Help me hide it (no one else can find out) PRS

[Sant. Var just på stranden, klarar inte av den här hettan utan ett dopp i havet -.-. Dock hellre varmt än kallt ^^]

Då Tasha räckte tillbaka hans telefon, ringde Aaron numret hon knappat in för att hon skulle få hans nummer.
"Vi ses i morgon, antar jag", sade han sedan med ett leende och körde ut ur parkeringsplatsen medan han vred upp volymen på radion igen.
Det tog en dryg kvart att köra ut till deras hus. Den stora gården var omringad av en mur, och Aaron öppnade porten med att visa en elektronisk nyckel åt en maskin utanför. Huset hade två våningar och en simbassäng utanför. Väggarna var vita och fönstrena stora, blomrabatterna välskötta och gräsmattan onaturligt grön.
Aaron parkerade bilen framför garaget som stått tomt, då hans föräldrar båda var på jobb än. De skulle antagligen inte komma hem innan han hade gett sig iväg till festen. Hans steg ekade i de stora rummen då han gick i det tomma huset, och han var genast och lade på radion i köket innan han bytte om till simbyxor och lade sig bredvid poolen med en bok i handen.

(Är typ 30 grader här D: Måste ut! Fast det spöregnade idag och jag kom dyvåt till arbetsintervjuen xD)

Tasha skrev i hans namn, eller ja förnamn och la sedan ner mobilen i fickan då han försvann. På allt han hade verkade det som att han var väldigt rik, eller snarare hans föräldrar?
Hon funderade inte mer på det utan satte musiken i öronen och cyklade hem till lägenheten. Musik var en av de få saker som fick henne lugn, om hon hade den på hög volym i hörlurarna kunde hon låtsas att hon inte hört och slapp därför tala med någon.
Hon kom hem till den ännu inte uppackade lägenheten och bytte om till shorts samt sportbh i svart och knöt på sig skorna. Hon satte det blåa huset i en hög tofs och tog sig ut. Hon hade musiken i öronen och började springa, hennes föräldrar var som sagt inom det millitära och hade lärt sin dotter. Hon var både stark och smidig samt kunde försvar. Hon sprang genom olika huslänger, det var spännande och se hur olika folk bodde.

[Samma här, på dagen var det över 35. Inte så skönt på jobbet ]

Aaron försökte läsa boken, han försökte, men den var dålig. Romanen var på listan de fått om böcker de borde läsa under sitt sista år, men Aaron tappade tålamodet snabbt och lade undan den.
I stället gick han in och lade musiken högre så den kunde höras ut. Tyst sjöng han med medan han blandade ihop en kall dricka åt sig (bara litet alkohol) och återvände ut. Han satte sig på solstolen och stängde ögonen bakom solglasögonen. Han var uttråkad.
Det gick en mindre väg där man inte fick köra bilar på den sidan av huset, och Aaron öppnade ögonen då någon av grannarna som gick förbi med sin hund hälsade på honom. De kommenterade på det varma vädret, och Aaron höll med. Kvinnan, en god vän med Aarons mor, kastade en lång blick efter honom då han steg upp och sträckte på sig lätt innan han gick över till staketet för att tala mer. Han tog en klunk av drickan och lutade sig nonchalant mot staketet och log lätt då kvinnan fuktade läpparna lätt med tungan.

(Kan tänka mig det )

sprang nu på en skogstig som snart avlöpte till en finare mer välskött stig. Hon kastade upp en blick och såg att hon var på ett finare område. Husen var stora och sådär luxuösa man såg på TV. Tasha hörde inte mycket då musiken dånade i öronen och hörde därför inte hundskallet och kvinnans rop då hunden slet sig lös med kopplet efter sig.
I nästa stund befinner sig Tasha på marken med en för henne jättelik, monsterliknande hund över sig med båda tassarna på hennes bröstkork. Tasha skriker till av smärta och rädsla då hon far omkull och hörlurarna ramlar av och spricker i plasten. Hon ser inte att hunden viftar på svansen bara dess käftar mot henne, troligen för att skrämma bort främlingar.

Aaron och kvinnan är för upptagna i deras flörtiga samtal för att märka då Tasha närmar sig, eller då hunden märker henne och drar sig loss. Kvinnan, Mrs Kent, skriker till då hon känner kopplet ryckas ur sitt grepp. Aaron är inte sen att hoppa vigt över staketet då han märker att någon med väldigt bekant blått hår slås omkull av hunden.
Han skyndar över i några steg och plockar upp kopplet. Hunden följer lydigt bort då han drar i det bestämt och räcker över det åt Mrs Kent, som verkar mer oroad över hunden än dess offer. Aaron räcker handen till Tasha för att hjälpa upp henne, och skrattar lätt.
"Är allt okej?" undrar han.

