Part of Unknown [Rollspel]

Egentligen var det ganska komiskt om man tänkte på det, Chris var ensam i en liten kub tillsammans med andra främlingar - som alla var kvinnor. Han var både lyckligt och olyckligt lottad.
"Så hur gör vi?" Frågade han. Han hade absolut ingen skillnad om hur de skulle göra, han ville bara därifrån. Han hatade att känna sig instängd fast han kunde tåla det om det var nödsituation.
Han var ju van vid nödsituationer, speciellt efter att hans mamma hade gått bort. Det hade inte varit roligt då hon fått diagnosen lungcancer och dött bara två veckor senare.
Fast Chris hade klarat sig hyfsat bra de senaste åren som han varit ensam. Åtminstone hade han haft vänner i England som tagit hand om honom och lärt honom hur han skulle få åt sig pengar. Till sist hade han tillochmed tillräckligt för att åka till USA.

Kenzi kväver en fnysning och försöker att se neutral ut men kan inte hindra att hennes läppar putar ogillande som så ofta då hon känner sig irriterad eller frustrerad.
”Jag tycker att vi ska försök bege oss ur den här lådan så fort som möjligt”, säger Kenz och försöker sig på ett litet leende, kanske mest för att försöka få sig själv att känna sig bättre till mods. Hon vill absolut inte stanna kvar, det spelar inte någon roll för henne vad de andra vill eller inte.
”Dessutom, vad är inte livet utan lite utmaningar.” En glimt tänds i Kenz ögon och hon känner en gnista av något inom sig. ”Vi kan väl testa Skys plan och om det inte fungerar få vi helt enkelt finna en ny.” Det var ingen ide att oroa sig över sådant som ännu inte skett, sådant som kanske inte ens skulle komma att ske.

Lissa rycker oberört på axlarna och tänker att hon vilket fall som helst verkar komma dö här och att hon lika gärna kan dö på det här viset som vilket annat. Hon låter en suck glida ur henne och betraktar sedan de andra och önskar med hela sitt hjärta att de bara kunde ha något att slå sönder taket med så att de sedan kunde gömma sig under bordet, undan allt glassplitter och sedan utan några bekymmer kunna ta sönder en av väggarna så att de kunde komma ut.
Exempelvis en pistol, inte för att hon har den blekaste aning om hur man hanterar en pistol men, alltid värt ett försök, inte sant? I värsta fall kan de kasta pistolen i sig istället för att avfyra den.
Eller en diamant. Då skulle de kunna skära ut en bit av ena väggen utan att riskera att få taket på sig, fast, det kanske inte skulle gå? Förmodligen inte. Lissa har sett många filmer där de bryter sig in, eller ut, med hjälp av en diamant, men, då måste den förmodligen vara väldigt ren, och de skulle inte lyckas kunna få tag i en - hah! Vilket skämt. Men, just nu låter Lissa fantasin sväva iväg och roa henne medan ännu ett scenario tar form och i detta tas ett av bordets ben bort så att de kan kasta upp det mot taket, få det att splittra sig, fortfarande ta skydd under bordsskivan och sedan kasta resten av bordet rakt in i glasväggen.
Hon skrattar nästan hysteriskt till när hon inser att det förmodligen är det mest troliga viset att lyckas komma ut, men, det hysteriska skrattet lyckas hon hålla inom sig och endast ett litet leende på de rosa läpparna avslöjar att hennes tankar är allt för bisarra för att vara sanna.