Orp "tonårsexperimentet"

Evelina ~
"Vi är framme nu gumman, vakna!", säger mamma och jag vaknar med ett ryck. Jag knäpper av mig bilbältet, lägger ner skissblocket i väskan och går ut ur bilen. Solen lyser starkt och jag kisar mot mamma. Hon går kommer fram till mig och ger mig en kram. Jag andas in hennes starka parfym som doftar rosor och suckar.
"Sköt om dig nu. Och gör inget dumt", säger hon.
"Visst", mumlar jagoo.ch släpper taget om henne.
Hon går in i bilen igen och jag ser på medans bilen åker iväg.
Jag vänder mig om och går mot ledaren. En annan kille i min ålder är också på väg mot henne.

Redbecca~

"Jag kommer sakna dig såå mycket, liksom omg" sa min mamma med sin pipiga röst
"Kommer sakna dig med mamma" sa jag och himlade med ögonen. Hon gav mig en puss på kinden som jag torkade av kvickt. Jag tog mina resväskor och började gå mot det stora huset "glöm inte att skriva, messa och sånt" sa min mamma innan hon steg in i bilen.
Jag såg att jag inte var den första där, men det var jag van vid. Några personer i min ålder var redan där och pratade med ledaren. "Hej" sa jag med ett leende när jag kom inom hörhåll "vem tar upp mina väskor?" Jag ställde ner dem på marken och började gå in i huset.

"Mamma, varför måste jag åka? Jag behöver ingen sommarskola!" Skrek jag.
"Såja lilla gumman, det ska nog bli kul ändå." sa mamma. Hon lät som om jag inte var äldre än fyra år.
"Jag är inte fyra. Det var tio år sen jag var det."
"Det vet jag väl!" Mamma lät förskräckt.
"Du verkar inte så." Jag blev tyst. Jag tog upp min mobil, och lyssnade på musik de sista tio minutrarna innan jag skulle till sommarskolan. När mamma bromsade in och stängde av motorn öppnade jag snabbt bildörren och utan ett ord öppnade jag billuckan, tog min väska, och gick mot det gråa huset, som inte såg ut som en skola. Det såg snarare ut som ett labb eller nåt. Jag gick in. Där inne var det lite mysigare, och några andra tonåringar och två ledare var där. Jag brydde mig inte om att säga hej utan vände mig mot ledaren och sa tonlöst
"Vsr ska jag lägga mina väskor?

Milton ~
Jag undviker skickligt morsans puss på kinden men hennes sorgsna blick får mig att låta henne ge mig en kram. Jag slänger upp bagen över ena axeln och börjar gå mot huset när telefonen ringer. Det är Gusse. "Fan Milton, du skulle vart här!" Skriker han så fort jag svarar, och jag motstår att lägga på direkt. "Vi har dygnat hela natten och Eddy hade laddat ner värsta filmen från nätet, alla tjejer hade förihelvete bara bikini på sig och jävligt stora..." Klick. Jag lägger på, stänger av ljudet på telefonen. Hur skulle jag förklara för honom att tjejer aldrig intresserat mig på samma sätt som dem, som skulle hångla med en skyltdocka om hon hade kurvor. Jag rynkar äcklat på näsan och slår ifrån mig tanken. Jag skulle aldrig kunna berätta, de skulle tro att jag var bög och det är jag ju inte. Tror jag. Jag inser att jag står mitt på grusplanen halvvägs till huset och går in genom dörren. En liten grupp har samlats och som alltid dras min blick till killarna. Dels för att se vilka de är, det är en instinkt - kan de mäta sig med mig, är de ett hot? - och dels av en anledning jag inte är säker på. Den ena har mörkt lockigt hår och den andra har svartfärgat, rakt och är piercad. Ingen av dem är fula direkt, uppriktigt sagt är de sjukt snygga.

Adrian ~
Jag suckar när ledaren säger något, och tar ut hörlurarna. "Vad?" Säger jag irriterat. "Ni kommer dela rum två och två" säger hon. Fan.
Det har kommit några andra hit, tre tjejer och en kille. Jag kollar diskret in dem.
Tjejerna är snygga, men inte särskilt uppseendeväckande, tycker jag. En av dem är blondin, blåögd och söt. Hon ser ut som en typisk cheerleader-tjej.
En annan har ett asiatiskt utseende, jag tycker att hon ser ut som alla asiater. Ja, jag är en aning rasistisk, det vet jag om.
Den tredje är den finaste, tycker jag. Hon har ganska långt ljusbrunt glänsande hår, och vackra ögon. Killen som kom är... snygg.
Han har blekt hår och grå, kalla ögon. Sådana ögon som jag alltid tyckt är snyggt, på både killar och tjejer.

~Amanda~
Jag kollar omkring mig. Vi är sju personer nu.
"Hur många mer ska komma?" Frågar jag ledaren.
Han är lång, med gigantisk näsa.
"Inga fler faktist."
Jag stirrar på honom. Är hela sommarskolan på sju personer?
Okej...
"Vad ska vi göra nu då?" Frågar jag.

Ethan ~
Jag ignorerar att ta ut hörlurarna och höjer bara volymen.
2 och 2? Jaså.. Kul.
"Kan vi inte få egna rum?", frågan är tydligen konstig då hon ger mig en underlig blick.
"N-nej..", säger hon och tar upp en lapp.
"Ethan, Milton och Adrian i rum 5, Evelina och Rebecka i rum 4. Amanda och Annie i rum 3", säger hon och kastar med håret.
"Här får ni era nycklar", jag tar nyckeln och går raka vägen in i huset utan att kolla vem mina nya "kompisar" är.

Rebecca~
När ingen svarade tag jag upp mina väskor och himlade med ögonen. Fan vilka ignoranta idioter jag ska tillbringa resten av min sommar med.
"Ni delar rummen två och två" sa vår ledare med ett bländande leende. Hennes blonda lockar räckte en bra bit ner för ryggen, och hon såg inte så dålig ut.
"Var god att ge mig all eran elektronik" sa hon igen, men denna gång försvann hennes storslagna leende när alla började skrika 'nej' och 'aldrig i livet'. Inte fan tänker jag ge henne min laptop och Iphone 5s!?

Milton ~
Jag ska precis gå uppför trappan när hon säger att vi ska ge henne all elektronik. Jag tvärstannar, vänder mig om. Alla protester men hon bryr sig inte, och jag går låbgsamt fram till henne, räcket henne mobilen med en mordisk blick. "Ni ska, hm, väl inte kolla sms och så?" Säger jag och tänker på Gusses alla perversa sms till mig, mina undvikande svar. Hon ler bara åt min fråga och jag sväljer hårt. "En sak till." Säger hon. Ni ska infinna er här igen om en timme och äta en sorts tabletter, de är, hm, för att ni inte ska få en sjukdom vi har haft problem med här." Jag tänker bara: Hatardettaställethatardethatardethatardet och går upp för trappan än en gång.

Ethan ~
Jag hör vad hon säger och flinar då jag fortfarande har min mobil och hörlurar.
Tabletter? Inte min grej precis..
Jag känner hur det pirrar i fickan, det måste vara Maya eller Simon som skriver.
Mitt leende blir lite bredare, de måste sakna att jag betalar för snacksen när vi ska titta på film.