Amaanda & Warlock (PRS)

"Är du säker på att det är just den här?" frågade Lyra försiktigt. Hon ville inte springa rätt in i en vägg bara för att upptäcka att den inte gick att komma igenom.
"Absolut säker!" flåsade farfadern. "Perrong 9 3/4, mellan mugglarnas perrong nio och tio."
Lyra log för sig själv åt finurligheten och nickade. "Jag springer nu, då."
Hon tog ett hårdare grepp om sin koffert och kom på: "Men mugglarna då?"
"Jag täcker er", sade Aaron stressat och Lyra började småspringa mot väggen.
Den kom närmre och närmre och hon hade ena armen för ansiktet för att täcka det, om det trots allt skulle vara något fel. Hon väntade sig en smäll men den kom aldrig. Istället kände hon en sval vindfläkt och ljuden från mugglarnas stress försvann och ersattes av hoande ugglor och föräldrars adjö till sin barn.
Lyra tog bort armen från ansiktet och öppnade ena ögat. Ett stort, mörkrött ånglok mötte hennes blick, och massvis av unga trollkarlar och häxor.
Några yngre häxor stirrade på henne, och hon vände sig om mot väggen och väntade på att de andra skulle dyka upp.

Det första Laura såg när hon passerat rakt igenom den läskiga spärren mellan perrong nio och tio, var hennes kusin.
Hon log mot Lyra, men blev halvt ihjälskrämd när Aaron dök upp bakom henne och med farten råkade putta in henne i en främlings svarta fräsande katt.
Laura ursäktade sig på stammande engelska och fortsatte högröd i ansiktet efter Aaron längre in på den nya perrongen.
Ett blankt och maffigt rött ånglok pös ut ett tjockt rökmoln över folkslungorna som samlats utanför dess vagnar. Tåget fortsatte i en rak linje som kom utom synhåll vid en krök långt borta i fjärran.
Det fanns trollkarlar och häxor överallt.
Laura kom på sig själv med att sakna Louis. Hon undrade hur han skulle reagerat över den mäktiga synen samtidigt som ett utdraget "wooow" föll över hennes egna läppar.
"Skynda er på!" Aaron puttade ännu en gång till Laura då loket visslade gällt för att tillkalla uppmärksamhet.
Farvälet var ganska abrupt. De hade inte känt varandra tillräckligt länge för att kunna slänga sig i varandras famnar eller ge en fransk puss på kinden. Så Laura vinkade lite tafatt åt sin morfar innan ett töcken av människor kom i vägen och tvingade Laura och Lyra att stiga på tåget.

((Snabbspolar som tusan, haha. Nu är vi på väg till Hogwarts ))

((Yeah 8D För vi måste ju komma någonvart))

Lyra följde Lauras exempel, vinkade lite och sade ett kort "Hejdå" till sin morfar, men hon hoppades att han förstod att hon menade "Tack" också.
Han och Margaret hade varit så snälla under de senaste dagarna, och hon hade verkligen börjat trivas på Acorn Street 2, så det hade känts lite märkligt att så hastigt lämna stället igen, utan att få komma tillbaka förrän det var lov.
Väl på tåget gick hon genom mittgången, som var ganska full av elever som letade efter kupéer vid det här laget. Många av dem tittade nyfiket på henne och Laura, andra kyligt och några förvånat. Lyra antog att det var för att de flesta nya elever på skolan var förstaklassare. Så hade det åtminstone varit på hennes skola i Sverige.
Längre bak i tåget hittade hon en kupé som var tom, i alla fall för stunden. En ugglebur stod på ett av sätena, och dess invånare, en stor, brun uggla tittade på dem med huvudet på sned och förargade ögon.
Lyra satte sig vid ett av säten närmast fönstret. Hon letade efter Aaron med blicken en stund, innan hon vände sig mot Laura.
"Hur tror du att det blir på den nya ... på Hogwarts, menar jag?" frågade hon samtidigt som tåget började rulla.

Hallå hej mera jag vet att det har inte är en ff typ men det är kul och spennande läsning så mer!!!!!

Oj, jaha ... x) Tja, jag väntar på Amaanda så ...

