PRS mellan Queen Boo och Harry-Potter-Bokslukaren

"Inte?" frågar jag. "Då får du akta dig för dem! Ont för att man inte ska akta sig för alla..."

Jag sätter mig ner på golvet och suckar. "Vad heter du?"

"Jennifer Black", svarar jag, och fingrar med mina flätor. "Och du?"
Hon ser ut att tveka en stund, och jag väntar tålmodigt. Jag är nyfiken på henne. Hon verkar annorlunda och lite mystisk. Jag älskar mystiskt.

"Afrodite White" svarar jag leende.

"Afrodite", ekar min röst tankfullt. "Ett vackert namn."
Afrodite ler, och jag börjar tänka på den grekiska guden Afrodite, kärlekens gudinna. Kanske är den här Afrodite av samma slag.

"Tack" säger jag, och plötsligt kurrar magen högt. "Oups" skrattar jag

"Men hur ska vi skaffa mat?" frågar jag.
Innerst inne vill jag nog inte skaffa mat. Jag vill inte bli rik, inte vinna... Ett raseri mot Hungerspelen bryter ut i kroppen på mig, och jag anstränger mig för att inte vråla rakt ut vad jag känner.

"Jag vet inte" säger jag samtidigt som jag rycker på axlarna. "Det kanske finns mat i väskorna"

Jag funderar en liten stund. Ymnighetshornet är farligt, spelledarna vill få spelarna dig för att vi ska döda varandra där. Nej, det ser inte ut som en ba idé.
"Nej", säger jag, "det är för farligt. Titta, någon har visste redan dött!"
Ett kanonskott ekar över hela arenan, och det blir mer och mer sannolikt att ymnigheyshornet är en dålig idé.

"Men alltså jag fick med mig väskor från ymnighetshornet" förklarar jag och håller upp dem.