Ensamma på jorden

Kim Potter du saaaa att du kunde börja... *hundögon*

Annette~
Jag vaknar av att ett mjukt ljus strålar in i rummet. En helt vanlig Måndag.
Jag gäspar högt och kollar på klockan, jag har vaknt en timme för tidigt.
Med en lätt suck ställer jag mig upp och börjar byta om till en Batman-t-shirt, ett par jeans, en grå Jodie och svarta converse.

((Förlåt för tråkigt och kort men..))

Alice ~

Väckarklockan piper ilsket och jag sträcker ut handen för att stänga av den.
"Håll käften", mumlar jag till den röda Hello Kitty-klockan som jag haft sedan jag var fem.
Hello Kittys stora, vita ansikte täcker nästan hela urtavlan och visarna är röda. Jag minns en gång i femman när Daisy såg den. Hon lade sig på golvet och asgarvade och jag kände mig lite generad. Jag lyckas äntligen få tyst på den och pustar ut. Ibland vägrar den att sluta pipa trots att avstängningsknapoen tryckts ner. Ja, den börjar bli gammal. Jag sätter mig upp och gnuggar sömnen ur ögonen. Jag blinkar ett par gånger innan jag stapplar in på toaletten för att tvätta ansiktet.

Rose~
Jag öppnar ögonen försiktigt, jag känner mig mer utvilad än vanligt. Jag sträcker mig efter mobilen som ligger på nattygsbordet. Trycker igång den och rycker till när jag ser vad klockan är. Skit också! Jag har försovit mig, varför kom inte mamma in och väckte mig? Jag hoppar upp ur sängen och drar på mig första bästa jeans och tröja som ligger slängda på golvet.

Rebecca ~
Som varje morgon går larmet högljutt av på min mobil klockan 8:30 på morgonen. Sovmorgon idag. Jag sträcker mig efter min mobil och stänger av larmet, och går sen ner till köket för att äta frukost. Det är helt tyst i huset, jag kan inte ens höra min lillebrors snarkningar från våningen ovanför. Konstigt, tänker jag. Jaja. De kanske har gått tidigt idag hela bunten. Men det är bara skönt.
Jag blir plötsligt lite osäker på om vi hade sovmorgon eller inte, så jag tar upp min mobil igen och skriver ett sms till min kompis. "Vi hade väl sovmorgon idag?"
Sen ser jag att det inte skickas. Jag har ingen teckning alls, heller. Skumt.

Jag slår upp mina ögon, alldeles svettig.
"Det var bara en mardröm", intalar jag mig själv. "Bara en mardröm..."
Jag drar ett djupt andetag och sluter mina ögon igen. Tawnya finns. Hon lever nu, och hon kommer leva så länge jag lever. Hon kommer träffa mig i skolan och vi kommer gå hem tillsammans efteråt.
Jag har ingen aning om varför jag alltid drömmer samma sak. Hon försvinner spårlöst varje natt. Hon är inte död, bara borta och tanken skrämmer mig. Att inte kunna vara nära henne får mig att må illa. Jag vill ha henne bredvid mig nu. Precis den här sekunden.

Mina föräldrar är borta som vanligt. Jag vet inte var de är eller vad de gör, och jag bryr mig inte heller. Det är bara två år kvar, sedan är jag fri och det finns ingenting som håller mig kvar här. Jag och Tawnya kan sticka. Flytta långt bort. Bilda familj. Ett leende sprider sig på mina läppar. Göra allt det där vi väntat på.
Någonting som förvånar mig är att min lillasyster inte heller är hemma. Hon är rädd för mig, hon vågar knappt gå ut ur sitt rum om jag är hemma, men hon är ändå det käraste jag har näst efter Tawnya. Hon är min syster och jag vill finnas där för henne, oavsett vad hon tycker om mig. Jag brukar alltid ta henne till och från skolan, men idag kan jag inte hitta henne. Oron finns, jag kan känna den, men jag försöker att inte tänka på det. För varje dag som går förstör min styvfar en liten bit till av mitt liv. Nästa steg är väl att ta min syster ifrån mig. Jag möter min egen blick i spegeln. Kläderna är okej, jag har ätit. Jag kan gå till skolan. Jag kan träffa Tawnya...

|| Sorry för slarvigt inlägg. :c ||

Alice ~

Ingen är i köket när jag kommer in och mumlar 'godmorgon'. Att mamma och pappa inte är där förstår jag, men Alex kan väl inte gått till skolan redan? Jag ser på klockan. Hon börjar ju först om en timme! Konstigt. Jag ropar hennes namn men får inget svar. Konstigt, men jag intalar mig att hon säkert gått till någon kompis eller så. Jag har säkert bara missat det. Vattenkokaren brusar och jag häller upp mitt favoritthe. Rött, med vilda bär. Jag stoppar i en alldeles så liten klick skogshonung och stoppar sedan en macka i rosten. Det känns skumt att ingen Alex sitter på stolen bredvid och vänder blad i en Kalle Anka-tidning. Jag sjunker ner på min plats och tar en klunk av det heta teet. Allt är säkert okej.

Rose ~

Jag trycker in en macka i munnen och häller upp juice i ett glas. Jag stampar otåligt med foten mot golvet medans jag försöker svälja. Jag lyckas svälva mackan och häller i mig juicen. "Jag går nu mamma" Ropar jag. Inget svar. "Hallå?" ropar jag. Ingen svarar den här gången heller men jag har inte tid att vänta. Jag drar på mig mina favoritskor, de är ganska nötta men lätta att ta på. Precis vad jag behöver nu. Jag tar tag i min skolväska och springer mot skolan.

Annette ~
Efter att ha borstat håret och satt det i en lätt knut halv-springer jag ner för trapporna och häller upp flingor och mjölk samt O'boy.
Fy vad tyst det är..
Nåja, mamma är säkert på jobbet och samma sak med pappa. Felix måste säkert ha gått till skolan..
Jag slår bort tankarna och en orolig känsla tryckt över magen.
Det brukar alltid vara så här..
Så varför känns något fel?
Bara för att, packar jag ner lite annat i väskan också och går ut.
Inga bilar.
Jag sväljer oron och låser dörren efter mig och springer till cykeln, fumlar med låset och när jag äntligen får upp det cyklar jag så snabbt jag kan mot skolan.