PRS Under Harrys 5:e år

Charles sväljer hårt och nickar.
"S-så du har ingen som h-helst aning om vem h-han är?" frågar han och kliar sig i bakhuvudet. Det enda han kan tänka på just nu är att hon vågade säga något sådant till en främling som honom.

- Mamma pratar aldrig om honom och varje gång jag frågar om honom börjar hon skrika på mig, sa jag tyst.

Charles nickar tyst och lutar sig sedan bakåt i djupa tankar om vad han ska säga för att på bästa sätt kunna kommentera det. Han kan ju inte ge sig in i hennes familjeliv då han inte vet ett dugg om hur hon har det.

Jag blundade och kollade ner på mina händer.
- Jag måste berätta en sak för dig men du måste lova att hålla det hemligt, sa jag tyst och kollade på honom.

Charles stelnar till och höjer blicken så att han fångar upp hennes.
"Oookej...? J-jag lovar" säger han, en aning osäker på vad hon ska berätta-

Jag log nervöst.
- Jo min mamma slår mig det är lite därför jag vill hitta min pappa så jag får veta varför dom skilde sig, sa jag tyst.

Jo min mamma slår mig dessa oden ekar runt i Charles huvud och han rynkar besvärat på pannan.
"Ä-är det lugnt om j-jag håller din ha-hand?" frågar han i ett försök till att på något sätt visa att han finns där.

Jag nickade och tog hans hand.
- Tack för att jag fick prata med dig, sa jag och lutade mig mot hans axel.

Det börjar pirra i hela hans kropp då hon rör honom och han stryker försiktigt tummen över hennes handrygg.
"D-det är okej" säger Charles dovt och överväger om han vågar sluta ögonen eller inte, men gör det tillslut.

Jag ler.
- Du är den första som jag berättade det här för, sa jag tyst.
Jag kollade på honom och tryckte försiktigt mina läppar mot hans läppar.