Prs

Några timmar senare tog Linn ned sin väska från väskhyllan. De andra kollade frågande på henne.
- Vi ska av, Julia, sa hon. Max tog upp sin biljett.
- Hah, vi med, sa han. Julia log från öra till öra.

Julia tog sin väska och gick ut.
- Hoppas det är en bra familj, sa Julia glatt.
Max log och pussade Julia på kinden.

(Måste informera om att det var länge sen jag läste böckerna, så jag kanske utgår från filmerna...)


Linn kollade åt ett annat håll. Hon lade märke till att stationen var tom.
- Ska vi bara vänta nu?, frågade Linn.

( Det är lugnt)
Julia rodnade kraftigt.
- Jag tror det, sa Julia till Linn.

De väntade ett tag innan de hörde en bil komma.
"Ja! Vi är inte ensamlämnade!", utropade Justin och de gick ned från stationen. Bilchauffören tutade ljudligt och körde förbi.
"Dra aldrig förhastade slutsatser", sa Linn suckande.

Julia satt mig ner på min väska och väntade.
- Det här är ju skittråkigt, sa Julia och suckade.

(Kör vi nutid, men mobiler och stuff?)


Efter ett tag hörde Linn ett ljud.
- Sch! Lyssna, sa hon till de andra. De andra tystnade och då kunde Linn höra att någon visslade på en visa. Runt krönet kom en dam med häst och vagn.
- Är det rätt nu?, frågade Linn.

( Nej det tycker inte jag)

Julia reste sig upp och tog tag i Maxs arm.
-Vi får hoppas på det, sa Julia glatt.

- Är ni Max, Justin, Linn och Julia?, frågade damen som satt på vagnen. De nickade.
- Bra, kom då, sa hon. De hoppade på vagnen.
- Vem är du då?, frågade Linn.

Julia log mot Max.
-Jag har tur som får bo med en sån snygg tjej som dig, viskade Max i Julias öra.
Julia rodnade.