Little bad girl

Super!

Hm, låt mig se. TEN POINTS fortfarande!

♥
Det är allt som kan sägas...

Bra som alltid!! ♥

Jag vaknade av skrik, rökdoft och total förvirring. Jag satte mig upp i sängen och tittade bort mot tält öppningen. Där stod en skara förvirrade Weasleysar och dom andra två.
"Ni måste bort härifrån, det är dödsätare. Göm er någon stans och kom inte fram förens jag säger till. Jag måste hitta de från ministeriet och se om vi kan få en flyttnyckel. Ta med er Clove, ja där är du ju! Seså, iväg nu" Arthur föste oss framför sig och högg tag i min arm. Jag grimaserade och vände mig om.
"Clove, gör inget dumt nu!" sa han och puttade ut mig utanför öppningen. Sedan var han försvunnen. Det brann, överallt. Jag snubblade rakt in i den panikartade folkmassan, där alla försökte komma fram först. Barn skrek och paniken hängde tungt i luften, pressade ner en. Jag försökte bana mig fram i folkmängden, men blev nerknuffad i ett dike och slog huvudet i en sten. Skriken blev svagare och allt svartnade för ögonen.

Guldiga pickar svävade långt borta, och jag försökte sträcka mig mot dom. Hela min kropp kändes tung och jag tvingade mig själv att öppna ögonen. Något blött rann nedför mitt huvud och jag andades tungt. Jag satte mig upp, upptäckte att jag var i ett dike och reste mig klumpigt upp. Tältskelett stod vingligt mot himlen, där en dödskalle med en orm slingrande ur flög. Eller vad man nu ska säga. Jag fingrade på det varma som rann nedför mitt huvud, mina fingrar blev röda. Det var blod. Jag såg några konturer komma springandes mot mig och jag försökte snabbt borsta av mig. Det lyckades inte.
"Där är du ju! Vi har letat överallt efter dig. Nå kom med här nu." Sa Arthur och drog med mig till en gammal stövel. Denna gång var jag beredd på den förvirrande känslan.

Superbra! Lite kort kanske..

Ja, det blev lite kort. Jag skulle bort så jag han inte med ett långt.

Super!

Omg! *bevakar* ♥♥

jättebra!! Bevakar också.