PRS Måntass|AlexZz

”Jag måste be om pardon, sir, jag menade inte att låta såpass korthuggen. Vad jag menade var att du inte behöver inte vara nervös, du är en charmerande person som det är.” Fortsätter hon och det låter rätt fel när hon säger det. ”Jag gjorde det värre ellerhur?” Fortsätter hon illa kvickt och himlar med ögonen åt sig själv samtidigt som hon fortsätter att leka med pastan. Hon borde ha fortsätt hålla tyst. Varför kuan hon inte vara socialt lagd, som de i Polisbrigaden som verkade väldigt socialt lagda. Bara i allmänhet liksom så tycktes det åtminstone som att de kunde prata med folk och så vidare. Hon vill bara känna att hon tillhör något för en gångs skull och hon håller redan på att sabba det helt.
”Det är sant.” Mumlar hon sedan när han svarat på det om dukningen.

((Nu skriver jag endå xD trotts att min dator är pankaka.))

Ardin såg förvånat på henne och rodnade lätt åt hennes uttalande.
Han förstod att hon antagligen inte menat någonting illa och att hon antagligen försökte hon med, så han log vänligt mot henne och svarade med ett leende "Kanske lite, men du kunde ha sagt någonting ännu värre, typ predikat om hur fåning jag ser ut. Det hade inte varit så bra", sa han med ett flin och försökte fortsätta med köttet.
Han rynkade ögonbrynen en aning när kniven slant och var nära att skära honom i handflatan. Nära.
Ardin suckade och såg på när hon galan skötte sitt arbete, det såg så enkelt ut, men han hade precis fått motsattsen bevisad. Han kunde inte matlagning, men skulle ändå göra sitt allra ytterata för att få det så bra som möjligt.

(( Awesome! X3 ))

Claire log glatt eftersom det verkade som om hon undgått något som kunde ha blivit en katastrof. Inte för att hon inte menade det, faktiskt så kan hon se sig själv lita på honom och ha honom som ledare. Pastan verkar ha mjuknat vid det här laget och hon tar den av plattan i hopp om att den faktiskt är klar. Hon tar den och häller av vattnet i den närliggande diskhon.
”Varför skulle jag säga det?” Säger hon och ser på honom med en fundersam blick. ”Jag brukar inte ljuga om jag inte måste.” Fortsätter hon menande. ”Dessutom är du väldigt stilig.”Det underliggande mumlet i hennes huvud gör henne såpass distraherad att hon slinter med handen och den dunkar ned på botten av diskhon samtidigt som en våg av vatten sköljer över den handen som släppt taget och hon skriker oavsiktigt till när hon bränt sig. Pastan föll iallafall inte ur och hennes hand bultar av smärtan. Vad gör man när man bränner sig? Hon viftar relexmässigt med handen för att kyla ned den, men det fungerar inte speciellt bra.

(( Hohoho. BURN. xD ))

Ardin rodnar djupt och vet inte riktigt vad han ska säga förutom att ge henne en komplemang. Kan man göra så? Var det artigt eller fånigt? Ytligt eller vänskapligt? Han blev helt förvirrad av sina egna funderingar och började fumligt.
"Jag.. äh, jag skulle aldrig, ljuga, om att.."
Längre kom han inte innan hon gav ifrån sig ett skri och började vifta med handen.
Ardin såg skräckslaget på henne och försökte förstå situationen.
Han såg på pastan och hur det ångade från diskhon och antog det värsta.
Hon hade bränt sig, tänkte han och började försöka ingripa men visste inte vad han skulle göra!
Kasta vatten på henne?! Blåsa på hennes händer? Göra inget?
Att kasta ett glas vatten på henne kanske inte var så dumt ändå.. Tänkte han i panik och fyllde snabbt ett glas med iskallt vatten, och skulle precis kasta det då han insåg att han kanske bara borde få henne att doppa handen i det.
Han räckte fram det och sa med snabbt "doppa handen så kan den kylas ned".

Claire tar det av honom då hon precis börjat blåsa på handen och doppar sin hand i det. Det blev faktiskt bättre.
”Tack.” Säger hon leende, glad över att han faktiskt vetat vad man ska göra. Till skillnad från henne som fått panik. ”Jag tror jag tänkte på annat.” Fortsätter hon mumlande, hon måste ha en ursäkt för sitt vårdslösa uppförande.
”Vad hände?” Kevin Adlers huvud sticker fram och han ser faktiskt genuint orolig ut. ”Och varför gråter du?” Frågar han vidare med blicken riktad på Claire som genast torkar de få tårar av troligen chock, panik och smärta som dykt upp vid tillfället hon brände sig.
”Jag brände mig på vattnet.” Svarar Claire och Adler lägger huvudet på sned, vilket ser konstigt ut eftersom han lägger det på nittio grader istället för snett som förut.
”Låter onödigt.” Claire skrattar och Adler flinar.
”Jag hör inte!” Hörs en annan röst och Jana dyker upp men försvinner lika snabbt när Claire tittar rakt på henne.
”Jag tänker låtsas som att jag aldrig varit här.” Säger Kevin och drar långsamt bort huvudet igen.