Tasha tar tag om hans hand och drar sig upp. Som vanligt när hon hamnat i starkare känslor som chock, förvirring eller liknande glömmer hon sin talträngdhet.
"Aaron?" sa hon förvånat då hon inte väntat att stöta samman med honom, mer upptäckte området och nickar sedan.
"Bara slagit upp knäet."sa hon med en axelryckning och ser på knäet som blödde lätt, det gjorde skapligt ont med. Hon skulle nog halta, hon som ville ut och springa. Sedan tar hon upp sina trasiga hörlurar.
"Fan" svär hon, de var faktiskt ett par fina, något av de dyrare designermärkena, hon hade fått av sin mor. Sedan kastar hon en blick bakom Aaron, så han bodde där? Med en granne som bryr sig om hunden men inte henne eller hennes hörlurar. Hon står tyst och ser på Aaron, verkligen ser honom och flämtar till, hennes ögon vidgas en aning han var så snygg.

Han nickade som i bekräftning då hon sade hans namn. Hans blick föll till hennes knä, som mycket riktigt blödde, men såg inte annars för farligt ut.
"Kom med in, jag tror vi har plåster och annat någonstans", sade Aaron och såg snett på hennes hörlurar, som slagits sönder. "Och nya hörlurar att låna." Han vände sig sedan till Mrs Kent, som tydligen konstaterat att hunden inte var skadad och log åter brett.
"Jag är så ledsen, hon blir bara litet ivrig i mellan", sade Mrs Kent. "Men jag är säker på att Aaron här tar hand om dig lille vän." Aaron kunde ha himlat med ögonen, men kastade i stället en road blick mot Tasha så Mrs Kent lade en hand på hans bara arm. "Aaron, det var juvligt att tala med dig! Kom och hälsa på någon dag?"
"Visst, Mrs Kent." Och så gav hon sig iväg utan att ha dämpats av olyckan. Aaron vände sig åter till Tasha som... stirrade. "Kan du gå själv?"

Tasha stirrar på kvinnan men sa inget, hennes hund var orsaken till att hennes hörlurar var sönder. Att hon slagit upp knäet var inte så farligt då hon inte kände samma totala skräck inför Aaron, men hon var inte i skolan heller och hela situationen var konstig.
Tasha fann sig snabbt, insåg att hon hade stirrat och rodnar lätt då hon vänder undan ansiktet. Hon inser att hela hon är varm, känner värmen, men hon var också lite klädd i tron att hon inte skulle möta någon, det var inte som hemma i byn där hon kunde springa i sportbh och shorts.
Han frågade om hon kunde gå själv och hon nickar för det kunde hon även om hon haltade. Sen nya hörlurar, låna? Hon skulle få köpa något billigt för att ha råd med nya.

Aaron nickade och gick över till staketet; nu tog han faktiskt tid på sig att öppna den lilla porten och släppa Tasha igenom, så de inte behövde hoppa över.
"Välkommen", sade han med lätt sarkasm i rösten, "ingen är hemma. Sätt dig ner här ute så hämtar jag vad vi nu än behöver. Jag tror inte min mor skulle förstå om det var blod över hennes mattor." Aaron gjorde en halvdan gest med handen mot solstolarna innan han log snabbt mot henne och gick in för att leta efter plåster och desinfektionsmedel.
Han fann dem i badrummet och återvände snabbt efter att ha hämtat ett glas vatten åt Tasha från köket. Hon hade trotts allt sprungit; hon var antagligen törstig.

Tasha kunde inte hjälpa att hon stirrade med stora ögon. Trädgården var enorm i hennes tycke, de hade en pool och huset sedan.
"Wow" fick Tasha hänfört ur sig. Hon satte sig ner i en av solstolarna, på kanten som rädd för att smutsa ner allt det fina med sin blotta närvaro. Hon förstod inte sarkasmen i hans röst, detta var ju otroligt, att leva såhär? Fast det kanske var krångel i familjen?
Tasha tar mer än tacksamt mot det stora vattenglaset med gott kallt vatten, hon var verkligen törstig och svalde allt. Till och med vattnet verkade friskare här.
"Vad fint ni har." sa hon artigt och såg å Aaron.