Prs :3

Jag bara orkade inte med alla bortskämda populära typer. De gick mig på närverna. Många glodde förvånat på mig. De flesta hade väl vant sig vid att jag var tyst och höll mig lite i bakgrunden. Varför gjorde jag det där? Det var inte likt mig alls.
- Wow, just wow. Sade Natasha och flinade. Jag skrattade.
- Håll käft, sade jag och slog henne lätt på armen.

Julia viftade med handen framför mitt ansikte.

" Hallå! Jag står här!, sa hon

Jag kunde inte sluta tänka på den där tjejen. Hon som vågade säga emot mig. Bara sådär.

Jag tog ett djupt andetag och såg på Julia.

" Va?, sa jag slött.

" Du lyssnar ju inte!, röt hon och gick surt iväg.

Jag och Natasha satte oss ute i solen på en bänk. Natasha kunde inte sluta prata om mitt utbrott till Zacke. Det började bli lite irriterande.
- Jag kommer snart. Sade Natasha och reste sig. Jag såg frågande på henne. Vart skulle hon? Hon gick in och jag blev kvar sittande på bänken.

Jag suckade.

-Jävla Pms brud, väste jag och gick till skåpet. Jag la in historieboken och tog ut ciggarettpaketet ur jackfickan. Jag gick ut genom utgången och ut i solen. Jag såg att nån satt på en bänk en bit bort, men jag brydde mig inte om att kolla vem det var. Istället tände jag en cigg och tog ett bloss.

Jag drog upp benen och lutade hakan mot knäna. Natasha var borta länge. Jag undrade vart hon hade tagit vägen sådär bara. Hon hade inte sagt vart hon gick. Det kändes som om hon inte berättade någonting för mig, och jag vet, det är bara en sak, men iallafall. Vi pratade om exakt allt.
Jag fick syn på Zacke som rökte och blängde på honom. Det luktade rök ända hit, trots att han stod flera meter ifrån mig.

Jag vände mig om och fick syn på att det var hon som satt på bänken. HON! Tjejen från innan. Jag log lite och släckte cigaretten. Jag gick mot henne.

" Tja, sa jag

- Vad vill du? Fräste jag. Varför hade han kommit fram till mig? Jag var ju inte intressant på något vis. Han ville säkert bara jävlas som alla andra och ändå visste han säkert inte ens vad jag hette.

Jag satte mig ner bredvid henne. Jag såg på henne.

-Du.. Jag måste säga att jag blev ganska impad av det du gjorde..skrek åt mig du vet..ingen har vågat det förut, du är modig, sa jag


Jag studerade henne noga. Hon var snygg.

Jag höjde på ena ögonbrynet och fnös.
- Nej, för du är så jävla snygg och populär så alla vill vara din kompis, sade jag ironiskt och blängde på honom. Vad fan ville han egentligen? Varför gick han bara inte till sina kära bortskämda vänner istället?

-Tack, du är också snygg, sa jag. Jag hade inte märkt att hon var ironisk.

Jag såg på henne. Hon var riktigt vacker, jag kunde inte fatta hur jag inte hade kunnat lägga märke till henne innan.