Privat med Dragon Fantasy

"Ingen orsak", viskade Lennon till svar och blinkade åt henne.
"Lennon och Disa", sa kvinnan med ett brett leende och knuffade till mannen bredvid sig. "Ropa ut de första hopparna då, Jake!"
Mannen log brett och tittade sig över axeln. "Första hoppare - Disa och Lennon!"
Ett högt vrål av jublande och klappande dök upp från ingenstans och Lennon kunde knappt se konturerna av en folksamling bakom Jake och kvinnan. Hon kände hur det värmde till i bröstet och hur hennes kinder hettade till av deras jubel.
Det tog inte länge innan de alla hade hoppat och till Lennons stora förtjusning hade killen som tidigare mobbat henne hoppat sist. Han såg även blekare ut än vad han tidigare gjort.

Disa log ett stort och bländande leende till vilka det nu var som stod där. Troligen var det de övriga av de tappra. Disa kände sig stolt och underbar för tillfället, med båda fötterna på jorden var hon hur morsk som helst.
Då alla hade kommit och presenterats gjorde mannen och kvinnan ett tecken att de skulle följa efter, rundvandring runt staden och visan till deras rum stod på schemat.

"Det här är helt otroligt!" utbrast Lennon tyst åt Disa medan de följde efter Jake genom de mörka gångarna. Hon var inte van vid att gå i mörker och snubblade över sina egna fötter hela tiden. Dock lyckades hon ändå alltid hålla sig upprätt och inte falla.
Lennon hade sällan varit stolt över sig själv, det var själviskt och förmodligen skulle hennes föräldrar vara helt utom sig om de fick reda på hur Lennon egentligen tänkte. Men hon brydde sig inte, hon hade varit den första att hoppa och hon skulle aldrig skämmas över det.

Disa log och tog tag i Lennons hand då hon var rädd att flickan skulle slå sig fördärvad.
"Se på alla mörka skuggor framför dig, vänj ögonen. Det går att ta sig fram i mörker." sa hon vänligt även om hon även var ovan med det. De fridfulla var sällan ute så sent om de inte hade några lekar eller fester.
Snart blev de visade till ett rum, med likadana järnsängar efter väggarna och lysrörsljus i taket. Det var närapå bländande att se det efter allt mörkt och dunkelt.

Lennon tittade in i rummet med järnsängarna, skulle de dela rum med varandra? Flickor och pojkar i samma rum? Hon kunde inte tro det, men vägrade visa något tecken på förvirring.
"Det här är er sovsal", sa Jake och gjorde en uttråkad gest mot sängarna bakom sig. "Träningen börjar sju på morgonen och slutar klockan sex, efter det får ni göra vad ni vill."
Fritid? Göra vad man vill? Lennon log för sig själv, hon hade aldrig direkt haft fritid förut.

Han lämnade dem och genast börjad ett bråk om kuddar och täcken. Det var förvisso fulltaligt till alla men utav olika kvalité. Disa gav sig in i kampen, hon visste att även detta var för att träna dem och snart fick on tag i ett bra exemplar av varje och valde en av de lediga sängarna. Disa la även beslag på sängen vid sig åt Lennon och knuffade undan en av tjejerna som såg surt på henne.
"Sådär beter sig inte en fridfull." sa hon sarkastiskt och Disa synade henne upp och ner flickan ar rån de lärda.
"Det kanske var en orsak till att jag bytte, vad trodde du?" sa hon sockersött och såg efter henne då hon gick.