Prs mellan Jessica Tonks och Lama

Hawe släppte taget om svärdet när han märkte att hon inte hade några vapen. Han skulle aldrig
göra någon illa som inte hade ett vapen.
- Nej, jag märker det, sade Hawe och granskade kvinnan. Hans blick åkte helatiden upp till hennes spetsiga öron.
- Vem är du? Frågade han lite prövande och såg på henne.

Ann märkte mannens granskade blick och såg lätt undan. "Ann Bee, alv från byn i den här skogen" presenterade hon sig innan hon såg på honom igen, granskade honom. Han var stilig. "Och du? Vem är du?".

- Hawe, utan efternamn från demon byn vid skogskanten, sade Hawe och log lite snett. 'Utan efternamn', ekade i hans huvud. Han hade ingen aning om vad han hette ens. Han önskade att han skulle ha sina föräldrar, veta vem han var och var han kom ifrån.

Ann nickade sakta, hon visste att det fanns en by med demoner. Hon tog ett steg bakåt igen även om hon inte trodde Hawe skulle skada henne. "Vad gör du här ute?" undrade hon.

Hawe såg dystert på Ann.
- Jag hörde kungen och drottningen prata om mig och orkade inte höra på deras prat om vilken skam jag var för alla demoner, mumlade han och suckade.
- Du då? Varför är du här? Frågade han.

Ann lyssnade och tyckte lite synd om Hawe, man ville inte vara en ska mför någon. "Jag hörde mina föräldrar" mumlade hon sen. "De vill inte att jag är i skogen...De vill gifta bort mig...".

Hawe rynkade pannan och kände medlidande.
- Men det hjälper väl inte om de gifter bort dig? Du kan ju fortfarande vara i skogen, eller? Sade han utan att vara alls riktigt säker. Alverna fungerade ju inte riktigt lika som demonerna.

Ann såg ner i marken och skakade sakta på huvudet. "Nej...Mina föräldrar är för snälla för att förbjuda mig, men om de gifta bort mig skulle min make kunna förbjuda mig" mumlade hon och fingrade lätt på ärmarna på sin klänning.

Hawe nickade.
- Jaha, okej, jag förstår.., Du måste gilla att vara här ganska mycket, sade han och såg på henne.

Ann nickade sakta. "Ja, här är jag fri..Jag kan göra vad jag vill" mumlade hon och såg upp igen. Det började sakta mörkna och bli kallare.