Syrets tid - År 3000

"Du menar den mannen?" Hon nickade. "Ja han dog och det blev bättre. Jag har varit snut i hundratals år."Hon gick till en kyl och drog fram en påse med blod och drck den.
"Så är vi överäens? "

Hon grimaserade och höll för ögonen.
"Ja, jag antar det, men det kommer ta ett tag att vänja sig vid det där!"
Så lade hon försiktigt ihop boken, drog av sig handskarna och reste sig upp.
"Du sa att du hade kontakter. Vem ska jag prata med?"

"Förlåt men jag var hungrig." Hon drack innan hon satte sig.
"Wik Fum" Hon såg på honom."Håller ofta till på the Wop" Hon log mjukt innan hon tog tag i boken.

Hon gav Arida boken och stack händerna i byxfickorna.
"Okej. Jag måste kolla upp lite grejer, men du får förmodligen första leveransen om ett par dagar. Jag pratar med din kontakt, men bedömer jag henom som osäker, så måste vi lösa det på något annat sätt."
Hon drog av sig den gamla masken - den skulle hon ge till någon i slummen, det var nästan två veckors syre kvar och hon kände några föräldralösa barn som skulle bli väldigt lyckliga. Hon plockade upp den nya masken, och trädde den över huvudet så att den hängde runt halsen.
"Jag måste gå. Men det var trevligt att träffas."

Hon log bara med blodiga läppar och såg på henne."Men kom hit i morgon jag ska ge dig lite nya tillstånd" Hon såg på henne och lade huvudet på sned. "Vill du ha middag?" Hon reste sig med boken i famnen och lämnade in dem i det hemlig rummet igen
. Hon kom senare ut med en dosa och lendet ville inte släppa hennes.
"Jag bjuder"

Halo seglade mot kylskåpet.
"Nja, jag vet inte..."
Hon harklade sig
"Men jag kommer förbi imorrn och hämtar tillstånden. Om jag hittar tillbaka. Jag ska ju hitta till hangaren också..."

"Jag kan bjuda dig på the ikis" Hon såg på henne och log. "Resturangen med både bra mat och bra syre." Hon log och skrattade.
"Jaja jag ska ge dig mitt kort så du hittar hit igen" hon såg sig om och suckade."Jag blir aldrig van vid att inte se papper!"

"Okej..."
Hon hoppades innerligt att hon skulle hitta tillbaka till svävaren, och att extranyckeln låg kvar där hon gömt den.
"Middag, men sedan måste jag verkligen tillbaka till svävaren."
Hon hoppades bara att ingen skulle stå och vänta med ett gevär, för att hon missat leveransen.

Hon log medab hon reste sig och drog på sig sin rock och började gå.
"Jag hoppas du är hungrig för du ska få äta vad du vill"

Hon höjde på ögonbrynen.
"Vad som helst?!"
Något sådant hade hon aldrig varit med om. Oftast blev det 'det-billigaste-hon-kunde-hitta', sittande i förarsätet i svävaren.