Ok men bara så ni vet så är det här som en ff

((Förlåt att jag inte svarat på ett tag! Det har varit så mycket med skolan och sådär.
Men nu är jag här igen (iaf för stunden)
Vad roligt att du tycker så Remus Potter. Då får gärna läsa det vi skriver här om du vill, men det skulle vara väldigt bra om du till exempel kunde "tumma" våra inlägg om du gillar dem. Det blir så klottrigt i tråden annars. ))


"Jag 'oppas det blir bra", sa Laura och kände hur det högg till i magen av oro. Hon hade inte varit särskilt nervös tidigare under morgonen eller dagen därpå. Men nu verkade allting komma över henne på en och samma gång.
"'ar dy läst 'Ogwarts Historia änny?" Frågade Laura sin kusin. Utanför började föräldrar vinka vildare än någonsin då deras barn började glida ut ur perrongen med lokets gälla visslande som enda signal. Hon spejade ut genom rutan, men utan tur, Aaron fanns ingenstans för hennes ögon att se.
Laura skulle just öppna munnen på nytt, för att berätta hur intressant hon tyckte det verkade med de fyra elevhemmen på skolan, då de blev avbrutna.
Kupédörren slogs upp av en pojke med mycket runt ansikte och rosiga kinder, tätt följd av en rödhårig fräknig flicka som drog upp sin kompanjon på fötter innan de oknutna skorna hann få honom på fall.
"Förlåt, får vi plats härinne?" Frågade flickan. Hon kastade en otydbar blick på pojken. "De andra kupéerna är nästan fulla. De är alltid fulla."

((Ok. Just saying: Det är Neville och Ginny. ))

Ohhhh jag undrade vilka det va först trodde jag det va albus och rose jätte bra jag längtar tills när de blir sorterade! eller blir de det?

((Okej c; ))

"Jag har lite kvar", svarade Lyra medan tåget rullade ut från perrongen.
Plötsligt öppnades dörren av en pojke med runt ansikte och efter honom följde en fräknig flicka. Hon fick känslan av att pojken var något klumpig när flickan verkade rädda honom redan innan olyckan skett, som om det var något som hände ofta.
"Förlåt, får vi plats härinne?" frågade den rödhåriga flickan med en blick på pojken. "De andra kupéerna är nästan fulla. De är alltid fulla."
"Ja, visst", svarade Lyra och flyttade sig närmre fönstret, trots att det fanns gott om plats i kupén.
De slog sig ned på sätena, till synes lättade över att ha hittat en kupé som inte var proppfull.
"Jag känner inte igen er, och ni verkar inte precis vara förstaårselever ..." började flickan med ett leende och pojken tittade intresserat upp från sitt knä.
"Nej, vi ska börja sjätte året", svarade Lyra och försökte le avslappnat tillbaka. "Vi har ganska nyss flyttat hit."

((Och på tal om ingenting särskilt, har du tagit bort din bokblogg? :o ))

((edit: ignorera det där sista c; ))

[Nej då! Bokbloggen är kvar. Jag tog bort länkarna på mugglis för att jag är lite feg. Det har börjat mugglisar i min klass och jag är typ rädd för att någon jag känner irl ska läsa den haha. Den heter fortfarande wordtraveller.blogg.se om du vill titta in den
Kram]

"Precis som Neville här då. Och Ron, min bror", sa den fräkniga flicka och såg menande på pojken med det runda ansiktet. Neville var just i färd med att plocka upp något otroligt märkligt ur en papperskasse. Laura skrek till då hon såg vad det var för något. Hon kunde inte ens hejda sin förtjusning över att få se en på riktigt.
"Mimbulus Mimbletonia!" Utbrast hon. Den speciella platan rörde sig lättsamt i sin kruka. "Är den riktig?"
Neville nickade glatt. Ögonen brann av iver att få berätta mer. För han hade aldrig förut träffat någon som fascinerades av växter som han, utöver professor Sprout då såklart.
Men det fanns inte tillfälle. Den fräkniga flickan började fråga om hur det kom sig att de börjat på Hogwarts så sent. Och Laura hjälpte till att berätta historien tills den var alldeles blottad för nykomlingarna.
I utbyte berättade Ginny (den fräkniga flickan) om sin stora familj, medan Neville plockade med sin växt och sa att han bodde med sin farmor.
De fyra hade verkligen roligt i kupéen. De skrattade och delade historier med varandra i säkert i en timmes tid. Sedan slogs dörrarna upp för en blek tjej med blekt hår. Hon gick drömmande in i kupén och slog sig ner ibland dem utan att fråga.
"Var har du varit, Luna?" Frågade Ginny och rynkade pannan då hon såg att nykomlingen hade riktiga rädisor i öronen.
Luna plockade upp ett par mycket udda glasögon ur sin rosa handväska med morötter på. Hennes ögon gick ett ögonblick i kors då han satte dem tillrätta på nästippen.
"Jag letade efter narglar", svarade hon, som om det var den mest naturliga saken att göra. "Det finns massor av dem här på tåget. Vill du se?" Helt oförklarligt drogs hennes blick mot Lyra.