Det privataste rollet Ansdor någonsin sett!

Annah tittade upp. Hon märkte att hon hade krypit ihop.
"Eh... inget", sa hon bara, och reste sig upp. "Så, vad ska vi göra först?" log hon.

"Vad bra", sa jag lättat. "Kanske ska vi gå till caféet? Jag har lite pengar i fickan."

Annah tvekade en liten stund. Om någon såg henne... Men lite risker hit och dit spelar väl ingen roll?
"Gärna!" sa hon glatt, och klappade Silwer.
Byn såg exakt ut som hon mindes den. Det var bara skillnaden att det nästan inte fanns några människor där. Eller jo, en gammal kvinna satt på trottoaren. När Lou och Annah gick förbi, viskade kvinnan.
"Cedric Cacker tar över. Var försiktiga."

"Va?" sa jag men den gamla kvinnan hade gått.
"Du har väl hört talas om CC?" frågade jag Annah. Vi gick in på caféet och tog ett ledigt bord.

Annah försökte minnas. Jovisst, hon hade hört namnet. Men inte riktigt vetat vem hen här.
"Ja", nickade hon, "men jag vet inte vem det är."
Lou frustade till. Annah tittade förvånat på henne, och nu tittade hela caféet på Annah, som om det var olagligt att inte veta vem det var.
"Du vet inte vem CC är?" frågade en ung kvinna förvånat.
Annah skakade på huvudet, och Lou hämtae andan för att förklara.

"Han försöker ta över makten. Han är ond. Han kan styra över oss om han vill, han kan döda oss alla om han vill. Han är mäktig." sa jag lågt. "Det är svårt att förklara. Men för några år sedan tog han över huvudstaden. Sedan dess tar han över fler och förr städer och byar. Den här är så liten, han bryr sig inte om den än."

"Tur", andades Annah skräckslaget. Hon hade ingen aning om att det fanns så mäktig magi.
"En förbannelse vilar över Ansdor", berättade en man vid bordet bredvid. "Det enda som kan ta bort den är CC's död."
"Men vad gör förbannelsen?" frågade Annah häpet.
"Varje år, vid midnatt, dör det äldsta barnet i en familj. Den senaste gången var det familjen Catstrongs barn. Den midnatten är ikväll."
Annah kände sig för första gången en smula osäker. Men hon kunde inte skrämmas till tårar.

"Det kanske är jag. Vem vet", sa jag. Jag var nära tårarna, men jag hindrade dem. "Är du äldst...?" Frågade jag Annah.

"Ingen aning", sa Annah. "Men det är ju synd om dem andra..."
Hon kom plötsligt på att hon kanske var äldst. Att hennes föräldrar kanske inte fick fler barn. Tänk om...?
Hon reste sig upp. Det fick vara nog.
"Är vi klara?" frågade jag Lou.

"Ja", sa jag och vigick ut ur caféet. När vi var runt hörnet viskade jag till henne.
"Vi borde stoppa CC."