fortfarande dig lika mycket som för en vecka sedan."
"Jag ska nog gå och...", började Simone men avslutade inte meningen. Hon gick ut ur rummet.

"Isac", sade Lee. Hon ville inte se direkt på honom utan såg istället ner i marken. "Jag vill be om ursäkt för det jag sa i förrgår. Jag var arg. Jag tycker fortfarande inte att det var rätt att du gav dig på Tim, men samtidigt blev jag alldeles för arg."
"Det är okej", sade Isac.
"Nej, det är det inte", sade Lee. Hon gick ett steg närmare honom med ett pirr i magen som började öka. Hon kände igen det där pirret. Lee lade armarna om Isacs nacke och kysste honom.

Awesome, jag älskar detta *.*

SuperMegaAwesome!!♥_♥

Helt otroligt vilken talang du har för att skriva!

Tack, fina vänner! ♥ här är länken till en annan fanfic jag skriver. Läs om ni vill!

http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=41222&page=1#p2903639

Super!!!!! Måste verkligen läsa den andra fanficen av dig när jag får tid!

Vad kul att ni gillar det här, och fortfarande läser. That´s why I love you ♥

KAPITEL FEM: ALLA HJÄRTANS DAG

Lee såg på Isac med en ny glöd i blicken, och Isac visste att deras förhållande var återupprättat. Januari verkade försvinna snabbare än vad Isac trodde var möjligt, och snart var de inne i februari månad. Snön låg fortfarande i stora drivor på marken och det var halt på marken, vilket ledde till att Hogwartseleverna till stor del höll sig inomhus då de varken ville halka eller frysa ute på skolområdet. Isac visste inte var han helst ville hålla hus just nu, för det var minst lika förfärligt att vara inne i slottet just nu som att vara utanför det. Det var nämligen den fjortonde februari, och med det alla hjärtans dag. Slottet var dekorerat med rosa hjärtan och mistlar, och Isac hatade det. Han ville inte råka hamna under en mistel med någon annan än Lee, så han undvek helt att gå igenom dörröppningar och valvbågar samtidigt som andra människor, vilket var svårt med tanke på antalet dörröppningar och valvbågar som fanns på skolan.

Folk hade också börjat skicka runt alla hjärtans dag- kort och Isac hade ganska förvånat mottagit ett på morgonen.
Min prins, stod det bara på det lilla hjärtat i rosafärgat pergament. Han log. Det var gulligt, tyckte han, men han hade inte trott att Lee skulle ge honom ett. Han var däremot glad att hon faktiskt gjort det. Därför gav han henne ett tillbaka, och hoppades att hon skulle bli glad över det. Han funderade över Simone. Hade hon vågat ge ett hjärta till Timothy?

---

Simone hade inte vågat ge ett hjärta till Timothy, men precis när Isac tänkte tanken så var hon på väg att göra det. Hon satt med den lilla lappen i handen. Hon hade till och med skrivit under med sitt namn. Tim skulle få reda på vad hon kände för honom. Därför gick Simone fram till en liten flicka som satt ensam i biblioteket. Flickan gick nog i ettan eller tvåan, trodde Sim. Flickan såg vettskrämd ut när hon såg upp från sin bok.
"Hej", sade Simone.
"Hej", svarade flickan blygt.
"Skulle du vilja göra en sak för mig?"
"Visst. Vad?"
"Det finns en pojke i min klass som..."
"...ett till kort som ska delas ut, va?", frågade hon med en grimas. "Det här är inte det första jag delat ut idag, bara så att du vet. Vad får jag för det?" Simone stirrade på den lilla flickan. Hon hade inte väntat sig att hon skulle ta betalt.
"Du får... ehm... du får en galleon." Flickan verkade fundera. Sedan nickade hon
"Okej", sade hon. "Vem ska jag ge det till?"
"Det finns en kille i min klass. Han är ganska lång, med kort brunt hår och bruna ögon. Han heter Timothy. Tror du att du kan hitta honom?"
"Det kan jag väl", sade flickan och ryckte på axlarna.

Timothy fick lappen bara någon timme senare, och Simone såg när han fick den. Det var under lektionen i Förvandlingskonst när den lilla flickan kom in.
"Förlåt för att jag stör, professor McGonagall. Jag har bara ett brev att dela ut", sade hon. Hon var ganska självsäker för att vara så liten, tänkte Simone och granskade imponerat den lilla flickan med de röda flätorna när hon gick fram till Timothys bänk och lämnade en lapp här. Tim tittade bara storögt på henne medan hon lämnade rummet.
"Wooo!", skrek en högljudd kille som satt bredvid Simone. "En liten flicka gillar dig, Tim. Grattis!" Simone suckade. De hade fått helt bild av det hela. De trodde att det var den lilla flickan som gillade Tim, och inte att hon var budbärare. Simone kunde se hur Tim suckade åt killens utrop, medan McGonagall försökte få tyst på klassen. Timothy vände sig mot lappen och vek upp den. Han läste vad det stod där. Simones kinder blev röda och hennes hjärtslag blev hårdare och snabbare. Hur skulle han reagera? Hon kände handsvett krypa fram mellan handflatan och fjäderpennan. Nu hade Tim fått reda på sanningen.

---

Lee låg med huvudet i Isacs knä i Hufflepuffs uppehållsrum. Han strök frånvarande över hennes hår medan han läste i boken han höll i vänsterhanden. Lee läste också, för det var snart dags för FUTT-examen, och ingen verkade vara redo för vad som var på väg.
"Tack för kortet förresten!", utbrast Lee plötsligt. "Det var jättegulligt."
"Varsågod. Tack för ditt kort." Lee såg förvånat på Isac en sekund. Sedan brast hon ut i skratt. "Jag har inte gett dig något kort. Jag brukar inte göra det, det vet du väl?" Isac såg förvånat på henne, sedan började också han skratta en aning generat. Vem hade gett honom ett hjärta på alla hjärtans dag om inte Lee?