The living dead(Dragon Fantasy)

Mark var lättad att hon inte frågade mer, att prata så här mycket och tänka efter om sådana saker var han inte van vid. Han drog handen genom det nu korta håret och såg på henne då hon pratade. "Okej...Alex". Man märkte hans ovanhet, han hade bara haft sig själv att prata med.
Han tog sig upp och tog upp sitt gevär. "Jag ska ut och jaga, de där bönorna du åt nyss var bland de sista".

Alex nickade åt Mark och hade ganska roligt åt hans ordknapphet.
"Om jag kan stanna tills jag är bra så kan jag gottgöra dig med mer kött." erbjöd hon sig. Hon kunde hjälpa honom med insamlandet för vintern även om han borde ta sig till en stad om han inte hade samlat mer mat än så.

Mark log försiktigt och lite tvekande, men han log i alla fall. "Det skulle jag vara tacksam för". Han behövde allt han kunde få till vintern.
"Så..." sa han sen och efter det följde en lång tystnad. "Hur ser det ut i städerna? Är det döda där också?". Största anledningen till att han inte tagit sig till någon stad eller någon annanstans var att hans stuga var så säker, och för att när han försökt så hade han blivit stoppad av döda.

"Det är mer i städer än på landsbyggden, men de drar kring i grupper eller snarare flockar överallt." förklarade Alex så gott hon kunde.
"Håller man sig tyst går det bra, annars får man hoppas på att man hinner ta sig därifrån eller döda alla." sa hon och rörde omedvetet på en av jaktknivarna.

Mark nickade sakta, det var inte värre eller sämre än det han trott direkt. "Hur är det med människorna då? Är det många kvar?" undrade han och drog på sig jackan sen för att gå ut. Han laddade om sitt gevär och letade efter ljuddämparen och svor då lågt till, han hade glömt det i skogen.

"Ett par, har väl träffat ett hundratal, de flesta i små grupper eller själva. Men jag har varit på vandring länge." sa hon trött, för hon var trött, trött på att bara gå.
"Vad är det om?" frågar hon plötsligt med rynkad panna då han svor.

Mark nickade igen, det fanns väl hopp än då om det fanns människor kvar. Han packade ner en till pistol innan han svarade henne. "När jag sköt dig lossnade ljuddämparen, annars hade jag skjutit dig rätt i hjärtat, men den är kvar i skogen nu" sa han och suckade lätt.

"Det lät ändå positivt." sa hon med ett snett leende men lossade en av sina jaktknivar och räckte till honom.
"Här du kan låna och följ blodspåren tillbaka så finner du den." och nickade mot sitt ben där bara byxan nu var fylld med intorkat blod.
"Ta hand om dig och kom levande tillbaka." sa hon med ett snett leende annars skulle även hon dö, hon kunde inte röra sig ur fläcken.

Mark tog emot kniven och stoppade den i sitt bälte. "Tack...Och det ska jag". Han tog sig ut ur stugan och stängde noga till så ingen död skulle kunna komma in så lätt.
Han tog sig ut i skogen och följde blodspåren, tillslut fann han det egengjorda ljuddämparen. Han tog upp den och satte fast den på geväret innan han började kolla efter vilt.

Alex såg sig om och sträckte sig efter sin ryggsäck, hon visste att hon hade ett par extra byxor. Fast de fick hon ta på sig sedan nu skulle det göra det hela värre.
Sedan drar hon fram en karta där hon markerat ut var hon är och har varit. Hon finner där hon är nu, i en skog närbelägen en stad. Hon hade gått långt under åren som gått och var skapligt trött på det.