Ardin ser förvirrat på henne när hon säger att det i alla fall var bra att han visste vad man skulle göra, han hade inte haft en aning, men var glad över att han i alla fall hade fått det rätt.
Han försökte le det kändes bara konstigt, så han gav upp och skulle precis säga någonting då några av de andra kom infarande för att kolla hur det stod till med henne.
Han ler lite åt deras snabba besök, och gör ingen ansatts att försöka få dem att gå därifrån. Det kändes trevligt att de kom för att se vad som hänt och det gjorde honom glad.
Han såg på Claire igen och kom på att han inte ens vetat hennes namn fören han hörde hennes namn nämnas av de som valt att inte komma hit och titta vad som hänt.
Han flinade mot henne och bestämde sig för att i alla fall försöka säga någonting snällt.
"Du har ett väldigt vackert namn, det passar dig." sade han och satte på kranen med kallt vatten.
"Du kan kyla ned handen här också, om du känner att du behöver lite mer intensiv kyla."

(( Ey, have you read the manga? There are some cool stuff about titans and stuff there. x3 ))

Claire ser på honom, inser att hon rodnat och slår genast ned blicken mot vattenströmmen från kranen och flyttar undan kastrullen från den. Det ligger fortfarande vatten i den dessutom. Hon lägger handen under kranen och hoppas innerligt att hon fortfarande inte är röd. Hon tycker inte om att rodna, det känns fel.
”Tack.” Säger hon och försöker låtsas som att hon inte är röd i ansiktet. Om hon ignorerar det kanske det försvinner, eller åtminstone inte blir lika dominant. Hon är nämligen en sådan person som när hon rodnar så syns det. Det är inte sådär gulligt som på barn heller för den delen utan hon ser ut som en tomat eller något. Hon avskyr det. Dessutom så tar det tid innan det ger med sig överhuvudtaget. Hon ser likadan ut när hon har feber, hennes blodkärl avskyr henne. Det bästa med det hela är att eftersom hon skäms över sig själv när hon rodnar blir hon rödare.

((Nope, borde jag? O.o))
((Claire's face is on fire! ))

Ardin pustar ut när den lilla katastrofen verkade vara ur världen.
Han försöker komma på någonting att säga, men det verkar vara nästan omöjligt.
Han bet sig i läppen och plockade försiktigt upp pastan samtidigt som han hällde ut det sista vattnet som var kvar i skålen.
Han kom plötsligt ihåg är han var liten, och hans mor hade berättat för honom att värme kan göra lika ont som kyla. Han hade inte riktigt förstått, och hade väl inte riktigt brytt sig om att försöka, eftersom han mamma alltid hade varit ganska mystisk och hemlighetsfull.
Kan det varit det hon menat? Eller var det någonting annat?
Ardin ser på hennes hand och blir plötsligt orolig.
"Behöver du bandage eller något tror du?"

Claire vill inte titta på honom, på allvar, hon har förmodligen redan förstört det första intrycket med vad hon sagt. Så hon vill definitivt inte förstöra det ännu mer korkat rodnande, och det kommer det säkert bli om hon tittar på honom. Hon ville bara vara tuff, liksom, som Ashton, Mayer eller Urner. Faktiskt tycktes alla i truppen vara rätt tuffa, till skillnad från henne själv. Myller är inte direkt ett nanmn en titan skulle fasa för, eller någon annan för den delen.Men hela grejen med att de är lite lite tuffare än de hon är vana vid är faktiskt en välkommen förändring, då kanske hon kommer inte att dö fruktansvärt det första hon gör. Fast om hon spiller förbannat kokande vatten över handen då det inte skulle förvåna henne om hon lyckades förstöra det också.
"Nej, jag tror inte det. Tack ändå." Claire svarar med ett leende och en snabb blick på honom.

Ardin försökte se henne i ögonen medan hon svarade, men hon höll noggrant bort ansiktet.
Han försökte vrida sig lite för att lyckas med att se på henne, men gav upp då han höll på att tappa balansen över diskhon.
Han nickar till svar och backar en aning för att inte vara så på.
Ardin blev plötsligt blodröd i ansiktet när han tänkte på hur dålig han måste vara på att träffa nya människor. Den första han faktiskt har en riktig, privat konversation med lyckades han få att bränna sig. Och för övrig var det ju den första han hade, och ändå hade det nästan gått en timme sedan han träffade dem. Han skakade på huvudet åt sig själv och återgick sakta till sitt kött som nu fräste i pannan.
"Hur länge har du jobbat inom försvaret då?" frågar han och ser på henne, eller försöker. Hon envisas fortfarande med att vända bort ansiktet.